Bebis
Ordlös kommunikation
Det talade ordet är bara ett av många sätt att kommunicera. Barn har många uttryckssätt. Om de vuxna lyssnar kanske de på nytt kan lära sig att förstå den tidiga barndomens språk.
När det alldeles nyfödda barnet tar sitt första andetag och skriker ut sitt JA till livet, då kan även föräldrarna börja andas ut; den här bebisen kommer att klara sig! Skriket eller gråten avtar och barnet nosar sig så småningom fram till bröstet. Redan då har kommunikationen börjat. Barnet signalerar sina behov till mamman och pappan: hunger, tröst, ont, bajs i blöjan eller bara alldeles för trött för att somna… Snart kan vi känna skillnad mellan olika sorters skrik.
Även barnet har förmågan att från allra första början känna igen, minnas och reagera på sin omgivning. Hos vissa barn kan man till och med se ett leende mycket tidigt – något som inte sällan förklaras som knorr i magen av fantasilösa svärmödrar och barnsköterskor.
Innan barn börjar uttrycka sig med ord, någon gång mellan första och andra levnadsåret, kan de meddela sig genom många andra vägar. Joller, skrik och gråt har sina betydelser. Gester och mimik gör att vi förstår varandra.
När föräldern besvarar barnet, lär det sig att de egna uttrycken fungerar som signaler till omgivningen. I samtal med barn använder vuxna i högre grad förstärkare av budskapet, så som gester och variationer i rösten, än i samtal med vuxna.
Barn använder kroppsspråket parallellt med orden, men i vår kultur där det verbala värderas högre ersätts successivt en stor del av mimiken med ord.
Det verkar som att vi från allra första stund är "inställda" på eller mottagliga för just mänsklig kommunikation, precis som vår blick och uppmärksamhet tycks dras mot mänskliga ansikten redan från början. Det nyfödda barnet rör sig i takt till röster som talar, men inte till andra rytmiska ljud. Man kan också se att barnet tidigt lär sig konsten att konversera, det vill säga att föräldern och barnet ser på varandra och turas om att lyssna och att ”tala”. Barnet härmar munrörelser som att gapa och räcka ut tungan mycket tidigt, och inom bara några månader kan barnet även imitera ljud, först vokaler.
Men den vuxne är inte ensam om att styra samtalet. Det är lika mycket barnet som leder förloppet genom att le, ljuda, sträcka sig efter något eller att bryta samspelet genom att vända bort blicken. Man har visat att barnets intresse för att delta i ett ”samtal” beror på hur den vuxne kan ”tona in” sina rörelser och sin röst till barnet.
Mycket av den tidigaste kommunikationen sker via närhet och beröring medan barnet ammas. Betydelsen av just beröring har börjat uppmärksammas under senare år. Huden är människans största organ och hudens känsel det mest tränade sinnet sedan fostertiden. Beröring av huden är ett språk som barnet känner igen och förstår. Det är tydligt att barn vill bäras, smekas och beröras. Massage kan verka lugnande och lindra kolik men är likväl ett enkelt sätt att få en lugn stund tillsammans, även med större barn som kanske har svårt att varva ner efter en hektisk dag. Vissa menar också att utan beröring förtvinar vi, och å andra sidan; med stimulans av sinnena så ökar vår förmåga till inlärning, till och med av så ogripbara kunskaper som att läsa och räkna.
Bebisens joller är inte bara någon sorts träning av talapparaten utan används som svar på den vuxnes tal. Eftersom även döva barn jollrar antar man att dessa oändligt många ljud finns inom oss och vill bubbla upp för att "säga" något till någon annan. Det man för inte så länge sedan antog – att barn var passiva objekt utan förmågor eller temperament och till och utan förmåga att känna smärta, är det inte många som håller fast vid längre.
Att fånga språket och lära sig konsten att tala och förstå tal, är en stor prestation som tar olika lång tid för olika barn. Barn som är motoriskt tidiga börjar ofta prata senare och tvärtom.
Det kan vara bra att tänka på att utvecklingen av kroppen och av språket går växelvis. Ett barn kan inte lyssna på någon annan samtidigt som det själv uträttar något. Det handlar inte om illvilja när barnet inte uppmärksammar din uppmaning att duka av frukosttallriken medan det själv sätter på sig strumporna. Förmågan att kunna göra flera saker samtidigt kommer först i 6–7-årsåldern.
Text: Margareta Aspán
