Planera barn
Äntligen är det dags & du behöver inte vara rädd!
Hur gör man? Och hur svårt kan det vara? Folk har ju fött barn i evinnerliga tider, på alla tänkbara, och otänkbara ställen, under fasansfulla omständigheter och mänskligheten har ju bevisligen överlevt. Så här i den moderna världen, är det väl knappt mer än ett simpelt läkarbesök och en lätt krystning innan man kan strosa hem, lyckligt stirrande ner i den nybefolkade barnvagnen?
Nej, det kräver lite mer förberedelser än så. Först och främst är det viktigt att veta vad som händer med kroppen under själva förlossningen. Man brukar dela in en förlossning i tre skilda skeden, öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet.
Det börjar!
Öppningsskedet delas i sin tur in i tre faser, latensfasen, den aktiva fasen och övergångsfasen. Latensfasen startar när sammandragningarna börjar. Dessa kan komma plötsligt eller gradvis arbetas upp, och börjar med långa mellanrum och lägre intensitet, för att ju närmre förlossningen man kommer bli allt tätare och starka. Varje sammandragning gör så att barnet skjuts framåt i förlossningskanalen. Hur pass öppen ens livmoderhals är räknar man i centimeter, och man anses vara i latensfasen tills man är öppen 3 cm. När värkarna kommer allt tätare, 3-4 stycken per 10 minuter, och man har regelbundna sammandragningar och behöver smärtlindring så är det dags att åka till sjukhuset. Detta är den aktiva fasen, då barnet passerar ner genom förlossningskanalen.
Ett annat tecken på att förlossningen startat kan vara att vattnet går. Vattnet i fråga är fostervatten som läcker ut när fosterhinnorna spricker. Då brukar sammandragningarna öka i intensitet och längd. Detta behöver dock inte ske i samband med att sammandragningarna startar, men man bör uppsöka sjukhus då infektionsrisken ökar. Man behöver dock inte oroa sig för att fostervattnet ska ta slut, då det fylls på kontinuerligt.
Efter den aktiva fasen kommer övergångsfasen, som brukar upplevas som den mest ansträngande för den blivande mamman. Livmoderhalsen är då öppen 8-10 cm, och värkarna kommer varannan minut för att vara i 70-90 sekunder. Man kan dock trösta sig med att det är den kortaste av faserna. Hur länge man befinner sig i öppningsskedet varierar väldigt mycket från person till person, men tar i snitt 13 timmar för förstföderskor, och 8 för omföderskor.
Och så är det dags!
Efter öppningsskedet kommer man in i utdrivningsskedet, som är indelat i två faser, den passiva och den aktiva.
Under den passiva fasen sköter kroppen i princip sig själv. Barnet placerar sig med huvudet mot bäckenbotten. Sammandragningarna pressar fram barnet genom livmodern, och det enda kvinnan ska göra är att slappna av. Att försöka hjälpa till och krysta i den här fasen är i själva verket kontraproduktivt, då musklerna man använder för detta sitter i vägen för livmodern.
Krysta får man däremot göra under den aktiva fasen av utdrivningsskedet, och då precis när livmodern drar samman sig. Barnet roterar så att dess nacke hamnar under blygbenet, och dess huvud böjs bakåt, redo att tryckas fram. Dessa sammandragningar upplevs ofta som de mest smärtsamma, men kan också vara de skönaste i och med att man då kan göra någonting av sin smärta.
Sakta men säkert så pressar sammandragningarna och krystningarna fram barnet, och blygdläpparna öppnar sig för att barnet ska kunna passera. Det är viktigt att kvinnans underliv får tid att vänja sig, hur smärtsamt man än upplever det, då det annars finns en risk att man får bristningar. Barnmorskan hjälper därför till att styra kvinnans krystningar så att det inte går för snabbt. Själva huvudet är den största delen av barnets kropp, så när det väl är ute brukar det gå lättare.
När barnet är ute sätts det klämmor på navelsträngen som sedan klipps av. Därefter undersöks barnet och genomgår ett så kallat apgar-test, då man bedömer barnets tillstånd efter andning, muskler, färg och retbarhet. Sedan mäts och vägs det innan det återlämnas till mamman. Utdrivningsskedets längd varierar mycket beroende på om kvinnan fött barn tidigare, vilken position hon befinner sig i, hennes rörlighet, samt hur mycket ork hon har.
Bara det sista kvar…
Det tredje, och sista, skedet under förlossningen är efterbördsskedet. Detta sträcker sig från det att barnet fötts till det att moderkakan lossnat och kommit ut, vilket kan ta allt från ett par minuter till en timme. En barnmorska undersöker sedan moderkakan för att se så att den är intakt, då kvarvarande rester kan orsaka infektioner i livmodern.
Nu är förlossningen avklarad och ni har ett litet barn att njuta av. Men kom ihåg att alla förlossningar är olika. Det finns ingen som helt liknar någon annan, utan varenda en är ett unikt, speciellt, fantastiskt tillfälle.
Text: EricaAff
