Annons:
Relation mellan nyblivna föräldrar

Relation mellan nyblivna föräldrar

När möjlighet finns, gör saker på tu man hand. Gå på bio, gå ut och ät, ta en promenad bara ni två och se varandra som de två intressanta individer som en gång blev kära i varandra – inte enbart någon man kan diskutera bajskonsistens och utslag med.
 
Gör saker på tu man hand
Det är lätt att fyllas upp till brädden av föräldraskapet och någonstans runt ettårsåldern tappa bort varandra. Men i takt med att bebisen blir äldre får den allt regelbundnare vanor, vilket öppnar helt nya möjligheter för de nu inte fullt så färska föräldrarna att ta hand om varandra också.
 
Den som lär sitt barn att man är oersättlig alla sekunder på dygnet binder ris åt egen rygg. Varför skulle inte mormor eller farmor eller kusin eller morbror eller någon annan pålitlig kunna passa klimpen en stund? I de flesta andra kulturer är familjen större än bara mamma-pappa-barn. Barnet behöver också fler kontakter än bara föräldrarna.
 
Så, när möjlighet finns, gör saker på tu man hand. Gå på bio, gå ut och ät, ta en promenad bara ni två och se varandra som de två intressanta individer som en gång blev kära i varandra – inte enbart någon man kan diskutera bajskonsistens och utslag med.
 
Amning och sex
Många ammande mammor märker att amningen speglar sig i sexlusten. Jag har hört en hel del känslomässiga reaktioner. »Det känns konstigt att brösten ska användas till annat än som mat till bebisen«, är en vanlig reflektion. »Jag gillar inte att någon ska ta på dem!« är en annan känsla som kanske inte uttrycks så ofta, men när man pratar intimt med mammor kommer det fram.
 
En mamma uttryckte det så här: »Jag kan tycka att min man är så grov och stor, hans händer är hårda och hans skäggstubb rivs. Jag vill att brösten bara ska vara till för den lilla bebisen, som är mjuk, gullig och fin, inte till den där grova lunsen som jag är gift med.«
 
Jag kände mig själv en aning splittrad när jag ammade, åtminstone till en början. När brösten är sprängfyllda med mjölk, ömmar, man kanske har en liten stockning här eller där och allt som har med behagen att göra är synonymt med mat till den lilla nyfödda varelsen, då är det så lagom kul att tänka sig att någon bara ska ha dem som njutningsrattar. Beröring kan till och med kännas plågsam. Fråga en mamma med spruckna bröstvårtor så vet du.
Självklart är inte alla påverkade av amningen – men jag tror att de flesta är det. Det är inte bara det att man ständigt har en hung- rig liten igel fastsugen vid brösten. Det är också hormonerna.
 
Glidmedel är toppen
Minskad sexlust har definitivt med amning att göra. När man ammar vilar äggstockarna och östrogenproduktionen ligger lågt. Samtidigt finns det höga nivåer av hormonet prolaktin i kroppen, ett »mammahormon« som tyvärr inte är särskilt sexbefrämjande. Testosteron däremot, sexhormonet, kan tvärtom bli en bristvara i kroppen medan man ammar.
Man är alltså fullständigt biologiskt omöjlig som sexobjekt, och därmed blir sexlivet gärna haltande. Östrogenbristen leder ibland till uttorkade slemhinnor och att livmoderslemhinnan förtunnas. Vilket i sin tur leder till att man inte blir fuktig lika snabbt.
 
Samlag kan kännas jobbigt och bökigt. »Man ser ju ut som en gammal gumma i rumpan«, sa en nybliven mamma drastiskt. Vill här slå ett slag för glidmedel för alla dem som trots allt gärna vill ha samlag. Glidmedel är toppen och räddar ledsna slemhinnor på ett förträffligt sätt. Annars är icke-penetrativt sex ett bra alternativ. Tillbaka till vaniljsexets förlovade dagar. Kramas, hångla, mys.
 
När man helammar uteblir ägglossningen. Men även långtidsamning, särskilt om man har flera barn, kan sätta sexhormonerna ur spel. Långtidsamning kan hämma sexlusten på lång sikt eftersom prolaktinhalten i kroppen förblir hög.
 
Alla behöver egen tid
Jennifer och Laura Berman, som skrivit den lysande boken Endast för kvinnor (Forum, 2003), kallar prolaktin för hemmafruhormonet och har en teori om att när en kvinna vistas i en omhändertagande hemmaposition för länge, kanske år ut och år in, så stänger hon ute sin andra identitet, den där mer raffiga, farliga, sexiga. Prolaktinet tar över och hjärnan försätts i »hemmaslavkoma «.
 
Jag tror att det kan ligga något i det. För hur mycket femme fatale är man när man vadar i bajsiga blöjor, torkar snoriga näsor, är döv av barnskrik och det närmaste en sensuell upplevelse man kommer är att vika sina egna trosor? Visst ska man ta vara på småbarnsåren, men ingen kvinna borde vara hushållslivegen 24 timmar om dygnet. Alla behöver lite egen tid, lite egopyssel, lite frist från det krävande hemmet. Jag är säker på att många relationer skulle vinna stort på en mer jämlik uppdelning av markservicen.
 
Vi kvinnor ställer höga krav på oss själva och jag har förstått att det är tabu för många kvinnor att ens antyda att man inte vill/ kan/orkar vara en sexuell varelse när man ammar en bebis. Helst ska vi vara på topp i samma sekund som bebisen är framkrystad. Kroppen ska vara i form en vecka efter förlossningen och underförstått ska allt vara »tillbaka till det normala« snabbast möjligt. Jag undrar om detta beror på att vi är rädda för att inte vara perfekta? Att sexualiteten ses med mannen som norm, han som varken varit gravid, fött eller ska amma i flera månader, kanske år? I så fall tror jag att vi måste revidera vår inställning.
 
Sexualiteten har ett ändamål, förutom att sex är ett trevligt tidsfördriv är det också ett sätt att föra mänskligheten vidare. Amningen är en del av den reproduktiva sexualiteten. Bäst resultat för relationen blir det om man samarbetar utifrån ändrade premisser.
 
Tröttsex och slösex
Visst kan man ha sex när man ammar men det känns ofta inte lika mycket som före barnet. Kanske man inte ens gör det för sin egen skull. Men det är i så fall okej, bara man själv tycker det.
 
Det finns en myt om att allt sex måste vara perfekt och ömsesidigt. Det tycker inte jag. Det finns tröttsex och slösex och lite halvhjärtat sex och sex som egentligen borde varit mer närhet än något tekniskt. Jag vill bara säga att det är lugnt, man måste inte stå på topp, man måste inte vilja, man kan ha olust eller total brist på kåthet. Släpp kraven. Annars blir du bara ledsen som nybliven mamma.
 
Men kontrasten då? En del kvinnor förundras över att sex kunde vara så intressant under graviditeten, och att det blev så meningslöst så fort barnet hade fötts. Ja, kontrasterna finns där och det är bara att acceptera dem som en del av livet. Så småningom normaliseras hormonnivåerna och du blir mer lik ditt gamla vanliga jag.
 
Också pappan kan tappa lusten
Ett annat problem som det inte pratas lika mycket om, är när mannen tappar sexlusten. Men det sker också ibland.
 
Jan, 40, kände sig ensam och bitter
Jan hade haft ett utåtriktat socialt jobb i många år innan han fick barn. Han hade rest en del och festat en del och haft många kvinnor innan han gifte sig med Madeleine och fick familj. »
Jag förstod ju att mitt liv skulle förändras och att inget skulle bli sig likt när barnen kom. Men jag måste erkänna att vårt samliv blev väldigt lidande. Madde blev så jädra upptagen med ungarna, de blev viktigare än äktenskapet.
Jag tror att många äktenskap spricker för att kvinnan tappar intresset för sex. Sedan heter det att vi har växt ifrån varandra, för att mannen inte vill erkänna att det är sexet det hänger på. Men man orkar helt enkelt inte med det intorkade sexlivet.
 
Den där förändringen i förhållandet inträdde redan innan barnen föddes. Madde började förändras redan under graviditeten, hon var på dåligt humör och jag var inte så tänd på henne. Det känns inte heller helt rätt att älska då, man är rädd att skada fostret på något sätt … Så det blev inte så ofta då heller. Den första förlossningen var ganska traumatisk, Madde hade förfärliga värkar och det tog så lång tid innan Kalle kom. Förlossningen tog en hel dag. Jag antar att jag fick en chock då, men sådant går ju över.
 
Sedan gick dagarna, veckorna, månaderna och åren. Att vi inte hittade tillbaka till varandra berodde säkert på att Madde ammade så länge. Vi bråkade om det, jag tyckte att hela upplägget var tokigt. Hon gick och la sig med barnen och ammade dem till sömns och somnade med dem och där satt man själv.
År efter år, ensam och bitter. Jag kände mig verkligen utanför. Man kanske borde leva på separata adresser och ha separata liv men ändå vara man och hustru, ha familj och semestra och gå på bio ihop. I dag är det bättre mellan oss, hon är mycket mer förstående och hon förstår inte heller riktigt varför det var som det var mellan oss, hon tycker nog själv att hon blev offer för sina hormoner.
Det ljusnade radikalt när Madde slutade amma, men vi är inte tillbaka till det sexliv som vi hade före barnen. Ändå överväger det positiva, det vill jag säga fast jag beklagat mig så mycket. När man får barn hittar man kärleken, man kommer varandra närmare känslomässigt genom barnen. Barnen blir ett lim i förhållandet, vilket kan kompensera för det uteblivna sexlivet. Det emotionella livet, familjelivet är jättekul, och så kan man göra en massa skojiga saker som man inte skulle göra annars, typ åka till Skara sommarland, ligga i sängen och läsa sagor … I slutändan kan jag ändå konstatera att barnen är en vinst, viktigare än allt sex i världen.«
 
Relationsproblem och åtgärd
Det uppstår lätt fnurror på tråden under barnets första år. Jag tycker inte att man ska ge upp för lätt. Familjerådgivning är en mycket bra instans att vända sig till om man känner att problemen blir svåra att reda ut. Ibland räcker det med några få besök för att man ska kunna fokusera bättre på det som är viktigt och för att upptäcka vad konflikterna egentligen handlar om. Det kan vara småsaker, eller sättet man tilltalar varandra på.
Det kan vara obearbetade känslor från den egna barndomen. Tillsammans med stress, oro och sömnlösa nätter räcker det för att man börjar tro att relationen inte fungerar. Egentligen kanske alla småbarnsföräldrar borde gå i familjerådgivning någon gång under barnets första år. Jag tror att det skulle kunna förebygga en hel del separationer.
 
Minska risken för konflikt
För att undvika konflikt mellan er finns några saker att tänka på.
 
Det är inte viktigt vem som har rätt. I gräl finns inga vinnare, bara förlorare.
 
Lyssna på varandra utan att avbryta. Låt varandra prata till punkt!
Vad handlar bråket om egentligen? Det kan vara bra att ta reda på det, i stället för att tjafsa om vem som ska byta blöja.
 
Svälj stoltheten. Barnfamiljen behöver lugn och ro. Ibland är det bättre att vara ödmjuk än att strida vidare.
 
Lär dig att be om ursäkt. Be om ursäkt genast om du sagt något elakt eller gjort något som kränkt din partner.
 
Ge dig inte in i diskussioner om läget är spänt. Ta hellre en time-out, en tio minuters promenad för att lugna känslorna.
Se till att äta. Många gräl startar på grund av att blodsockret sjunker och man blir lättirriterad! Inför ett samtal, ät åtminstone en smörgås. Argumentera aldrig på tom mage.
 
Om konflikterna gäller barn och barnuppfostran, ta hjälp av en barn- och familjepsykolog. Detta kan vara bra för att bryta negativa mönster, vilket hela familjen tjänar på.
 
Separation
Ibland fungerar det trots allt inte. Statistiken talar dessvärre ett dystert språk. Över hälften av de par som skiljer sig eller separerar, gör det under barnets första 18 månader. Med andra ord spricker många familjer under barnets första år.
 
Det är egentligen inte så konstigt. Chocken kan bli stor när allt ställs på ända. Vi vill ha kontroll över livet men livet med barn innebär allt som oftast att vi i stället tappar den.
 
Jag har själv varit där. Småbarnsmamma och i färd med att skilja mig. Förhållandet stod inte att rädda. Jag blev ensamstående mamma som trots gemensam vårdnad fick ensamt ansvar för sonen.
 
Jag skulle kunna skriva en hel bok bara om det. Om de ensamma helgerna när alla de andra lyckliga familjerna vandrade runt i vårsolen. Jag glömmer aldrig hur en gift väninna utbrast »åh, jag älskar helgerna! Det är vår bästa tid, då kan maken och jag verkligen rå om varandra och vår lilla dotter«. Jag teg. Jag sa inte att helgerna var min hattid. Att jag redan på torsdagen hade en klump i magen av panik, för jag visste att jag skulle bli ensam både lördag och söndag. På vardagarna flöt livet någorlunda. Men helgerna var hemska. Ensamheten var aldrig så påträngande som då.
 
Samtidigt tyckte jag att mitt liv som skild småbarnsmamma var bättre än livet i ett icke-fungerande förhållande. Jag ville inte ha en familj i konflikt, jag ville inte se mitt barn växa upp med två föräldrar som inte gjorde varandra glada. Jag ångrar inte mitt be- slut i dag. Men jag kommer alltid att beundra alla ensamstående föräldrar. Det är ett drygt jobb att ensam ta hand om och uppfostra en liten människa.
 
För ensamstående – »adoptera« en familj
Som skild ensamstående mamma med en liten kille adopterade jag en extrafamilj. Eller adopterade de oss? Familjen hade ett stort hus, tre barn, hästar, hundar och en varm famn till oss. Vi åkte ut på helgerna och reste utomlands tillsammans. Barnen i familjen blev lite som syskon för min son, och jag själv fick hjälp, stöd och vänskap när livet kändes tungt och övermäktigt. Jag vill varmt rekommendera detta arrangemang! Och samtidigt tacka den berörda familjen, som fortfarande har en särskild plats i både mitt och min sons hjärta.
 
Respekt är nyckelordet
Nej, det är inte lätt med känslor. Känslor ställer gärna till det för oss och resultatet kan bli förödande. Men kom ihåg att det alltid är barnet som lider mest om två vuxna som ska skiljas inte kan bete sig artigt mot varandra. Lektion nummer ett i skilsmässo skolan är därmed: försök att samarbeta så långt det går, om inte annat så för ert barns skull. Oavsett vad som hänt. Oavsett vad som föranlett skilsmässan.
Det sägs ibland att det inte finns några lyckliga skilsmässor, men det tror jag inte på. Jag tror åtminstone att en skilsmässa eller en separation kan vara hyfsad, om båda två agerar anständigt mot varandra. Att bråka, vara elak och lömsk gör i slutänden inte bara att din partner blir lidande, utan även du, och som sagt, framför allt barnet.
 
Vårdnadsfrågan
Om vi pratar om väldigt små barn så kan jag tycka att det sällan är någon som företräder barnets intressen. Det är alltid mamman och pappan det handlar om. Gemensam vårdnad och växelvis boende delat rakt av (att barnet bor halva tiden hos mamman och halva tiden hos pappan) är normen, och även om bebisen bara är fem månader så ska principerna komma först. I själva verket tror jag inte att barn under ett år mår särskilt bra av att ha sitt hem på två ställen. Särskilt inte om föräldrarna befinner sig i konflikt med varandra. Om barnet ammas och är väldigt beroende av mamman så ska man inte för separationens skull sluta med amningen. Jag tycker att barnet ska ange tonen här. Främst behöver barnet lugn och ro. Vuxnas behov får lov att komma i andra hand.
 
Kom ihåg att ni som föräldrar kommer att ha en formell relation till varandra i 18 år, men i praktiken är ni sammanlänkade genom barnet för resten av livet. Ni blir så småningom kanske begåvade med gemensamma barnbarn, visst är det ett trevligt perspektiv? Försök därför att lösa alla praktiska frågor i lugn och ro. Även om ni har olika uppfattning får ni kompromissa. Om en relation går ut på kompromisser, är detta inget emot vad en skilsmässa gör. Här prövas verkligen två människors samarbetsförmåga.
 
Gör allt som står i er makt för att undvika vårdnadstvist. Det finns förmodligen inget värre än att i domstol strida om sina barn. Att samarbeta är som sagt det allra bästa och samarbetar bäst runt små barn gör man genom att bo nära varandra och faktiskt vara sams.
 
Att tänka på vid en skilsmässa
Mamman och pappan har lika stora rättigheter att fortsätta ta hand om barnet efter en skilsmässa. Gemensamt avgör ni hur framtiden ska bli.
 
Man kan skriva kontrakt om hur boendet ska delas, och man kan få tips av till exempel kommunens familjerätt eller en privat familjejurist. I kontraktet kan det till exempel stå att den ena föräldern inte får flytta långt bort, till exempel utomlands, och ta med sig barnet.
 
Barnet måste vara skrivet hos en av föräldrarna, det går inte att dela bokföringsadress. Men bokföringsadressen har egentligen ingen betydelse, utan det är vilken relation barnet har till föräldrarna som är avgörande, till exempel vid en vårdnadstvist. 
 
 
Annons