Annons:
Nej, det är inte tanken som räknas

Nej, det är inte tanken som räknas

Har du någon gång sagt eller tänkt ”Jag menade ju bara väl!” när du fått skäll av ditt barn? Du gav kanske bara några vänliga förslag, men fick ett snäsigt ”Sluta lägga dig i!” eller ”Jag klarar mig själv!” tillbaka och kände dig helt oförstående till hur det kunde bli så fel, när du bara ville hjälpa till. Här är femte delen av artikelserien om föräldraskapet som utgår från Martin Cervalls bok Att leda barn med öppenhet och dialog (Roos & Tegnér).

Det finns en skevhet i hur man som människa ser på andra och hur man ser på sig själv. Man kan observera andras beteenden, men man kan inte veta något säkert om deras tankar, känslor och intentioner. De egna tankarna, känslorna och intentionerna har man däremot koll på, medan det kan vara väldigt svårt att se sina beteenden och framförallt hur de påverkar andra.

Denna skevhet mellan vad man vet (och inte vet!) om andra och vad man vet om sig själv påverkar och försvårar ofta ens relationer. Jag märker det på hur människor, vuxna såväl som barn, resonerar kring dem som de är i bråk med. Det är lätt att feltolka andras avsikter och tankar utifrån deras beteenden, samtidigt som man utgår från att andra förstår hur man tänker och därmed borde ha förståelse för ens eget beteende och reaktioner. Man skulle kunna säga:
Man dömer andras avsikter och tankar utifrån deras beteenden, medan man använder sina egna goda avsikter som ursäkt för sina beteenden.

Där du enbart såg din välmenande vilja att hjälpa ditt barn, så såg hon kanske en förälder som la sig i, eller som försökte styra och ställa, eller som inte verkade lita på att hon skulle klara det själv. Du såg dina avsikter, men hon såg bara ditt beteende.

Skevheten mellan hur man ser sig själv och hur man ser andra, leder naturligtvis lätt till dubbelmoral. När ens barn höjer rösten i frustration kanske man tycker att ”Åh, vad du gnäller och skriker! Nu får du faktiskt sluta upp med det!”, medan när man själv höjer rösten i frustration, då är det bara för att man försöker fixa det bästa för alla, men ingen lyssnar.

”Ens beteende påverkar barnet, hur goda avsikter man än har.”

Att lära sig ”rikta kameran mot sig själv”, dvs. att se sig själv och sina beteenden, bidrar till att öka förståelsen för hur andra uppfattar en och därmed även förståelsen för deras reaktioner. Ens beteende påverkar barnet, hur goda avsikter man än har. Man lär sig helt enkelt se saker ur andras perspektiv. Detta är en hjälp i alla relationer och i synnerhet i föräldraskapet.

Förmodligen älskar du ditt barn över allt annat. Det betyder dock inte att ditt barn känner sig älskat över allt annat om vardagen är fylld av skäll och kritik. Ditt barn ser inte att du känner dig stressad, trött eller hungrig. Han ser bara ditt agerande, inklusive din ton och dina ansiktsuttryck. Det här är ett exempel som kan kännas smärtsamt, men behöver inte vara så dramatiskt. Om du inser att du många gånger beter dig lite dåligt mot dina barn, utan att det egentligen har med dem att göra – det handlar mest om vardagens stress och påfrestningar, då kan det hjälpa med lite rak öppenhet gentemot barnen. ”Jag är hemskt trött och dessutom stressad av några saker som hände på jobbet, så om jag låter sur, så är det därför – inte för något ni gjort!”. Barn vill hellre ha glada föräldrar, men de mår definitivt bättre av att veta att föräldern inte är sur pga. dem, än av att inte veta det. De kan inte läsa tankar.

”Du ser endast din tonårings motsträviga beteenden, samtidigt som det enda hon ser är dina beteenden i form av ifrågasättanden”

Ett avslutande exempel gäller de så vanliga tonårsbråken, där det är lätt att känna sig fullständigt maktlös. Men medan du kanske tydligt ser din känsla av maktlöshet, så ser du inte tonåringens egen känsla av maktlöshet inför dig. Du ser endast din tonårings motsträviga beteenden, samtidigt som det enda hon ser är dina beteenden i form av ifrågasättanden, hård ton eller icke-konstruktiva ”Nej!” till hennes önskemål. Och det är tonåringens maktlöshetskänsla som är mest rationell, eftersom det är föräldrar som har nära nog all reell makt, inte minst den ekonomiska.

Så om man inte ser den här skevheten; om man tror att ens tankar och känslor är lika klara för andra som för en själv och om man tror att man förstår precis vad andra tänker och menar, så riskerar man många slitningar. Men insikten om denna skevhet kan göra underverk för att ta udden av bråk och missförstånd och lägga grunden till en bättre kommunikation.

Av: Martin Cervall

Martin Cervall att leda barn bok artikel Allt för föräldrar barnuppfostranMartin blev chef första gången fyra veckor innan han blev förälder. Allt sedan dess har ledarskapets och föräldraskapets utmaningar och möjligheter gått hand i hand för honom. I sin bok Att leda barn med dialog och öppenhet (Roos & Tegner) presenterar Martin metoder och verktyg för att få en bra kommunikation med sitt barn, aktivt lyssnande, acceptans och öppenhet är några av dessa.

Vill du ta del av hela boken finns den att köpa på...

... författarens hemsida, 200 kronor HÄR! 
... Bokus, 235 kronor HÄR! 

 

LÄS ÄVEN: del 1 ”Ge ditt barn gåvan att vara felfri” i artikelserien
LÄS ÄVEN: del 2 ”Lyssna – om du vill bli lyssnad på” i artikelserien
LÄS ÄVEN: del 3 "Känslor bits inte – våga låta ditt barn känna" i artikelserien

LÄS ÄVEN: del 4 "Lyssna upp ditt barns självkänsla, istället för att prata upp den" i artikelserien
 

Annons