VAR ÄR JOHN BLUND?

Vi ligger i soffan. Klockan är 23; 40 och Lennox kan inte sova. Han kastar sig fram och tillbaka i sängen och jag ligger på mattan på rygg och stirrar ut i mörkret. Försöker behärska mig. Andas. Såja Lotta. Det här handlar om att han sovit för länge. Vänt på dygnet. Och kommer inte ner i sömn. Jag som älskar att sova. Som somnar trots att jag kanske sovit 13 timmar, somnar direkt. Mest irriterad är jag över att jag är irriterad på Lennox. Men jag blir knäpp på det här stånkandet och frustandet. Han vill att pappa ska natta. Och jag försöker behärska mig ännu mer. Säger att pappa är trött och behöver lite egentid framför tv:n med min allra lenaste röst. Fast jag håller på att koka över. Känner mig provocerad över att han oftast väljer pappa framför mig. Barnsligt. Jo, såklart men ibland är man inte mer än 10 år mentalt.

 

BÄSTA HÄNGET

Lina

Vi landar hemma. Dagarna har tillbringats i Norrtälje. Först hos Lina och Martin i deras sommarstuga. Sedan hemma hos Camilla. Hon har bjudit dig Pia och Janne, Johan och Camilla och några fler till kvällens middag. Camilla har ju skapat sin egen förmögenhet genom att skriva deckare. Och har haft en enorm framgång. Sedan har hon sett till att investerat pengarna smart. Bland annat genom denna fantastiska fastighet, sommarhuset där hon tillbringar mycket tid.

 

Hos Lina och Martin, Penny och Sigge

 

Norrtälje var en ny upptäckt för mig. Vi var och åt på något som hette Ett Glas, samt strövade runt i de äldre kvarteren med Lina och Martin. Sedan har Lennox fiskat. Och vi har köpt både metspö och fiskespö. Och jag har haft så satans ont i ryggen. Och kan ni fatta. Jag har fortfarande inte fått någon kallelse till mitt besked! Det är helt otroligt.

 

Martin och Threst

 

Nu är vi hemma till på söndag. Då blir det High Chaparall. Packar bilen och åker dit. Just nu hänger vi bara här. Threst spelar golf. Lennox tittar på tv och jag, jag bloggar.

 

Klasskompisarna Penny och Lennox

 

 

 

Glass inne i Norrtälje

 

Jag tänkte vi kör ett gammalt hederligt bildregn. Med bildtexter under. Lite som i SE&HÖR.

 

Jag har blivit besatt av collegetröjor

 

 

Och så har jag fiskat.

 

 

Dags att styra upp middagen hemma hos Camilla

 

 

Camillas gästhus nere vid sjön

 

 

Pia och Camilla

 

 

Pia, Camilla och Mia som är en av Sveriges duktigaste make -up artister

 

 

Artisten Erik har senast spelat i musikalen ”Priscilla”

 

 

 

Threst styrde upp grillen

 

Och han blev omåttligt poppis med sina fantastiska Strawberry Daquairies

 

Jan Johansen höll låda

 

 

Och Lennox kom och tankade kärlek

 

 

 

 

 

 

 

Camillas vardagsrum i stora huset.

 

 

Naemi håller koll på läget

 

Entré

 

 

Camillas sovrum

 

Ett av barnens rum på övervåning

 

Hallen på övervåning

 

Vårt sovrum i gästhuset

 

Det andra sovrummet i gästhuset

 

Jag älskar trappor från ovan

 

Del av köket i stora huset

 

 

Och jag har fått lov att Camilla att lägga ut bilder. Bara så det inte blir något issue med det.

 

EN MÅNAD

Vi är på Sonö för att hälsa på Lina och Martin. De har sitt sommarhus där. Vi stannar i två nätter. Sedan vidare till Camillas sommarslott. Vi får se om hennes nye pojkvän Simon är på plats. På onsdag kommer vi hem, och åker sedan till High Chaparall för lite hederlig pang-pang och västernliv, sladdar in hos Charlotta Wågert i Torekov, hem och sedan Spanien i två veckor. En månads semester. En månad där man ska ladda batterier för nya utmaningar till hösten. En höst som bjuder på rätt stora förändringar.

 

Penny och Lennox går i samma klass

 

Jag kommer inte in på min mail och min wordpressapp ligger nere. Därför kan jag inte lägga in bilder utan måste ta gammal skåpmat från förra sommaren vi var där.  Lennox är väl inte på sitt allra härligaste humör heller. Ingenting är bra. Det är lite som att gå på minerad mark, vet inte när det smäller. Jo. Det lär bli fyra intressanta veckor det här.

 

SKINNAD PÅ LYDMAR

 

Random pic. Min vän Erik. Ska försöka bota min scenskräck. Jag ska föreläsa  för 250 personer på Rival. Året är. Tja. 2010 kanske. Han försökte få mig i trans. Jag är ju inte någon flummig person. Rätt konkret och evidensbaserad av mig.  Inte helt lätt att övertyga. Tanken var att jag skulle göra vissa övningar precis innan jag gick in på scenen. Tjena. Det funkade inte ett skit kan jag säga. Jo, något kanske. Hur som helst har det blivit bättre. Jag är inte fullt så stressad. Nästa föreläsning är i Karlstad i slutet av augusti. Centrallasarettet där.

 

Igår var jag ute med tjejerna. Och det var en fantastisk kväll på alla sätt och vis. Vi träffades på en drink på Lydmar. Och jag stångade mig fram till baren för att beställa ett glas rosé. Och höll på att tappa andan när jag skulle betala. Det kostade 105 kronor!!!! Alltså. Det är inte ok. Inte ok alls. Det är ju helt sinnessjukt mycket pengar. Men de spelade även fantastisk R&B så  det får väl på något sätt kompensera det hela.

 

Middag och poolhäng i Nacka om en stund.

 

URSÄKTA OM JAG STÖR LITE NU

 

 

Ursäkta om jag stör så här i solsken och ledighet. Det är lätt att glömma all världens oroshärdar. De pågår därute trots våra grillmiddagar och bleka roséer. Det är lätt att glida in i tankar om att det här härliga är för alla men man behöver bara passera sin lokala mataffär för att inse att så inte är fallet. Jag önskar att paradiset kunde vara en plats på jorden, precis som Kristian sa. Det pågår krig hela tiden. Väpnade konflikter. Bråk om tillgångar och resurser. Bråk om religion. Bråk om statsskick. Emellan hamnar en traumatiserad befolkning och en fallande infrastruktur. Den etniska rensningen i Rwanda glömmer ingen. Tre månaders slakt. Kongo som jag redan talar mig varmt om. Och så Sudan som brinner av bråk. Förutom det krig som vi européer tenderar att hysa mer intresse för. Det i Syrien.Sedan har vi jordbävningar, översvämningar och hungersnöd som bidrar till att människor hamnar i paralyserade sammanhang. Jag har haft förmånen att få ta del av vår globala by. Det är något jag skulle vilja göra mer förstås. Hela tiden. Jämt. Om jag fick bestämma. Men om man har sin familj här är det svårt att resa för mycket. Mina möten med aidssjuka mammor, hungriga gatubarn och fattiga familjer står i bjärt kontrast till mitt liv där röda mattan och champagne är vardagliga inslag. Att lyssna till berättelser från 15-åringar som har levt hela sitt liv på gatan gör något med en. Något bra och viktigt.

 

 

 

 

Att allt det här glossiga vi omger oss med egentligen bara är ok på våra axlar. Roller och förväntningar som jag aldrig mött hos människor som lever sina liv med det allra mest existensiella för att klara sig. Och barnen förstås. De jag alltid har svårt att glömma. Vill alltid vara nära. Drömmer om att få gå i skolan. Få en utbildning. Nästa resa går till Etiopien. Till de förslavade vävarpojkarna som lever sina liv fastkedjade vid sin vävstol. Och risflickorna som bär 30 kg ris på sina späda ryggar. Och så ska jag berätta deras historia för dig om du lovar att lyssna.

Möte med för detta gatukillarna på en hantverksutbildning som stöds av Läkarmissionen i Rwanda

 

 

Håkan Flank fotograferar.

 

 

Jag i intressant samlat om vikten av sparande i microlånsgruppen i Bjurumbura

 

 

Gatubild i Bjurumbura

 

annonser