Annons:

"En investering väl värd pengarna för barnens framtid"

Möt den forskningsintresserade mamman och juristen Veronica Eriksson som berättar om varför hon och hennes man valt att uppsamla och spara stamceller från bägge sina barns födslar. Här kommer en intervju med dem!

Hur fick du/ni upp ögonen för stamcellsuppsamling och vad det innebär?

– Jag (Veronica) har alltid varit intresserad av DNA och stamceller och gick naturvetenskapligt program på gymnasiet med funderingar på att fortsätta utbilda mig till forskare. Jag insåg dock på vägen att jag inte skulle passa för ett laboratoriejobb. Mitt intresse har ändå stannat kvar och jag har hållit mig uppdaterad om det som händer inom detta fält även efter både min design- och juristutbildning. När jag och Sören skulle få barn visste jag därför redan om att man kunde insamla stamcellerna från navelsträngen och när vi pratat igenom vad det innebar så var det även självklart för honom att vi skulle spara barnens stamceller som en gåva till dem för framtiden. Därefter började vi leta efter hur vi skulle gå till väga och hittade då Vita34 som då var det enda företaget som hade kunskap och förmåga att insamla dem. När vårt andra barn föddes var det självklart för oss att vända oss till samma företag som gjort ett så bra jobb med att insamla första barnets stamceller. På de arton månader som förflöt mellan barnens födslar hade utvecklingen redan gått så mycket framåt att man nu utöver stamcellerna i navelsträngsblodet nu även kunde spara ytterligare en typ av stamceller som finns i navelsträngens vävnad, vilket vi såklart också valde att göra. Att möjligheterna på så kort tid utökats på detta sätt säger så mycket om vilket fantastiskt spännande, innovativt och expansivt forskningsområde stamceller är och det gör oss ännu mer trygga i att detta är en av de bästa gåvor vi kan ge våra barn.

Varför valde ni att samla upp och spara ert barns stamceller från navelsträngen?

-  För att man har endast en chans att samla upp sina barns stamceller och det är vid födseln. Stamceller är fantastiska små celler som kan bli grundceller för massa olika typer av celler och dessa går till stor del omintet efter förlossningen då man annars slänger moderkakan och navelsträngen. Många tänker enbart på cancer när de hör ordet stamceller men ny intressant forskning visar att de också kan vara användbara för många helt andra områden,såsom att föryngra nervcellerna i hjärnan när man blir äldre och påverka hur vi och vårt immunförsvar åldras. Om man är riktigt nördig som jag rekommenderas starkt att läsa på om teleomerer... det som man tidigare trodde var värdelös skräp-DNA på slutet av dna strängarna har visat sig styra över cellens död. Var gång en cell kopierar sig så försvinner lite DNAkod och när en cell kopierat sig väldigt många gånger har den förlorat så mycket information att den skulle börja knapra bort sådan kod som har en funktion om den fortsatte kopiera sig. Därför dör cellen och kan alltså inte kopieras till några fler celler, då kommer stamcellerna in... Celler har ju en begränsad livstid och forskning på möss har visat att om de får stamceller när de är äldre föryngras deras nervbanor så att de kan minnas bättre och blir snabbare - de hittar hem fortare och har mindre ålderskrämpor. Ganska fantastiskt. Ska bli otroligt spännande att se vad framtiden kommer ha att ge mänskligheten inom detta område av forskningen.

Hur resonerade ni kring detta val? Fanns det några tvivel?

- Inte egentligen. Vi sökte efter forskningsstudier kring effekterna kring olika avnavlingstidpunkter. Men utöver en mindre studie på omedelbar avnavling som pga utförande, forskningsunderlagets storlek och brist på uppföljning gjorde den irrelevant i sammanhanget fann vi inget. Vi  insåg att det saknas relevant forskning om effekterna så fick vi överväga den information som fanns kring stamcellers funktion och barns födelser och jämföra med hur djur föds, där allt går på instinkt. Där navelsträngen klipps sent riskerar barnet att få gulsot och i de fall där den klipps direkt riskerar barnet viss järnbrist. Båda sätten har nackdelar. Vid en normal förlossning klipps barnen runt 2-3 min efter förlossningen och barn som föds med komplikationer klipps direkt. Inga studier visar något negativt kring detta som vi kunde finna. När däggdjur föds så ser processen ganska lika ut för de flesta - avkomman föds fram, mamman kontrollerar att den andas, tar bort eventuell rest av fostersäck, torkar, masserar etc. till den nyfödda gnyr och/eller skriker. Sen knipsas navelsträngen av. Hos svaga djur blir navelsträngen kvar lite längre medan modern försöker få igång den och hos starka friska djur knipsas den fortare. Det naturliga verkar därför i mitt tycke vara att navelsträngen hos friska barn ska klippas ganska tidigt efter första riktiga skriket när man hunnit se att barnet har tio fingrar och tio tår etc.. Att lämna ett nyfött barn tills navelsträngen blir vit och död verkar utöver att de kan få gulsot av det även onaturligt. Inget djur skulle lämna sin nyfödda avkomma till att lukta blod och mat för rovdjur och liknande under någon längre tid, det vore för riskfyllt. Evolutionen tyder, för mig, därför på att navelsträngen inte ska klippas efter en längre tid. Därför är vårt samlade intryck att det inte verkade finnas något som talade emot att klippa navelsträngen efter 1-2 min när ändå uppemot 70 % av blodet kommit barnet till godo. Båda pojkarna har hittills följt sina kurvor som legat över normalkurvan för båda i både längd och vikt samt att båda varit mycket motoriskt tidiga och äldsta pojken ligger tidigt även med språket (den yngre är inte gammal nog att prata alls än). De har exempelvis båda krupit/ålat sig fram före sin 6 månaders dag.

Kan ni beskriva hur hela processen gick till och hur ni tänkte under tiden?

Man märker inte så mycket av processen alls. Inför förlossningen ringer man ett nummer och en barnmorska kommer till förlossningen och hämtar navelsträngen och fixar med insamlandet.  Så det är mest innan man behöver ordna lite. Man behöver få hem sin box för insamlande som ska med till förlossningen, underteckna lite avtal, samt skriva in i sitt förlossningsbrev och tala om för personalen på förlossningen att man ska insamla stamcellerna. Man ska också överlämna några papper till dem som visar proceduren. Även ens partner bör ha bekantat sig med dem ifall det skulle hända något akut eller om insamlande barnmorska skulle få förhinder att hinna fram i tid. När insamlandet är klart får man tillbaka sin box som en transportör hämtar inom ett dygn.

Känns det fortfarande lika bra nu såhär en tid efteråt?

- Jag skulle säga att ju mer ny forskning som presenteras på området, desto bättre känns det och ju mer säker blir man på att det var en investering som var väl värd pengarna för barnens framtid.

Avslutningsvis, vilka är dina råd till de som funderar på denna typ av tjänst?

- Ta reda på så mycket fakta du känner att du har behov av att veta för att känna dig trygg. Spara lite pengar varje månad och tänk på att en ny barnvagn eller en nydekorerad barnkammare inte är något som barnet bryr sig om utan enbart är till för de nya föräldrarnas nöje!

Vill du veta mer om bevaring av stamceller? Läs mer här!

 

I samarbete med Vita34

 

Annons