Barn
Lek – barns viktiga arbete
"Lek är barnets arbete", det är ett uttryck som de flesta föräldrar har hört. Björn Åslund har talat med Ulf Janson, forskare och professor vid Stockholms universitets pedagogiska institution, om lekens betydelse för barnets sociala utveckling.
- En klassisk förklaring av lekens roll är att den ger världen ett sånt format att barnen kan hantera den. I leken bearbetar barnet sina erfarenheter, inte minst av skrämmande och svårbemästrade situationer, säger Ulf Janson.
Han tycker att man ska vara försiktig när man tolkar lekarna.
- Exempelvis om mammapappabarn lekar utvecklas till riktiga Norén-dramor där mamma grälar och pappa super, behöver det inte ha att göra med barnens omgivning. Det kan komma från radio eller tv; media är faktiskt något som påverkar lekarna, understryker han.
Dessutom är det så att barnen gärna överdriver och parodierar i leken. Det öppnar för att vuxna gör utsvävande tolkningar.
- Barn som leker barn blir ofta mer barnsliga och mer krävande. Leker de mammor blir de mer tjatiga och gnatiga.
Det experimenterande med roller som leken kan innebära, är ett sätt för barnen att pröva den sociala innebörden i en roll för att upptäcka vad som är möjligt och tillåtet inom den. Leken handlar också om att lära sig utveckla relationer till andra. Beroende på barnets ålder och utvecklingsfas så ser förstås lekarna väldigt olika ut.
LÄS ÄVEN: Lyssna upp ditt barns självkänsla istället för att prata upp den
Tvååringen samleker
Under babyperioden är familjen barnets sociala system. Där är barnet underordnad och beroende av föräldrarna.
- I 2-3 årsåldern blir barnet mer intresserat av gemensamma lekar med jämnåriga. I samvaro med andra barn börjar det utveckla en helt annan social och tankemässig kompetens. Det leder till att barnen kan börja samarbeta och kompromissa. Denna sociala förmåga har de inte möjlighet att utveckla i den underordnade föräldrarelationen, förklarar Ulf.
De här tidiga kontakterna med andra barn i 3-4 årsåldern har en avgörande roll för den sociala utvecklingen. Att då bli berövad möjligheten till lek, genom att exempelvis inte få träffa andra barn, gör att man inte alls får samma uppväxtvillkor.
- Barn som inte får denna social träning med andra, blir mer krävande och slår vakt om sitt gentemot andra personer. Leken med andra barn, med dess konflikter, är ju en förutsättning för att utveckla en samarbets- och förhandlingsinriktad personlighet.
Fyraåringen spelar sin roll
Redan i 4-årsåldern kan barnen vara duktiga på att förhandla och kompromissa genom att ge och ta.
- 4-åringen har förmåga att kompromissa om turordningen till en attraktiv leksak, och de klarar att hålla denna turordning.
Ulf Janson påpekar att vuxna bör lägga band på viljan att reda ut barnens konflikter. Just genom att barnen själva tvingas lösa dispyten, tränas de också att göra det på ett bra sätt. Det utesluter dock inte att vuxna håller ett öga på barngruppen. Hans erfarenhet är att barngrupper där tränade vuxna, som förskollärare, griper in när det går snett, har större möjligheter att utveckla demokratiska värderingar, som till exempel allas rätt att vara med.
Från 3-årsåldern, upp till 6-7 år, dominerar de lekar som Ulf Janson kallar för sociala rollekar. De har sina likheter med teatern, där barnen delar ut roller och hittar på ett scenario av händelser.
- Leken bygger ju på hur verkligheten är beskaffad. Om vi tar "tjuv och polis" bygger det ju på att barnet får pröva vad det innebär att vara polis, vilka principer som polisens arbete grundar sig på. Det kan ses som ett sätt att bli bekant med verklighetens olika gestalter.
Rollekarna ger inblickar i vår kulturs grundläggande principer, alltså begrepp som rättvisa, likställdhet, moral, och kompromisser, förklarar Ulf Janson.
LÄS ÄVEN: Därför ska du aldrig säga "polisen kommer och tar dig" till ditt barn
Sexåringen leker med regler
Rollekarnas tid är passerad i mitten av lågstadiet. Då tillämpar barnet vad det lärt sig om grundläggande regler och principer.
- Nu blir det regellekar, som är mer som spel efter bestämda regler. Det kan kan till exempel handla om bollspel. I dessa regellekar lyfter man fram de överordnade regler som alla ska rätta sig efter. Det är som ett gemensamt kontrakt som reglerar samspelet.
För barnen i denna ålder är reglerna väldigt viktiga, det är oerhört noggranna med att följa reglerna, betonar Ulf. Ska man spela ett kortspel, går det bara att göra på ett visst sätt.
Ibland föreställer man sig att leken upphör med barndomen. Men så är det egentligen inte, för regelleken fortsätter genom hela livet i olika former. Som vuxen leker man ju genom fotboll, charader, bridge med mera, framhåller Ulf Janson.
- Ett liv utan lek vore ganska förfärligt. Förutom nöjet och glädjen har leken också en livslång utvecklingsmässig betydelse, socialt och personligt genom att kunna utveckla relaterings-, förhandlings- och konfliktlösningsförmåga.
Lek på individens villkor
Ulf Janson har forskat kring hur barn med handikapp och funktionshinder leker. Han har noterat att vuxna många gånger försöker var goda pedagoger och styra och ställa kring leken för de handikappade, på ett sätt som gör mer skada än nytta.
- När man säger att Pelle ska leka med handikappade Johan för att vara snäll, inte för att det är kul, planterar man in en hierarki där Johan är offret som ska tas om hand. Det är verkligen inte bra för Johans identitetsutveckling och syn på sig själv.
Ulf Janson förklarar att handikappade barn har mycket större förutsättningar att delta i leken än man ofta tror.
- Visst ska man vara medveten om svårigheterna. Ett blint barn har ju svårt att veta vad som händer i rummet, men det innebär inte att det är mindre fantasifullt.
När leken sker på barnens villkor kan de redan i tidig ålder, ofta från 4-årsåldern, visa tydlig medkänsla och inlevelseförmåga, menar Ulf Janson. Just i lekar med handikappade barn har han sett tydliga exempel på det. Han berättar om när en grupp barn lekte tjuv och polis. En blind flicka var tjuv, en seende pojke var polis.
- När den blinda flickan skulle till fängelset pekade den seende pojken först på den fyrkant av stolar som föreställde fängelset. Men snart förstod pojken, att han måste ta hennes hand och dra den längs stolsryggarna som var fängelsegallret.
- Hon behövde bara få en annan slags information för att det skulle fungera. När barn känner motivation att leka med varandra, kan de utveckla inlevelse förvånansvärt bra, betonar Ulf Janson.
Inte styra leken
Kan man, eller ska man, som vuxen försöka påverka ett barns utveckling genom att styra leken i viss riktning? Ulf Janson förstår att vuxna ser en chans att göra det, men han vill avstyra sådana ambitioner.
- En lek kan ju liknas vid en pendelrörelse, där skeendet skiftar lika hastigt och spontant som i en dröm. Vuxna har svårt att följa med i det tempot eftersom man har ett annat förnuftsmässigt perspektiv.
- Barn är sällan intresserade av vuxnas förslag till leken, som de lägger på med pedagogiska syften. Jag ser det som onödigt att försöka styra leken.
Däremot kan man som vuxen mycket väl delta i leken om barnen bjuder in, även om det är svårt att göra det samma villkor på barnen, menar Ulf Janson.
Med hänsyn till forskarnas slutsatser om leken stora betydelse för barnens sociala utveckling, tycker Ulf Janson att tillståndet i den svenska förskolan är gott.
- Den fria leken har stor plats, och det finns en stor medvetenhet om att leken är viktig, i vår barnomsorg. Det finns andra länder som är betydligt mer inriktade på inlärning redan i förskolan, avrundar han.
Vad är lek?
Barnlekens väsen kan definieras på många sätt. Låtsasverksamhet är en sammanfattande beskrivning för lek. Ulf Janson framhåller lustaspekten, att barnen leker för att det är roligt. Barnen leker inte för att nå andra mål, leken har bara sin egen mening och bygger på improvisation.
Leken går mellan spänning och avspänning, där spänningar byggs och utlöses, enligt Ulf Janson.
Diskutera och tipsa varandra i vårt forum!
LÄS ÄVEN: Stress - det finns en gräns för vad barn tål
