Annons:
Små barns utveckling: Jaget och självförtroendets utveckling

Små barns utveckling: Jaget och självförtroendets utveckling

Hur vi tolkar barnets signaler är viktigt för barnets jag-utveckling. När vi föräldrar tolkar barnets signaler och bemöter dem med handlingar och ord, sker något viktigt. Vi visar barnet att det är en egen individ, någon som tas emot, har betydelse och får en egen plats i världen. Goda relationer gör att barnet växer som individ, och när barnet känner sig älskat får det en trygg och positiv uppfattning om sig själv som individ. En viktig del i barnets identitetsutveckling är att efterlikna sina föräldrar.

Föräldrarnas uppfattningar omvandlas till egna inre bilder och föräldrarnas agerande efterliknas. Man kan ganska tidigt i ett barns liv se hur det fysiskt försöker efterlikna föräldern i t ex gester och beteenden. Viktiga jagegenskaper som samvete och moral är inte något som vi föds med utan som byggs upp i relationen med oss föräldrar.

Tips!
Testa ditt barns jag-upplevelse genom att göra följande. Sätt en färgklick i barnets panna och låt barnet titta och se sig själv i en spegel. Om barnet tar sig för pannan, så känner barnet till sig självt, d v s förstår att det är sig självt det ser i spegeln och att färgklicken inte hör dit.

Barn är vetgiriga och drivs till största del av nyfikenhet, även om inslag av osäkerhet och rädsla förekommer. Nyfikenheten tar för det mesta överhand och då är det till stor hjälp för barnet att det kan ”kolla av” med sin förälder vad som är och inte är okej. Som tidigare beskrivits tittar barnet på dig med en frågande blick, är det okej? Barnet ställer denna fråga för att få ett svar om hur det skall förhålla sig. Dessa dialoger (barnet frågar och föräldern svarar) gör att en form av åsiktsregistrering sker hos barnet.

Föräldrarnas moraluppfattningar förs successivt över till barnet. Så här skall man göra och så här skall man inte göra.
Föräldrar som ser på tillvaron som riskfylld och farlig för små barn ger givetvis barnet andra upplevelser och åsikter än föräldrar som tycker det motsatta.

De föräldrar som inte verkar veta vad de tycker eller ibland tycker si och ibland tycker så kommer att ge barnet en mer osäker grund att stå på. Vissa kanske inte ens uppfattar dessa ”tysta frågor”, vilket innebär att barnet blir utan svar och därigenom får en mindre innehållsrik grund att orientera sig ifrån. Om dialogen uteblir eller är mycket dålig kan det resultera i nästan helt tomma ”orienteringstavlor”.

I början av ett barns liv behöver det sina föräldrar som ett slags skyddande skal mot omvärlden. Mamman och pappan är de som skall leda barnet in i verkligheten. Barnets jagstyrka växer om det har kunnat använda en trygg och lyhörd förälder som sitt hjälp-jag och skydd. Ett barn har ju inga som helst referenser från början. Det mesta är obegripligt och oförståeligt. Det är föräldrarna som förklarar omvärlden för barnet. Om barnet får sina behov tillgodosedda i en trygg relation med sina föräldrar och de låter omvärlden släppas in bit för bit, utvecklar barnet en grundtillit.

Enligt Monica Fahrman växer många barn idag upp med ett svagt jag. De har inte fått de grundläggande behoven tillgodosedda genom att ha haft en kontinuerlig varm relation med en förälder. Barnet har kanske tidigt blivit avvisat på ett mer eller mindre tydligt sätt. Ett barn har svårt att hantera sådant och det ger en dålig självkänsla och känslan av att inte duga. Har man ett svagt jag är det svårt att hitta en egen identitet. Något som även är svårt att uppnå senare i livet.

Barnets självförtroende och självkänsla fortsätter att växa
Mellan 6 och 24 månader ålder utvecklas barnet i en rasande takt. Kommunikationsförmågan i kombination med de grov- och finmotoriska nyvunna förmågorna gör att barnets möjlighet att klara av saker själv ökar markant. Barnets egen upplevelse av vad det tror sig att klara av på egen hand är oerhörd.

Denna faktiska förmåga i kombination med barnets upplevda förmåga gör att självförtroendet är på topp. Barnet älskar att agera underhållare och ”cirkusartist” vilket ofta får till resultat att barnet överöses med hurrarop och applåder av personerna i omgivningen. Uttryck som ”oj, vad duktig du är”, ”oh vad du kan” stärker barnets självförtroende och bekräftar för barnet att det är vad det själv känner, d v s ”herre på täppan”, ”världens centrum” och att ”tronen” är den rätta platsen i tillvaron för barnet.

Även om barnets uppfattning är orimlig, mycket överdriven och egocentrisk, är barnets känsla viktig för att dess identitet skall formas och bli stark, positiv och hållbar i framtiden. Det är inte bara positiva tillrop som barnet får. Antalet ”aj-aj”, ”inte röra”, ”nej, inte göra så”, stränga blickar och förmanande ansiktsuttryck blir också fler. Dessa bidrar till att barnets ”inre orienteringstavlor” blir fler och mer innehållsrika. Barnets uppfattning om sig självt blir mer balanserad och verklig. Det viktigaste är att omgivningens bemötande är övervägande positivt så barnets goda självkänsla inte riskerar att kvävas.

Kom ihåg!
Barn är mycket aktiva och konstruktiva små individer som påverkar sin omgivning i hög grad, bl a med sin läggning och sitt temperament. Olika barn bemöts också därför på olika sätt. I samspelet mellan barn och förälder är barnet en mycket viktig komponent som gör att vi vuxna reagerar och agerar på vårt speciella sätt. Därför är det inte troligt att det finns någon sanning i påståendet man ibland hör föräldrar säga ”vi har betett oss på exakt samma sätt mot våra barn, så att de är så olika beror inte alls på oss”. Det går inte att agera på samma sätt mot två olika individer då var och en av dem sätter igång olika tankar, känslor och beteenden hos oss.
 

Annons