12–18 månander: Upptäckare på egna strövtåg

12–18 månander: Upptäckare på egna strövtåg

Nu har ni ingen bebis längre. Barnet klarar allt mer på egen hand. Orden blir fler, stegen säkrare och viljan starkare.
 
Det här är utforskandets tid. Nyfikenheten och upptäckarlusten är stark nu när barnet klarar av mer och mer utan hjälp. Klossar staplas och rivs med samma fröjd. Lådor öppnas och flinka fingrar slänger ut sakerna, med skrattet gurglande i halsen. Det fullkomligt glittrar av liv i barnets ögon. Som föräldrar är ni knappast sysslolösa med en ettåring i huset!
 
– Barnen är snabba nu, så det gäller att hänga med. Deras färdigheter finslipas hela tiden och gör dem till snabba löpare och skickliga klättrare. Barnen kan ännu inte förstå om något är farligt för dem. Därför måste man som förälder ständigt vara på sin vakt, samtidigt som man också måste låta dem utvecklas, säger Carina Savic som är bvc-sköterska på Mama Mia i Stockholm.
 
Under den här perioden lär sig de allra flesta barn att gå. Vid 14 månaders ålder går de flesta barn, medan några väntar tills de är 18 månader. Om de inte går då görs en kontroll av barnläkaren på bvc.
 
De första osäkra stegen går med spretande ben och tårna åt sidorna, och resulterar i många fall. Det tar några månader innan gången blir stabil. Sedan lär sig barnet att gå i trappor, men med ett steg i taget. En stödjande hand är bra. Inomhus kan barnet gå barfota. Är golven kalla kan halksockor vara praktiskt. De första skorna ska ge ordentligt stöd för vristen.
 
Mat till glädje och nytta
Från och med 1-årsåldern kan barnet äta allt som vuxna äter. Det är viktigt att barnet får en allsidig kost. Om familjen håller någon speciell diet kan man be bvc om kostråd för barnet. 
Låt måltiderna bli en trevlig höjdpunkt i lugn och ro. Om ni har möjlighet så ät gärna tillsammans. Barnet kan äta själv med en liten sked och dricka ur mugg.
 
Samtidigt är det vanligt att aptiten minskar vid den här åldern – nu finns det så mycket som är roligare än att äta! Därför är längd och viktutvecklingen sällan lika snabb som under det första året. Bebishullet börjar för-svinna samtidigt som armarna och benen blir längre och ser smalare ut. Barnet får helt enkelt mer vuxna proportioner.
 
Upprepningens tid
Barn strax över året älskar upprepningar. Det är roligt att läsa samma bok och gå till samma lekplats många gånger. Gärna varje dag. Bästa exemplet är kanske ”ge och ta-leken”. Barnet ger eller kastar en sak och får den tillbaka. En favorit kan vara att sitta vid bordet och kasta skeden i golvet – mamma eller pappa tar upp och ger tillbaka, så att barnet får kasta igen.
 
Barnet börjar förstå hur saker ska användas på riktigt. En telefonlur kan han eller hon sätta mot örat, precis som mamma och pappa gör. Att ”skriva” på papper med färgkritor eller pennor är underhållande.
 
Pekböcker är fortfarande roligt, men det går också utmärkt att läsa enklare bilderböcker för barnet. Låt läsningen bli en gemensam upplevelse, där barn och förälder får umgås i lugn och ro. Många far- och morföräldrar trivs också fint i sagohörnan med sitt barnbarn.
– Sjung eller läs gärna böcker tillsammans. Ert barn är nämligen en riktig ordsamlare som gång på gång ställer frågan ”Ä dä?”, säger Carina.
 
Barnet upptäcker gärna världen med alla sinnen. Bjud på vattenlek i badkar och diskho, eller kladdiga saker som lera och deg. Nästan alla ettåringar gillar att gräva i torr och våt sand. Att ha sönder nygjorda sandkakor är jättehärligt! Att leka tittut, ge och ta, katt och råtta (”Nu kommer jag och tar dig”) står högt i kurs. Men att dela med sig av andras uppmärksamhet eller egna leksaker brukar inte vara populärt.
 
Det här händer vid 12–18 månader
  • Kan gå själv.
  • Kan sätta sig på huk och resa sig igen.
  • Klarar att gå i trappor.
  • Kan stå på knä.
  • Kan kasta en boll.
  • Drar lätta saker efter sig.
  • Bygger torn av 2–3 klossar.
  • Kan hålla en krita och rita.
  • Kan ta av sig vantar och strumpor.
  • Håller i skeden med handen tvärs över skedskaftet.
  • Kan äta och dricka själv men spiller mycket.
  • Använder hellre fingrarna än munnen att känna med.
Tänk på att alla barn är olika och utvecklas olika fort. Är du orolig för att ditt barn inte utvecklas som det ska, prata med bvc.
 
Text: /Källa: Liberojournalen 04/2006, Annica Ragert