Checklista för val av förskola

Ska vi satsa på dagis, eller dagmamma eller ska vi försöka få ekonomin att gå ihop med en av oss hemma?

Hur man än väljer kommer man alltid att undra om man verkligen valde rätt. För visst finns det för- och nackdelar med allihop. Kanske står den stora skiljelinjen mellan att sköta saken själv och att lämna över ansvaret på någon annan. Tänk att lämna ditt barn i händerna på någon annan – en människa du vet förskräckande lite om…

För den som i alla fall överväger att lita på ett daghem vill jag ge en handfast hjälpreda, en checklista om man så vill, helt enkelt en samling insidertips för barnomsorgsnoviser.

Det första steget bör vara informellt. Gå förbi och se hur gården ser ut och hur barnen leker. Presentera dig för personalen och nämn att det snart är dags att välja omsorgsform. Hur hanterar de situationen? Verkar de intresserade? Slussar de dig vidare till ansvarig person?

Passa på att lägga märke till hur personalen agerar på gården. Står de i en klunga med ryggarna utåt och pratar med varandra? Varningslamporna blinkar.

De behöver inte sitta i sandlådan allihop, men någon bör göra det. Och de ska alltid vara omedelbart kontaktbara för barnen – även om de diskuterar nästa dags utflykt.

Studera också personalens kläder, särskilt i ruskväder. Pumps och jeansjacka i november betyder antagligen att barnen inte får vara ute några längre stunder per dag.

Om personalen inte har tid att visa dig runt direkt så bör de i alla fall föreslå att ni bokar en tid för ett mer ordentligt besök. Tacka ja även om du inte är superintresserad, ju fler ställen du besöker desto större är chansen att du hittar precis de människor som du vill att ditt barn ska träffa varje dag.

Låt oss nu föreställa oss det första riktiga, bokade, besöket på daghemmet. Kliv rakt in och se vad som händer. Vet alla i personalen att någon ska komma på besök? Det säger en del om hur kommunikationen mellan de vuxna är – och kommunikationen är en febertermometer i den allmänna stämningens rumpa.

Du ska absolut inte få vandra omkring hur som helst utan att någon undrar vem du är. Stora varningsklockan ringer om folk ser att du är där, men tycker att det är någon annans ansvar att ta kontakt med dig.

Se dig omkring redan i hallen. Sitter det en massa allmänna uppmaningar att namna kläder och komma på föräldramöten på väggarna? (Det blir mycket väggskådande i fortsättningen). Sådant kan tyda på att föräldrakontakten inte är helt okomplicerad, särskilt på ett mindre daghem – och särskilt om allt är hållet i en gnällig ton.

Personligen har jag också svårt för tejpade skogränser och liknande. Det passar i ett badhus med ständigt nya besökare, föräldrar som är på dagis varje dag bör kunna fatta galoppen rätt snabbt utan tejp. Och för barnen är sådant självklart efter ungefär fyra minuter.

Nå, nu möter den som ska ta hand om dig upp och ni går troligen på en liten rundtur i lokalerna. Här finns mycket matnyttigt att lägga märke till. Men börja med att tänka på hur du – och framför allt ditt barn – blir bemött. För godkänt krävs ett genuint intresse av att lära känna er.

Presenteras du för alla vuxna ni stöter på under rundturen, städ- och kökspersonal, till exempel? Det handlar återigen om stämningen på barnstugan.

Använd öronen. Om barnen är inne ska det höras utan att vara störande. Ett aktivt lugn, det är vad alla daghem bör sträva efter – och du söka efter.

Nu tar vi väggarna igen. Missa inte personalens anslagstavla. Vad sitter uppnålat där? Varningsflagg utfärdas för lappar om möten och kurser som hölls förra hösten; överdrivet gnäll och upprört utklippta tidningsartiklar om att nu är måttet rågat och nån måste säga ifrån (bara det är någon annan) om nedskärningarna; men värst av allt är en helt tom anslagstavla, då kan du vända direkt. Bra tecken är kursinbjudningar med uppmaningar från chefen om att söka; aktuella tidningsartiklar om pedagogiska frågor; saker som antyder att någon verkligen försöker göra något åt nedskärningarna.

Ta gärna en extra sväng i köket. Det här är husets hjärta och det ska kännas. På ett fungerande daghem är alla engagerade i verksamheten, även kökspersonalen (som dessutom brukar veta allt om alla – en utmärkt informationskanal).

Väl inne på en avdelning är det – just det – väggarna man först tittar på. Halvtrasiga Disney-affischer går bort. Det personalen har valt att låta barnens ögon möta säger mycket om dem själva.

Barnens eget skapande ska givetvis också visas upp, men hur görs det? Är målningarna upphängda med respekt – eller bara uppslafsade utan tanke? Kolla noga efter datum på barnens alster. Ett halvår gamla verk tyder på att det inte är så ofta det målas.

Se sedan kritiskt på hur material för lek och skapande är placerat. Når barnen det själva? Eller är det något som plockas fram på nåder? Viktigt att påpeka här är att det inte är mängden material det hänger på utan om det presenteras lockande. De bästa förskolorna har ofta mycket material i förrådet och byter med jämna mellanrum så att det som står i hyllorna alltid känns spännande.

En hemlik miljö är inte odelat positiv. Pynt och rysch-pysch gör att utrymmen lätt känns trånga och röriga. Det är ofta många människor som gör många olika saker samtidigt i lokalerna, därför bör miljön vara en rofyllt diskret inramning. Den ska inbjuda till det aktiva lugn jag skrev om förut.

Välskötta krukväxter och snitsigt uppsatta gardiner hamnar inte heller bara på plussidan. Det är bättre med egna små odlingar (stor bonus till allt som känns experimentellt, som mögelodlingar) och enkla, funktionella textilier.

Allmänt bör det finnas oömma utrymmen även för handfast skapande ska finnas, liksom bra bord för spel och pussel och lugna vrår att vara för sig själv i. Kuddrum och stora lekhallar som bara inbjuder till högljudda springlekar är snarast av ondo. Sånt sköter man mycket bättre utomhus.

Känn efter hur stämningen bland barnen är. Leker de med varandra (eller bredvid, om de är i den åldern)? Är de intresserade av dig och ditt barn? Verkar de stolta över att visa upp sitt dagis och det de håller på med? Det är lätt att känna om en barngrupp är trygg, både i relationerna sinsemellan och till nya personer som dyker upp.

Så tar vi en titt på väggen igen. En planering, gärna både grov- och fin, bör sitta så att föräldrarna lätt kan hänga med i vad som har hänt och ska hända. Kolla några dagar/veckor tillbaka i tiden – är det mycket struket? Det är sådant som aldrig blev av. För mycket sådant säger den vane spårhunden minst två saker: att man är rätt dålig på att planera och att man har lätt för att prioritera annat än barnens aktiviteter.

Här kan det passa att lite diskret fråga hur man jobbar med läroplanen för förskolan (LPFÖ –98). Om personalen då ser allmänt frågande ut – ursäkta dig och spring. Att välja det daghemmet är som att låta sig behandlas av en läkare som inte känner till FASS.

Vi sammanfattar: Pejla in stämningen och relationerna åt alla håll. Granska väggarna ingående. Men framför allt, lita på magkänslan. Är det här människor som jag vill överlåta ett så groteskt stort ansvar som det för mitt barn på?

Om svaret på den sista frågan är ja, slå till. Allt annat är sekundärt. Till och med väggarna