Familj

August: "Lär unga killar att det är okej att göra allt det som unga killar inte får göra"

Efter finalen i Melodifestivalen, där Benjamin Ingrosso vann tätt följt av tvåan Felix Sandman, bestämde sig 24-åriga August Kretchmer Jeansson Plym att hylla de två artisterna. Det var dock inte musiken och framträdandena han hyllade – utan hur Benjamin och Felix betedde sig mot varandra efter att vinnaren utsetts.

”Om Felix Sandman, Benjamin Ingrosso och manliga förebilder.

Liksom en tredjedel av Sveriges befolkning satt jag också bänkad framför Melodifestivalens final nu ikväll. Åt popcorn, drack med vänner, röstade, sjöng med i favoritbidragen och skrattade åt stela situationer.

Kvällen flöt på som vanligt. Ända tills den, för mig iallfall, helt plötsligt blev nåt annat. Någon som läser det här kommer säkert tycka att jag läser in för mycket i vad som skedde, men detta är vad jag såg. Alright. Here we go.

För er som inte såg, och för er som bara vill ha en påminnelse, var händelseförloppet relativt överraskningslöst. Felix och Benjamin var tippade att göra bra ifrån sig sedan länge och så såg det ut att bli också. Grabbarna kammade hem tolva efter tolva från allt ifrån Albanien till Island och Frankrike. Kvällen såg ut att gå boysens väg.

Sen fick jag se nåt jag aldrig sett förut.

Kameran klipper till Greenroom, och där sitter Felix och Benjamin. Dom håller händer.

Finns ingen tillstymmelse till översittande machoaura hos någon av dom. Inga taggar utåt. Ingen, i brist på bättre ord, "grabbighet". Bara två människor, pojkar, killar, grabbar, män, som med hela sin gard nere sitter och hoppas att det går bra. Både för varandra, men också för något så osjälviskt som sin främste konkurrent i landets största musiktävling.

För att göra saken kort, Benjamin vinner. Det är då jag märker att nånting speciellt sker. Istället för att deppa ihop så omfamnar grabbarna varandra i den kanske mest genuina kram jag sett i svensk TV någonsin, följt av en euforisk hjulning av Herr Ingrosso, total kollaps av balanssinnet hos vinnaren, innan Felix slinker in i kameran igen för att böja sig ner och ge en snabb grattiskyss.

Över hela firandet är det rena känslor, ohämmade lyckönskningar och det enda jag ser är två vänner som är glada. Hoppar sunt som idioter och studsar och beter sig som barn. Jag är övertygad om att det hade sett ut likadant om Felix hade vunnit.

Jag vill prata med er som läser om en sak till. Den saken är intervjun efter finalen är över, efter Benjamin har kört sitt finalnummer och när alla är påväg att gå hem.

Först ut är Felix. Precis som förut finns det liksom ingen bitterhet, bara glädje över att polaren vann Mello. Mitt under intevjun ser han Benjamin borta på scenen och skriker ut "BENJIII!!!!!". Vem strosar in i bilden på vänster sida om inte kvällens vinnare. Grabbarna fullständigt kapar intervjun, står och snackar om att dom ska dela på vinnarstatyn, skriva in båda sina namn på pidestalen, eller kanske bara rentav köra delad vårdnad.

Hela den fina ordväxlingen slutar i en varm kram och en bedårande klapp på rumpan. Ingen är ledsen, båda är glada, och livet är gött.

Jag ska nu tala direkt till både Felix och Benjamin:

Grabbar, fortsätt göra vad ni gör. Fortsätt visa alla era känslor, lär unga killar att det är okej att visa känslor. Lär unga killar att det är okej att vara glad för en polares skull. Lär unga killar att det är okej att larva sig, hjula, sjunga och dansa. Lär unga killar att det är okej att göra allt det som unga killar inte får göra.

Era handlingar efter showen ikväll gjorde stort intryck på mig. Långt mycket mer än själva framträdandena. Och jag ÄLSKAR båda era låtar.

Det är fett jävla viktigt i den värld vi lever i nu att killar får förebilder som ni två, som tycker det är okej att skratta och gråta och hjula och fåna sig och stå på scen och sjunga och dansa och spela teater och göra filmer och skriva pjäser och få utlopp för alla känslor unga grabbar kan bära på.

Tack vara att ni gör det så enkelt så hoppas jag att folk kan se på er och se att det går att vara både cool och känslosam samtidigt.

Men vad fan vet jag. Jag är bara en ung kille.”

Av: August Kretchmer Jeansson Plym

Fotograf: Nathalie Aspberg

Powered by Labrador CMS