Pedagogiker inom barnomsorgen

Pedagogiker inom barnomsorgen

Reggio Emilia
Reggio Emilia startades av italienaren Loris Malaguzzi år 1963. Pedagogiken har fått stort genomslag över världen och sedan 1993 finns ett Reggio Emilia-institut i Sverige.Reggio Emilia bygger på en humanistisk tanke. Man har en tro på att barn föds kompetenta och har en naturlig nyfikenhet och lust att lära. Ett återkommande uttryck är att ”barn har hundra språk” och som vuxen ska man inte värdera eller påverka på vilket sätt barnet uttrycker sig.

Pedagogen ska inte ge färdiga svar på frågor utan finnas där som ett stöd för barnet och dess funderingar och frågor.
Man använder ofta lekmaterial som inte är färdigt. Man vill undvika att leken får ett givet mönster som exempelvis med pussel, dockor och bilar. Istället får barnet material som hjälper till att utveckla fantasin.

Många Reggio Emilia-förskolor jobbar med teman i projekt – man går på djupet i ett ämne under en kortare eller längre tid. Skapandet är viktigt och man jobbar mycket med dokumentation. Man fotograferar, filmar och skriver för att dokumentera arbetet. Med det vill man synliggöra barnen och bekräfta att de är viktiga, samtidigt som föräldrarna får en stor insyn i vad barnet har för sig, lär sig och kan.

 

Montessori
Även Montessori-pedagogiken har sitt ursprung i Italien. Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare och kom i sitt yrke kontakt med mentalt störda och socialt missgynnade barn.

Hon blev snabbt övertygad om att barnens problem egentligen inte var medicinska utan att deras tillstånd skulle kunna förbättras med intellektuell stimulans. Hon utvecklade och implementerade sin pedagogik med häpnadsväckande positiva resultat. Hon började då fundera på om inte hennes pedagogik även skulle fungera på friska barn.

Montessori-pedagogiken bygger på att barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva och lära sig nya saker. Man vill också ta tillvara intresseperioder hos barnet som man anser följa ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena att vilja äta själv, lära sig gå, prata etc, till intresse för läsning, matematik, rymden osv.
Man vill ta tillvara barnets spontana lust för arbete genom att låta intresset vara motiv nog. Barnet ska ha frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.

Material
Man arbetar med självinstruerande läromedel. Det är både praktiska-, intellektuella -och sinnesstimulerande material och övningar.
Allt material finns bara i ett exemplar och barnen får lära sig att ta hand om materialet, komma överens om att vänta på sin tur och samarbeta.
 

Waldorf
Waldorfpedagogiken baseras på en antroposofisk uppfattning, att människan är en kroppslig, själslig och andlig varelse.
Waldorfskolan eftersträvar att vara en 12-årig skola med sammanhållna klasser från ettan till tolvan.
Man strävar också efter att ha samma klasslärare genom de första sju åren, som följer och utvecklas med barnen som en förebild. Waldorfskolans läroplan i Sverige har en egen målbeskrivning som är godkänd av Skolverket. Lärandet integrerar teoretiskt, konstnärligt och praktiskt arbete.

Waldorfförskolan utgår från och baseras på barnets naturliga intresse för världen och barnets naturliga sätt att lära sig genom att härma. Man ägnar sig åt traditionella hushållsverksamheter, som matlagning, diskning och städning omväxlande med berättelser, rörelselekar och fri lek. Man har enkelt utformade leksaker av naturmaterial och försöker i största möjliga mån, att hålla sig ifrån alla former av tekniska media i. 

Undervisningen i Waldorfskolor är starkt bunden till den muntliga traditionen, och berättandet. Den utgör också grunden för läsinlärningen, som sker långsamt och stegvis och börjar med skrivandet, där förhållandet till varje bokstav grundligt byggs upp med utgångspunkt i en berättelse - ofta en folksaga, om en svan för S eller en groda för G - rörelselekar och en poetisk vers som förmedlar ljudens karaktär, för att sedan abstrahera ut bokstaven ur berättelsen, rörelseleken och de poetiska versen via målade bilder.

Inga läroböcker används på lågstadiet. Istället gör eleverna sina egna läroböcker, först på bas av vad läraren skriver på tavlan, och senare alltmer på bas av sina egna anteckningar från undervisningen och egna studier.

I de lägre klasserna i skolan leder det över till en mer medveten betoning på konstnärliga delar i olika former - rytm, rörelse, färg, form, recitation, sång och musik.
Under de första timmarna av dagen undervisar man huvudsakligen i matematik, litteratur, språk och historia och klassläraren ansvarar för större delen av all undervisning.

I 12 till 14-årsåldern tar ämneslärare alltmer över undervisningen i tex matematik och naturkunskap.
På högstadiet upp till klass 12 övar man en iakttagande, reflekterande och experimentell vetenskaplig hållning, fokuserad på att bygga en förståelse av vad som är sant i världen, baserat på personlig erfarenhet, tänkande och omdömesbildning.
Målet med waldorf- eller steinerpedagogik är att göra det möjligt för eleverna att så fullt som möjligt som vuxna i frihet välja och följa sin individuella väg genom livet.