Flaskmatning – så flaskmatar du i bebisens takt

Flaskmatning – så flaskmatar du i bebisens takt

Om du väljer att flaskmata din bebis finns det sätt att göra det på som är lyhört, i bebisens takt och som även främjar anknytningen. Vem som matar och hur det går till kan faktiskt spela roll.

Det finns flera sätt att mata en bebis än att amma. Flaskmatning kan göras av olika anledningar: det kan göras med bara bröstmjölksersättning, helt med urpumpad bröstmjölk eller delvis med både bröstmjölk och ersättning. Oavsett vad man väljer så är det bra om bebisen är den som får hålla i taktpinnen och får välja hur snabbt – eller långsamt – det ska gå.


Flaskmata på signal

Bebisar har sök- och sugreflexer och ett stort sugbehov som gör att det är bra att lyssna in din bebis och låta hen få flaskan så fritt det går och inte på specifika tider. Nyfödda bebisar signalerar när de är hungriga genom att instinktivt börja söka efter bröstet.
Här är bebisens signaler:

  • Vänder på huvudet
  • Öppnar munnen
  • Slickar sig på läpparna
  • För händerna till munnen

När bebisen väl börjar gråta är det den allra sista hungersignal, och det lönar sig inte att vänta på den. En gråtande bebis kan vara svår att få att äta, då behöver man först trösta och lugna ner innan man kan försöka igen.

Så låter du bebisen styra

Låt bebisen själv ta initiativet till flaskmatningen: låt hen söka efter flaskan, avgöra hur mycket och hur ofta, samt styra takten under själva flaskmatningen.

Det går inte räkna med att barnet ska äta en viss mängd varje gång, eller att det ska gå ett visst antal timmar mellan flaskmatningarna. Alla är olika och vissa bebisar vill äta ofta och lite, andra fungerar precis tvärtom. Tänk alltså på flaskmatningen precis som amning – din bebis äter när hen är hungrig.

Läs mer: Amningsångest: D-MER – när amningen ger ångestkänslor

Flaskmatning i bebisens takt

Att få äta ur flaska i sin egen takt är ett tryggt och bra sätt för en liten bebis att äta på. Det minskar din bebis upplevelse av stress och ger hen möjlighet att äta lagom mycket åt gången. Det är viktigt att du som förälder vuxna är lyhörd och besvarar bebisens signaler under flaskmatningen. Välj gärna en flasknapp som påminner om en bröstvårta, som är mjuk och har ett jämnt och lugnt flöde.

1. Rör försiktigt vid din bebis läppar med nappflaskans yttersta del, då börjar bebisen reflexmässigt söka efter flaskan och öppnar munnen. Tvinga inte in flaskan i bebisens mun, utan vänta till hen är redo.

2. Håll flaskan så att det inte rinner mjölk i nappen, utan låt bebisen suga lite på den tomma nappen först. På samma sätt som vid bröstet för att få mjölken att rinna till.

3. Luta på flaskan lite så att det rinner mjölk i nappen. Bebisen suger och sväljer mjölk i sin egen takt med korta andningspauser emellan.

4. Håll ögonkontakt med babyn under hela flaskmatningen. Om mjölken rinner för snabbt eller ätandet känns jobbigt för bebisen, kommer hen visa det med stressignaler.

5. När du ser tecken på stress eller om bebisen tar en längre paus i sugandet, vinkla ner flaskan så att nappen inte rör vid bebisens gom. Om hen fortfarande vill äta, börjar hen snart suga igen. Om bebisen däremot är mätt, söker hen inte längre efter flaskan och fortsätter inte suga.


Stressignaler vid flaskmatning

Om din bebis inte är nöjd med flaskmatningen kommer hen att visa det. Det kan bero exempelvis på att mjölken rinner för fort ur flaskan och hen inte hinner med att svälja, hen är kanske mätt men kan inte värja sig från flaskan eller behöver komma upp och rapa innan hen kan fortsätta äta. Det är därför så viktigt att bebisen alltid blir matad av en vuxen som matar och är uppmärksam på hens signaler så att eventuella fel kan åtgärdas. Lämna aldrig en bebis själv med en flaska som hålls upprätt så hen kan äta själv, det är varken bra ur matningssynpunkt eller anknytningssynpunkt.

Tecken på stress vid flaskmatningen kan vara:

  • Snabb sväljfrekvens och högljudda klunkar
  • Mjölk som rinner ur mungipan
  • Rynkad panna, oroad blick
  • Försök att vända på huvudet eller avvisa flaskan
  • Spretande fingrar eller tår
  • Pustande och flämtande


Flaskmatning och gaser i magen

Bebisar som flaskmatas i sin egen takt av en lyhörd vuxen sväljer mindre luft i samband med matningen. Om du dessutom håller bebisen lite mer upprätt så kommer större delen av luften ut genom näsan igen och stannar inte kvar i magen och skapar problem med gaser och magknip.

Flaskmatning och anknytning

För de bebisar som flaskmatas är matningen mer än mat, precis som vid amning. Håll din bebis nära, i din famn och för anknytningens skull är det bra att begränsa antalet flaskmatande vuxna, helst är det bara ni som är bebisens föräldrar som tar hand om matningen i början. Efter flaskmatning kan du med fördel låta barnet vara kvar i din famn och snutta på en napp. Håll gärna barnet hud mot hud eftersom det ökar utsöndringen av lugn och ro-hormonet oxytocin hos både dig och din bebis och på så sätt stärks anknytningen mellan er.

Det är bra att hålla bebisen hud mot hud i famnen så mycket och så ofta det bara går. Bebisen kommer snabbt att lära sig känna igen båda sina föräldrars röster, hjärtslag och dofter. Kroppslig närhet är en oerhört viktig anknytningsfaktor för en liten bebis.
Små bebisar knyter an bland annat genom närhet, samspel, bekräftelse, tillit och hudkontakt. För de bebisar som ammar kommer närhet och kroppskontakt automatiskt, därför kan det vara bra att tänka lite extra på att ens bebis får kroppslig närhet och hudkontakt när man flaskmatar. Håll bebisen nära intill kroppen när du flaskmatar och ha hen vänt mot dig hela tiden så ni kan hålla ögonkontakt. Det är nämligen inte själva matningen som gör att barn och föräldrar knyter an, utan den relation som byggs upp vid närhet och kropps- och ögonkontakt.

Läs mer: Amma en nyfödd – ultimata guiden till amningens första vecka

Texten är skriven av Rebecca Nilsson, leg. Barnmorska

Artikelbild: Envato Elements