Familj

KRÖNIKA: Jo, det är visst okej att vilja se ut som alla andra

Allt för föräldrar Redaktion Allt för föräldrars redaktion

torsdag 23. november 2017

Okej, så här är det. Jag har sedan jag blev mamma för första gången för exakt 6 år och 8 månader sedan, i princip blivit översvämmad av råd och rön kring hur viktigt det är att jag som förälder låter mina barn gå sin egen väg. Tja, det är väl för det första en tolkningsfråga vad ”sin egen väg” egentligen innebär, men också en självklarhet kan jag tycka att varje individ har sina fulla rättigheter att få välja själva, men rimligtvis enbart val de faktiskt kan och får göra själva.

Och som känt, så kan inte barn göra alla val som livet erbjuder dem själva. Vi föräldrar finns för att vägleda dem rätt och guida dem genom livets många och ibland spretiga stigar. Förr eller senare kommer våra barn vara tillräckligt stora för att välja sin egen väg, och den vägen kommer inte alltid nödvändigtvis vara den vi valt åt dem.

Nåväl, som vidareutveckling på dessa råd, så har det de senaste åren även blivit otroligt viktigt för folk (läs: oftast andra mammor) att påpeka huruvida barn är modiga, självständiga och unika för att de vågar sticka ut och väljer att INTE se ut som alla andra. Och någonstans undermedvetet så har jag själv trillat dit och flera gånger tänkt att ”wow, vilken cool kille som vågar sticka ut och klä sig så”, när jag sett någon unge i parken med lila hår, prickig kjol och tröja med nitar. Men jag har tänkt om. För han är fasen inte mer unik än någon annan.

”Du behöver inte se ut som alla andra”, har säkert många barn fått höra i sina dagar. Jag är så trött på den meningen. Nej, man BEHÖVER inte se ut som alla andra, men tänk om man faktiskt VILL se ut som alla andra? Tänk om mitt barn VILL klä sig, frisera håret, eller köpa samma saker som hens vänner? Det kanske är precis så mitt barn också vill se ut. För att det är snyggt i mitt barns ögon. Det är inte svårare än så. Livet som barn handlar om att hitta sig själv, prova nya saker, och att tillslut lära sig på vägen, ibland om och om igen, om vem man är och vem man faktiskt vill vara. För vissa är detta solklart redan som liten, och för vissa tar det nästan ett helt liv att hitta sig själv. Livets olika stadier bjuder ju på en drös av möjligheter att faktiskt göra detta.

Jag vågar påstå att jag är ganska trygg och självsäker i mina val, både stora som små val, och livsval som klädval. Men trots det, så älskar jag att inspireras och kopiera stilar på folk som i mina ögon bär upp stilen bra. Det vore en lögn om jag påstod att jag inte ibland ville se ut som någon annan. För självklart vill jag det. Jag hakar på många trender, och då struntar jag faktiskt i att ”jag inte har en egen stil”. Precis det försöker jag lära mina barn. Och det blir förstås enklare att tillämpa dessa tankesätt på dem om de har en bra grundsjälvkänsla. Och hur man bygger upp den? Tja, det finns tusentals studier om detta, men grundprincipen är att bekräfta, bekräfta och återigen bekräfta. Se deras styrkor och stötta dem i deras svagheter. Respektera sin vuxenhet, men att samtidigt respektera deras upplevelser och känslor. Ge möjligheter istället för förbud, och kanske det viktigaste av allt, som allas vår Astrid en gång i tiden sade - att ge kärlek, och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

ALLA människor är unika. Ordet unik betyder ”den enda i sitt slag”. Och oavsett om min son bär exakt likadana kläder som sina jämnåriga kompisar så finns det bara en enda av hans slag. Han är unik. Oavsett plagg på kroppen eller hårfärg på huvudet. Jag kommer alltid att sträva efter att lära mina barn att de ska se ut som de vill, men om det innebär att de väljer att se ut som 31 klasskompisar eller inte är helt irrelevant. De är lika fantastiska, coola, självständiga och unika ändå. Så det är faktiskt helt okej att vilja se ut som alla andra. Det är okej att se ut precis som man vill.

Mimmie Bikazzan