Familj

Isabella Lindholm Harbrecht: "Måste mobilen eller paddan alltid vara lösningen?"

Jag har en brinnande frustration inom mig.

Det handlar om barn och skärmar. Nyligen fick jag höra ett skräckexempel om ett par som hade med sitt barn, som var under 1 år, på en fest. Barnet ligger helt "nöjd" i vagnen timme efter timme. När en av gästerna till slut undrar vad det är för fel och kikar in i vagnen så sitter en iPad monterad i taket. Föräldrarna tog knappt upp barnet en enda gång på festen, den bara låg där. En annan gång är man i lekparken och mamman som gungar barnet bredvid gungar med ena handen – och kollar Facebook med den andra. Barnet söker mammans kontakt och pekar på traktorer och annat kul men ger till slut upp och börjar söka min kontakt istället. Ett annat exempel är på Öppna Förskolan där små ettåringar kravlar omkring medan föräldrarna sitter och tittar på något spännande i telefonen under tiden. Eller föräldern som promenerar i rask takt med barnvagnen samtidigt som hen har fullt upp med att kolla något spännande i mobilen, vilket väl är en bedrift i sig att lyckas med det utan att skada sig!

LÄS ÄVEN: 6 misstag föräldrar gör på sociala medier

Jag får ordagrant ont i hela själen av allt detta och tycker verkligen det är skrämmande att inte fler föräldrar har sunt förnuft för vad som är bäst för barnet. Att inte fler föräldrar ser det fantastiska i att möta sitt barns blick och upptäcka världen tillsammans. Vad hände med att gå en liten tur i kvarteret och spana på sniglar, blommor och annat som kan vara superspännande, tillsammans med sitt barn? Vad hände med att våga säga "Nej, nu får du faktiskt sitta där och ha lite tråkigt en stund. Använd fantasin. Det blir ingen padda/mobil/tv just nu"? Vad hände med att ta med lite pennor, papper eller något annat kul när man ska på något "vuxet" en stund? Måste mobilen eller paddan alltid vara lösningen? Nej, jag förstår verkligen inte och för varje gång jag har den här diskussionen med någon så går jag igång ännu mer i frågan. Vad hände med att ha regler, ta strider och ha det lite tufft? Man kanske inte kan gå på lika många vuxenfester en tid i livet eftersom barnen inte sitter still – för att dom inte tycker det är kul (!). Man kanske kan nöja sig med att gå en stund, eller ses under andra omständigheter en annan gång? Eller så accepterar man att småbarnsåren är en speciell tid då allt inte alltid kan vara precis så som man som vuxen skulle vilja ha det just, just nu. Man får kanske slita sig i håret och skrika i kudden, vara helt utmattad på kvällen, ha sju obesvarade sms och kolla Facebook och Instagram senare, eller kanske rent av imorgon.

Barn är barn en enda gång och det är i barndomen all grund sätts för denna lilla människa som en dag, faktiskt, ska rå om hela den här framtida världen och samhället som det innebär. Och jag undrar vad det blir det för människa om mamma och/eller pappa inte är närvarande om barnet aldrig får lära sig att använda fantasin eftersom det inte vet vad en tråkig stund innebär eller utforska små fantastiska saker som något så enkelt som en kotte eller ljudet av "plopp" när man kastar stenar i en brunn eller lyckan i att upptäcka något oväntat runt knuten som till exempel en spännande katt - om barnet får stirra på en skärm i taket, isolerad i en barnvagn, när det inte ens är 1 år och vänja sig med den sortens stimulin. Ett extremfall, absolut. Men det säger väldigt mycket om tiden vi lever i och hur utvecklingen ser ut. Jag bör dock tillägga att jag själv självklart inte perfekt i alla lägen. Mitt barn kollar på barnprogram och, hör och häpna, får spela på iPaden när han är hos frisören! Jag vill ej påstå att jag vet bäst och är en perfekt förälder men för mig är tiden vid skärmen begränsad, och kommer med regler och en reflektion kring användningen. Det kräver såklart att man även funderar över sina egna skärmvanor och sin relation till telefonen. Det blir ju kanske lite dumt att säga "Nej" till sitt barn som vill använda paddan och sedan sitta där själv och skrolla Barnrumsinspos Instagram, Blondinbellas blogg eller sportnyheterna framför ögonen på ditt barn. Glöm inte att du som förälder är ditt barns största förebild och idol och bekräftelsekälla. Det du ser när du scrollar är ju egentligen ganska oviktigt när allt kommer omkring. Och man kan fortfarande kolla mobilen under dagen och scrolla igenom Instagram om det är vad man vill göra, som till exempel när man sitter på toa ifred (om man har den lyxen vill säga) eller när barnet har somnat. Precis som vi sätter regler för vad barn får och inte får göra kan vi ju även sätta upp några för oss själva, som att ha mobilfritt när vi är med barnet och visa att det finns annat att se i världen än mobilens skärm. Det behöver inte vara svårare än så, tänker jag. Over and out.

Av: Isabella Lindholm Harbrecht

LÄS ÄVEN: Föräldrar stirrar mer i mobilen än har uppsikt över barnen

Powered by Labrador CMS