Skolstart – Annette Fagerström svarar på frågor

Annette Fagerström är specialpedagog och arbetar i förskolan och med grundskolans lägre åldrar. Hon är förskollärare i grunden och har mött barn i förskoleåldern under mer än 20 år. Hennes dagliga jobb är att ge föräldrar stöd och att handleda personal.

Våra medlemmar har mailat och ställt frågor om att börja skolan och förskolan. Några frågor har vi också lånat ur vårt diskussionsämne Skola.

Fråga: Min sjuåring vill inte börja ettan!

Vill inte! säger min snart 7-åring som skall börja första klass i en F-3:a. Han har ju gått där i 1 år, men han vill INTE han är ledsen och bävar för tiden som kommer ... hur gör man?

Mamman

Svar: - Försök få honom att beskriva!

Du skriver att din 7-åring är ledsen inför skolstarten. Hur det fungerat under hans förskoleår är naturligtvis av betydelse för hans skolstart i höst. Försök prata med honom om de positiva saker som hände och koppla gärna till olika kamrater han haft under förra året. Kan han beskriva sin känsla för dig dvs hitta ord så att du förstår orsaken till att han är ledsen. Ta kontakt med de vuxna i skolan, de skall känna till hans oro för att möta honom i de situationer där han behöver extra stöd just nu. Om du har möjlighet skulle det kanske vara bra om du är med ett par dagar i början av hans skolstart. Du har då chans att se vad som händer i skolan och kan kanske få honom att berätta om det som han upplever som negativt.

Annette Fagerström

Fråga: Min son är utanför!

Jag oroar mig mycket för min son, snart 7 år. Han har idag börjat ettan. Han går på en skola där man jobbar åldersintegrerat så skolstarten var odramatisk och han känner personalen och klasskompisarna väl sedan förra året. Jojje är en intensiv kille som vill att det händer nya saker hela tiden. Problemet är inte själva skolan, utan relationerna till kamraterna. Han kommer ofta hem gråtande och säger att kamraterna har varit dumma och att han inte får vara med. (Oftast under icke skoltid). När jag har studerat dem när de leker kan jag se två saker hända:

1) Jojje blir superintensiv och nästan okontaktbar, pratar högljutt.

2) Jojje kretsar runt de andra utan att egentligen vara med, tittar på.

Det här håller på att ta knäcken på mej, jag lider när han gråter. Jag har haft kontakt med skolan under hela förra läsåret, och där kan de också se det här, men de tycker att det går bra, att han utvecklas åt rätt håll. Han har bra kontakt med personalen och jag tror han är omtyckt av dem. Jojje tycker om vuxna och brukar få bra relationer till de flesta vuxna. Jag är orolig för att detta med kamraterna ska bli sämre och sämre och börja gå ut över skolarbetet. Jag vet att första åren i skolan har stor betydelse för framtiden. Tänk om ingen vill vara med Jojje på rasterna! Vad kan jag som förälder göra för att hjälpa honom och vad kan jag begära av skolan?

Oroliga mamman

Svar: - Be personalen kolla!

Det är viktigt att raster och alla annan tid utanför klassrummet blir så positiv som möjligt. Motivationen för skolarbete ökar när man har haft roligt på rasten. Man kan ju fråga sig orsaken till att Jojje blir intensiv, högljudd och tycks befinna sig utanför gruppen. Vi har en skola för alla idag och jag föreslår att du ber personalen kartlägga orsaken till att Jojje inte får vara med. Finns specialpedagog? I så fall kan du be att få tala med arbetslaget och specialpedagogen för att ni skall tala er samman om hur ni upplever situationen för Jojje just nu. Passa då gärna på att fråga hur det fungerar i klassrummet. Det finns en hel del uppgifter som ska utföras tillsammans med en kamrat, kanhända att det fungera bättre där. Jättebra att du är så observant redan nu!

Annette Fagerström

Fråga: Min dotter är så rädd och bara gråter!

Min dotter ska börja ettan. I sommar har någonting hänt med henne. Hon är rädd och orolig och vill bara vara med mamma eller pappa. Hon ville gå på simskola, fick börja där och efter en gång så gråter hon och är orolig i flera timmar inför nästa gång. Hon fick sluta. Idag var alla i klassen bjudna på kalas. Alla var där. Klara var orolig i flera dagar inför detta kalas, när vi kommer dit så gråter hon och vill vara hos mamma... hon säger att hon är rädd för killar, att en kille har varit dum mot henne. Jag vet inte vad jag ska göra. Om hon bara gråter och gråter när det är dags för skolan så funkar det ju inte. Jag får ont i magen som mamma och undrar vad ska jag göra! Eller gör jag för stor affär av det hela? Det har aldrig varit något problem innan, hon har alltid varit den med skinn på näsan. Snälla ge mig ett råd!

Mimmi

Svar: - Känslig ålder, men det går över!

6-7 års åldern är en ålder som mycket liknar puberteten, vilket kan göra att ställas inför nya saker och val kan vara svårt. Det är viktigt att ta Klaras ängslan på allvar, annars minskar tilliten till er. Vilken tur att ni observerar henne lite extra nu inför hennes skolstart. Du skriver att Klara är rädd för någon kille. Ni har säkert försökt att locka ur henne vad det kan bero på eller vad som hänt. Det kan vara bra att Klara får sätta ord på det. Här kommer ett förslag: Ta ritpapper, penna och kritor. Sätt er ner tillsammans, och uppmuntra Klara att rita vad som hände, medan du erbjuder dig att vara hennes sekreterare. Det kan vara lättare att få en dialog med henne när hon får rita samtidigt. Ju fler sinnen vi använder desto lättare blir det att förmedla och göra sig förstådd. Det kan ju vara så att något annat har hänt, men hon säger att en kille varit dum. Jag kan förstå er oro, men Klaras ängslan kan ju gå över lika fort som den kom. Dessutom har hon ju som du beskriver Mimmi, alltid varit en glad tjej med skinn på näsan. Försök att prata positivt om att hon nu skall börja skolan, men informera de vuxna i skolan, för att Klara skall få stöd i de situationer där hon ev. kan vara extra känslig just nu. Jag tycker inte du gör för stor affär av det här! Det är viktigt att du känner dig lugn inför skolstarten, vilket kommer att påverka Klara i positiv riktning. Ta gärna tid och var med henne i skolan i början så har ni en gemensam bild av det som händer.

Annette Fagerström

Fråga: Hur ska personalen hinna se mitt barns behov?

Min dotter på 1½ år ska börja dagis nästa vecka. Jag började själv som mycket liten på dagis och har en positiv grundinställning till dagis. Självklart har mycket förändrats på trettio år. Mycket säkert till det bättre men också en del till det sämre och då tänker jag bl.a. på storleken på barngrupperna. I Stockholm går det 17 blöjbarn på 3 fröknar - hur ska de någonsin kunna göra något mer än rutinsaker som äta, sova m.m.? Det blir ju inget annat än "barnförvaring". Hur ska fröknarna hinna se varje barns behov? Det jag och min man funderar på är hur kan vi förstå om hon far illa? Vad för beteende ska man vara observant på med hänsyn till att hon givetvis kommer att utvecklas/förändras i och med dagis? Hur många timmar på dagis är rimligt för 1½-åring?

Stockholmsmamma

Svar: - För en daglig dialog med personalen!

Jag kan förstå att det är mycket ni funderar över nu när er lilla dotter ska börja i förskolan, men det kommer att hjälpa er att du har en positiv inställning själv. Min erfarenhet är att varje personal ansvarar särskilt för ett litet antal av barnen i gruppen. Det innebär att ni under inskolningen säkert kommer att möta den t.ex. förskolläraren som också kommer att kunna ge er föräldrar svar på era frågor. Ja, det är många barn i grupperna idag, men oftast är alla inte där samtidigt, vilket ökar möjligheterna för personalen att se varje barns individuella behov. Ni ska försöka ha en daglig dialog med personalen, för att få veta vad som fungerat bra och vad som behöver jobbas med mera. Er lilla dotter kommer säkert att vara trygg i förskolan, bara hon blir van vid rutinerna. Vad som är rimligt när det gäller vistelsetiden för en 1-åring beror alldeles på hur det fungerar, sex timmar kanske skulle vara idealiskt, men det finns ju andra saker att ta hänsyn till när man planerar sitt barns tid i förskolan. Lycka till!

Annette Fagerström

Fråga: Hur ska hon välja kompisar?

Min dotter börjar i ettan nu till hösten. Eftersom jag fick barn i maj kommer hon inte att vara på fritids. Jag kommer att hämta henne redan efter lunch alla dagar i veckan. Flickan tycker det är jätteorättvist att inte hon kan få stanna och leka med sina kompisar. Jag kan tycka det är svårt att veta hur ofta jag kan låta henne få ta med kompisar hem. Hon har ingen självklar bästis, utan leker med alla flickorna i gruppen, även om de kan tjafsa en hel del. Innan sommarlovet började och jag kom och hämtade flickan efter lunch flockades hela skaran runt oss och alla bedjande ögon ville följa med hem. Vad gör man då? Hur kan man välja utan att vara taskig? Jag har en pojke i trotsåldern också, och han tycker det är höjden av orättvisa om inte han får ta hem kompisar också. Visst leker barnen bra när de är här, men jag orkar inte ha ett eget fritids hemma. Jag tycker det är ett stort ansvar att ha andras barn hemma, även om de är stora.

Nu har jag ju dessutom en tremånaders bebis som till stor del måste få styra. Min flicka kan ju aldrig följa med någon annan hem, eftersom jag hämtar först. Alla vill följa med henne och "leka med bebisen" eller med våra två stora hundar. Vem blir den utvalda idag? Fröken på skolan har sagt att hon inte vill att vi bestämmer dagen innan vem som ska följa med hem och leka. Hon menar att risken är så stor att de är ovänner just den dagen och istället leker jättebra med någon annan, och då blir allt så jobbigt när man ska hämta. Jag tycker det är jobbigt. Hur ska jag hantera situationen? Jag hoppas du har några goda råd!

Anna

Svar: - Ta hem kompisar ibland men inte varje dag!

Det är klart att din flicka gärna skulle vilja vara kvar och leka, och att tjejer tjafsar är inte heller något ovanligt. En bästis brukar man kanske inte ha förrän man har gått ett par år i skolan, en mognad krävs för att kunna "vårda en vän" med allt vad det innebär! Om ni ändå gör en överenskommelse med personalen att försöka bestämma tillsammans med din flicka i förväg tror jag vore bra. Din flicka lär sig att har man sagt att man vill en sak och vuxna och kompisens ställer upp, så får man ta konsekvensen av sitt beslut. Båda flickorna behöver ju talas med så att de förstår och hur det uppfattas av den andre om man ångrar sig. Varje dag kanske det inte är nödvändigt att hon får ta med en kompis, du har ju din pojke som också behöver få ta hem kompisar. Dessutom skulle jag tycka att det vore trevligt att kunna hitta på något tillsammans med de egna barnen någon dag i veckan. Du och din baby behöver ju också få lite andrum någon eftermiddag i veckan.

Annette Fagerström

Fråga: Kan sexåringen gå kvar i förskolan?

Jag undrar om rättigheten att ha kvar sitt barn i förskolan istället för att placera det i sexårsverksamhet. Min dotter börjar nu privat femårsförskola. Jag skulle gärna vilja att hon fick gå där i två år (naturligtvis med anpassning till sexårsåldern nästa läsår). Föreståndaren säger att hon gärna vill ha sexåringar också, men att hon inte har tillstånd för det ifrån kommunen. Vår sexårsverksamhet i skolan som min dotter sedan skall gå i, är kritiserad av föräldrar som haft sina barn där det senaste året, och jag är inte alls pigg på att min dotter skall gå där. Sexårsverksamheten är ju inte obligatorisk som skolan, vad gör man om man vill "slippa" den?

Anneka

Svar: - Kolla vad er sexårs går ut på!

Privata alternativ till kommunal förskola har ju andra mål att uppnå. Jag tycker du ska försöka tala med personalen i sexårsverksamheten och be dem berätta hur de jobbar med sexåringarna, för att du skall kunna bilda dig en egen uppfattning. Det är alltid svårt med sånt man hört! Man vet kanske inte hur gruppen såg ut och vilka krav föräldrarna ställde. Fördelen med att låta din dotter gå i den kommunala sexårsverksamheten är att hon har ett år på sig att lekfullt skolas in tillsammans med de blivande kamraterna i skolår 1.

Annette Fagerström

Fråga: Mitt barnbarn bryr sig inte!

Det här är egentligen ingen skolstartfråga, men jag undrar över mitt sexåriga barnbarn som är stöddigt och gärna "snor" och "lånar" saker av andra och gömmer för att sedan plocka fram under hot eller förmaning. Han verkar inte ta någon notis om felaktigheten att göra på detta sätt, tar gärna skället för att sen bara gå vidare. Vardagslivet blir väldigt påfrestande och jobbigt som sådant eftersom rum måste låsas och grejer måste gömmas, och man måste hela tiden vara ett steg före barnbarnet i handling. Det jag undrar är hur vi ska få bort detta beteende och få honom att förstå att så här gör man inte, jag har pratat och förmanat och hotat men inget verkar hjälpa?

Orolig mormor

Svar: - Aktivera barnet!

Jag tycker det verkar som om ditt barnbarn har brist på sysselsättning. Om han dessutom är en aktiv liten pojke, är det viktigt att ligga steget före barnet precis som du redan gör.

Försöka att ha något att erbjuda honom när han kommer till dig ex spela spel, läsa bok, bygga lego, lägga pussel eller kanske en liten utflykt till skogen. När han nu har börjat i förskolan är det viktigt att hans mamma pratar med personalen, så de har en bakgrund och kan hjälpa pojken så att det inte händer igen. En annan sak som är viktig för att inte skapa kaos hos pojken är att ni vuxna är överens om hur ni bemöter honom och vad ni säger om han har tagit något som inte tillhör honom.

Annette Fagerström

Fråga: Tre språk för ettåring?

Hej, har en ettårig son som snart kommer att börja på en engelskspråkig förskola. Jag och min man talar engelska hemma eftersom min man inte behärskar svenskan ännu. Nu undrar jag hur vi ska göra med vår son hemma. Jag kommer att tala svenska med sonen men ska min man tala sitt hemspråk eller engelska med honom? Är rädd att sonen kanske blir förvirrad på förskolan och hämmas i sin engelska språkutveckling om vi försöker klämma in tre språk så tidigt. Det är så viktigt att engelskan fungerar eftersom vi om några år kommer att flytta utomlands.

Fundersamma mamman

Svar: - Klokt att vänta med tredje språk

Modersmålet är ju alltid viktigast att lära sig först dvs det språk du talar och troligen har talat under tiden du väntade din lilla pojke. Modersmålet är det språk som är kopplat till känslor och tidiga upplevelser och kommer troligen att vara det språk han kommer att behärska först. Jag skulle råda er till att pappa pratar engelska och du står för det svenska språket tillsammans med er pojke. Pojken kan behöva din hjälp att tolka intryck som uppstår på det språk som han ändå borde ha hört mest. Pappan och pojken kommer säkert att förstå varandra bättre ju längre tid pojken har varit i den engelskspråkiga förskolan, men rådgör gärna med förskolepersonalen. Jag tror det här är frågeställningar som de är bra på att besvara. Din pojke kommer att få förstärkning i sin andraspråksinlärning genom att han dagligen även hör er tala engelska. Ni båda kommer att hjälpa honom med de känslomässiga aspekterna i det engelska språket. Jag tycker det är klokt av dig att avvakta med ett tredje språk.

Annette Fagerström

Fråga: Får hon läs- och skrivsvårigheter

Vårt femte barn börjar nu skolan. Vi har läs- och skrivsvårigheter i vår familj. Min oro är att även vår femma ska få svårigheter. Jag vill som förälder hjälpa mitt barn, den hjälp jag fått från skolan har jag inte varit nöjd med. Jag tycker att det man känner till om läs- och skrivsvårigheter och hur det påverkar barnen inte är direkt synligt i skolan. Jag vill inte oroa vår flicka, kan du hjälpa oss hur vi skall förhålla oss till vårt bekymmer? Hoppas du har möjlighet att för oss svara på denna viktiga och aktuella fråga.

Bekymrad!

Svar: - Träna hemma!

När barnet börjar som sexåring, ska det var ett år av lek och inskolning för att bli mogen att var i grupp och ta in det skolan vill förmedla. Så bra att du funderar lite över vad ni kan göra. Försök göra till vana att gärna varje dag ha stunder där ni läser bilderböcker för barnet och tillsammans talar om bilder och läst text. Det hjälper barnet med att öva upp iakttagelseförmågan och tränar även minnesfunktionen på ett bra sätt. Ni kan också rimma t.ex. Lotta satt på en potta, för att barnet skall bli ljudmedvetet. Berätta för personalen din oro. Deras skyldighet är att vara observant för att man så tidigt som möjligt skall kunna sätta in rätt metod för att stimulera språklig medvetenhet. Dessutom är det inte alls säkert att ditt femte barn utvecklar svårigheter som de tidigare barnen haft. Man får ju olika stimulans beroende på vilken plats i syskonskaran man är och det kan ha en positiv inverkan.

Annette Fagerström

Fråga: Blir vårt nästa barns inskolning lika jobbig?

Min pojke (idag 4,5 år) var väldigt svår att skola in på dagis när han var 19 månader. Han blev helt hysterisk när jag var utom synhåll, grät hela tiden tills jag kom tillbaks och då satt han i min famn och skakade i hela kroppen en lång stund innan han lugnade ner sig. Inskolningen tog fyra veckor. Hela hans första år på dagis var stökigt, han grät hysteriskt varje dag när jag lämnade honom och om någon under dagen sa "mamma" så bröt han ihop. Sedan han var 2,5 år så trivs han utmärkt på dagis och är aldrig ledsen när jag lämnar.

Flera personer (psykologer och pedagoger) menade att 1,5-årsåldern inte var helt lämplig för inskolning i barnomsorg eftersom det ofta sammanföll med en närmandefas. Min dotter, fortfarande bebis, kommer att vara i samma ålder (17 mån) när vi planerar att lämna henne i barnomsorg. Barnen är väldigt olika. Dottern är betydligt lugnare, inte lika otålig och har inte samma behov av kroppskontakt som sonen hade i samma ålder. Hon är dessutom med på dagis varje dag vid hämtning och lämning och kommer således att vara van vid dagismiljön.

Tycker du att vi ska planera inskolning till dagis/dagmamma till en annan ålder (vilken?) eller vågar vi hoppas på att hennes inskolning blir enklare? Hon är född i slutet av mars och det passar oss väldigt bra att göra inskolning under augusti månad när skolorna börjar.

Susanne

Svar: - Inte säkert! Testa!

Jag kan förstå att du minns hur det var att inskola din pojke i förskolan. Det är ju inte ovanligt att ett litet barn gråter när föräldern lämnar det. Orsaken kan bl.a. vara att ett litet barn saknar tidsbegrepp. När du så småningom kommer att skola in flickan är förutsättningarna annorlunda. Dina båda barn kommer att ha en trygghet i varandra och du kommer säkert att känna dig lugnare den här gången. Därför råder jag dig att börja skola in barnen i förskolan när du har tänkt så fungerar det bra för familjen. Lycka till!

Annette Fagerström

Fråga: Torka sig själv på sexårs?

Jag har en kille på sex år som ska börja skolan. Han kan inte torka sig helt själv när han varit på toa, ännu. Så klart övar vi här hemma. Han torkar några ggr först och jag gör en eftercheck, om man kan uttrycka det så. Nu säger min son att han inte kan gå på toa på skolan, för han inte kan klara av det själv. Jag säger att där nog är en fröken som kan hjälpa till. Men hur är det, bör barnen klara sånt när dom börjar skolan?

En mamma

Svar: - Personalen ska hjälpa till!

När man skall börja i sexårsverksamheten i skolan, måste man inte kunna klara av att torka sig själv. Det förväntar man sig inte från förskolan, men det är bra att ni övar som ni gör där hemma. Det är nog bra om din pojke får veta när, du gör efterchecken att han har gjort det bra. Du behöver kanske lära honom hur han skall göra för att det ska vara OK. Barn behöver oftast en konkret vägledning med tydliga exempel. Jag föreslår att du pratar med personalen så fort som möjligt, så att din pojke får en jättepositiv skolstart.

Annette Fagerström

Fråga: Åldersintegrerat - är det bra?

Vad är för- resp. nackdelar med åldersintegrerat? Tänker mig en klass med blandat sexårs, ettor och tvåor jämfört med "rena" grupper...

Anna

Svar: - Både dåligt och bra

Åldersintegrerat kom i slutet av 80-talet och är en organisationsform, skoldebatten har fått det att låta som om det vore en metod. Man har sagt att elever utvecklas mer socialt när de blandas med olika åldrar. Samtidigt uppstår ju en oro med nya klasskamrater varje läsår, men det är ett färre antal elever som kommer till gruppen. Elever i de åldersintegrerade klasserna är mer vana att röra sig fritt i och utanför klassrummet. Att elever får röra sig fritt kan vara både positivt och negativt. Det positiva är att eleverna får träna sig i ett större ansvarstagande, och att de tvingas samverka med sina klasskamrater. Det negativa är att elever kan gömma sig och inte gör det som är tänkt.

Spridningen är större rörande elevens kunskaps- personliga utveckling i de åldersintegrerade klasserna. Ofta finns i skolår F-3 fler vuxna som kan individanpassa undervisningen. I åldershomogena klasser finns lärare som anser att det är lättare att ha kontroll på var eleven befinner sig kunskapsmässigt. Att det kan vara lättare med gemensamma genomgångar. En del forskare anser att inlärning av nytt stoff sker bäst i åldershomogena grupper. Knut Sundell anser t.ex. att man skall behålla åldershomogena grupper och ha tvärundervisning med blandade åldrar i vissa ämnen.

Att många elever föredrar jämnåriga kamrater. Lärarens roll samt förmåga att intressera och engagera sina elever är en betydelsefull faktor i skolan, likaväl som lärares syn på kunskap och elever. Alltså är lärares inställning viktigare än valet av organisationsform.

Annette Fagerström