Bebis 6-9 månader: Vill inte bli lämnad

Bebis 6-9 månader: Vill inte bli lämnad

Separationsångest och reservation inför främlingar är två utmärkande känslor under en lång tid framöver. Barnet vill vara nära dem som betyder mest, och en bit ifrån dem som hon eller han inte känner.
 
Det sägs att det inte finns något mer tillgivet än ett sexmånadersbarn, förutom möjligen samma barn tre månader senare. Men den tillgivenheten får bara några få utvalda del av. Alla leenden reserveras nu för den närmaste kretsen, och mest tydligt för mamman. I slutet av 1960-talet visade forskaren Yarrow att ett spädbarn som vid fyra–fem månaders ålder ger sin mor och en främmande kvinna lika mycket leenden och joller, vid halvåret helt och hållet ignorerar främlingen.
 
I början kan den här nypåkomna riktade tillgivenheten te sig väldigt charmig. Du får de bredaste leendena och på något sätt känner du dig kanske till och med stolt över att ditt barn nu visar att det bara är du som duger. Om man tyckte att det kändes obehagligt när ens barn sträckte ut armarna mot alla kan det kännas tryggare nu när barnet är mer reserverat mot främlingar. 
 
Men när glädjen över den nya tillgivenheten lagt sig kan den klängiga separationsångesten kännas lite påfrestande. Då är det bra att komma ihåg att barnets separationsångest är helt normal. Den visar att barnet har förstått att det är du som är förälder. Den här första viktiga anknytningen är också grundläggande för att barnet i framtiden ska klara av att bygga upp tillitsfulla relationer med andra människor.
 
Tillgivenhet och tillit
Ett väl fungerande samspel mellan barnet och föräldrarna har stor betydelse, och en fullkomlig tillit och känsla av trygghet ger barnet de bästa möjligheterna att möta omvärlden.
– Genom att aktivt utveckla detta kontaktbeteende börjar barn i den här åldern kunna uppleva en stabil känslomässig relation till sina föräldrar, vilket är ett stort steg i den sociala utvecklingen. De osynliga banden i familjen blir helt plötsligt jättetydliga. Anknytningen är både en biologisk och psykologisk process, som gör att barnet i de allra flesta fall automatiskt knyter an till de vuxna som finns i närheten, berättar Kristina Lindstrand, som är legitimerad psykolog.
 
Men hur anknytningen blir, och vilken betydelse den får för barnets känslomässiga utveckling, beror på förutsättningarna. Att barnet är så bundet till sina närmaste under denna tid leder i sin tur till separationsångest. Hos en del barn märks den mindre, hos andra mer. 
– Barnets reaktion har med största sannolikhet en biologisk funktion och ökar chanserna till överlevnad; barnet vill bli skyddat från faror, säger Kristina Lindstrand.
 
Är jag ensam nu?
När det lilla barnet ser dig är du där. När du går och inte syns kommer du kanske aldrig mer tillbaka. Riktigt små barn har ingen tidsuppfattning, den kommer inte förrän mycket längre fram. Vissa barn är så vana att alltid ha föräldrarna i sin närhet att de nu vill ha sin mamma eller pappa inom synhåll varje vaken sekund. Barnpsykologer menar att det här är ett tydligt tecken på separationsångest.
 
Om barnet inte har lärt sig att krypa kommer det att gråta så fort du lämnar rummet, för hon eller han kan ju inte krypa efter dig. Du kanske inte ens kan lämna rummet och hämta en ny blöja från toaletten utan att barnet blir ledset.
 
Om barnet kan krypa kommer hon/han att krypa efter dig vart du än går, den situationen kan ibland bli ganska svår. Bara för någon månad sedan kunde du sätta ner ditt vakna barn i spjälsängen och gå in i köket och koka kaffe. Det kommer kanske att te sig som en omöjlighet nu. Men i detta läge måste du försöka sätta dig in i den här lilla varelsens värld. Din reaktion kommer att påverka barnet mer än du tror.
 
Viktigast är att inte försöka smyga ut, barnet är nämligen mycket uppmärksamt. Och om du börjar smyga kommer ditt barn att känna sig mer och mer osäkert. Då är det bättre att tala om för barnet att du bara ska hämta en blöja och att du kommer tillbaka. Även om hon/han kanske inte förstår vad du menar vid den här tidpunkten bäddar, tydliga signaler redan nu för en mer lätthanterlig framtid.
 
Ibland måste man som förälder ändå lämna sitt barn en eftermiddag eller upp till några dagar. Kristina Lindstrand råder dock ingen förälder att lämna barnet till någon nära person längre än ett par dagar under den här tiden, om det inte är ett absolut måste.
– Kortvariga separationer från föräldrarna är något som tryggt anknutna barn brukar klara av bra om de blir omhändertagna av andra människor som de känner väl. Barn i åldrarna sex månader till tre–fyra år är dock särskilt känsliga för längre separationer. Men är barnet väl anknutet och i en trygg miljö behöver en separation inte påverka det långsiktigt, säger hon.
 
Reservation mot främlingar
Barnet visar också själv att han/hon inte har någon som helst lust att vara hos någon okänd person. Helt plötsligt går det inte så bra att sitta i din väninnas knä medan du förbereder lunchen. Vissa barn reagerar starkare än andra. Även om rädsla för främlingar inte är detsamma som separationsångest är dessa två begrepp ganska närbesläktade.
 
Om du lämnar ditt barn med en barnvakt vet du inte om hon protesterar för att hon inte vill skiljas från dig eller på grund av rädsla för främlingen. Lika skräckslaget som barnet blir när du försöker neka henne eller honom att klamra sig fast vid dig, lika rädd blir hon när du mot hennes vilja sträcker över henne till någon annan.
 
Det kan vara så att barnet tror att du ska försvinna om hon blir överräckt till någon annan. De flesta moderna spädbarnsforskare hävdar dock att det som tidigare kallades främlingsrädsla bör omdefinieras. Barnets reaktioner handlar om separationsångest och inte om stark främlingsrädsla. Man kan snarare tala om främlingsreaktioner, alltså en viss ökad reservation mot främlingar. Ett barn som visar riktigt stark främlingsrädsla kan man fundera lite kring. Har det av någon anledning inte utvecklat en trygg anknytning?
 
Att tanka trygghet
Det bästa man kan göra som förälder är att försöka tillgodose barnets behov av trygghet så fort det behövs. Med tiden kommer barnet att lära sig att du inte försvinner för alltid varje gång hon eller han inte ser dig, och på så sätt kommer det att bli lättare att hantera separationer och andra människor.
 
– Det är först mellan fyra och fem års åldern som barn börjar få ett ordentligt tidsbegrepp och själva kan överblicka en tid ifrån sina föräldrar, säger Kristina Lindstrand.
 
Lindra separationsångesten
• Låt barnet upptäcka världen i sin egen takt med hjälp av dig.
• Utgå från barnets behov och följ barnets signaler.
• Försök inte att smyga ut och dölja dina handlingar.
• Låt barnet känna orubblig tillit till dig och familjen, och besvara hela tiden barnets tillgivenhet.
• Respektera separationsångesten, den hör till.
 
Text: Katarina Wilk
Liberojournalen 2/2006
 
Visar du upp ditt barn på sociala medier? I framtiden kan det bli förbjudet. I och med barnkonventionen, som nästa år blir svensk lag, diskuteras nu begreppet "sharenting". Se mer om det i videon nedan.