Annons:
Små barns utveckling: Uppfostran och gränser

Små barns utveckling: Uppfostran och gränser

Behövs uppfostran?
Svaret hänger samman med vilken syn vi har på människans innersta natur. Anser vi att människan helt och hållet är god räcker det att vi som föräldrar ger kärlek, stimulans och frihet för att barnen ska bli harmoniska och hänsynsfulla människor. Regler och normer är överflödiga. Om vi däremot tror att människan också är egoistisk, räcker det inte med kärlek och stimulans. Då behövs också uppfostran. Alltså regler, normer och en aktiv påverkan från vår sida för att barnen skall bli harmoniska och omtänksamma individer

LÄS MER: Uppfostra andras barn - ja eller nej?

Uppfostran! Ordet har en lite negativ och tråkig klang. Kanske beror det på att det i många tider varit detsamma som lydnadsträning, förbud, hot, förmaningar och tillrättavisningar. Uppfostran handlar i dagligt tal oftast om att få barn att uppföra sig på ett artigt och trevligt sätt. Vi lägger inte så mycket vikt vid hur balanserat psyke hon har. En person som hälsar artigt och äter prydligt men som också är neurotisk betraktar vi sällan som någon som fått dålig uppfostran men så är faktiskt fallet. Visst är det viktigt att barn lär sig att uppföra sig på ett trevligt sätt men det allra viktigaste är ändå att vi som föräldrar ger barnet stöd i sin utveckling.

I boken Att leva med barn skriver barnpsykologen Alf B Svensson att det är nödvändigt att barn får uppleva att de är älskade och om - tyckta men att endast kärlek inte räcker. Barn behöver också ha bestämda regler, klara gränser och måste lära sig att följa vissa tillsägelser. Även om våra barn protesterar och ibland högljutt (vilket de ofta gör) får vi inte vara rädda för att ta vissa konflikter med våra barn. Som förälder bör man t ex inte finna sig i att ens barn (hur mycket man än älskar det) svär åt en eller kallar en för både det ena och det andra. Får barnet göra det åt dig tror det självklart att man kan uppträda på samma sätt mot andra människor. Det är absolut inte ett försvar för en auktoritär uppfostran utan handlar om att lära barn att det finns vissa regler i ett samhälle som man måste följa för att bli accepterad och omtyckt och för att man inte skall bli utstött ur samhällsgemenskapen.

Behövs gränser?
Svaret på denna fråga hänger intimt ihop med den förra. Så här säger psykolog Bengt Grandelius. ”Att inte sätta vissa gränser är att förbise en väsentlig aspekt av barnens liv och förutsättningar för deras växande. Det är som att ge dem ett livsrum utan väggar: det blir ”svårmöblerat”.

Det är först när livets spelregler är tydliga och klara, när man har dem i sin egen hand, som man kan röra sig fritt med dem - och också göra avsteg från dem. Man behöver inte osäkert undra vad som gäller. Det gör människan trygg.” Han fortsätter: ”Det är barns rätt och natur att utforska och också överskrida uppsatta gränser. Det är livsmodets karaktär. Precis på samma sätt som idrottsmän, äventyrare och ”våghalsar” på olika sätt tänjer, utmanar och spränger gränserna för det möjliga. Sådana gränsöverskridanden får ökad effekt genom att vi ”vanliga dödliga” säger att det är omöjligt eller att vi som vuxna säger att man inte får. Först när gränsen är satt blir det meningsfullt att överskrida den, för att prova dess hållbarhet och värde.

Vuxnas roll är att visa att vi bryr oss genom att sätta gränser och stå fast vid vad vi menar. Vi gör det utifrån vad vi lärt oss och genom vårt engagemang för våra barn. Sedan ska det vara barnens möjlighet att tänja på dessa gränser för att utröna vad föräldrarna egentligen varnar för. Vi får som föräldrar söka ha tolerans för att barnen därför inte alltid omedelbart rättar sig efter vad vi säger till dem.” 

Kom ihåg!
Att inte sätta gränser är att överge sitt barn.


Målet med fostran
Genom att uppfostra våra barn försöker vi påverka och forma barnets utveckling och uppförande. Det kan t ex handla om att utveckla personliga egenskaper som ärlighet och kamratlighet eller allmänt uppförande som t ex att lära sig hälsa, tacka och bordsskick, eller det kan vara fråga om att lära sig vissa färdigheter, som renlighetsträningen. Vi föräldrar har ofta inte klart för oss att det finns ett samband mellan vårt agerande gentemot våra barn idag och deras beteende om fem, tio eller femton år. Sambandet finns dock och det är mycket starkt.

Ett av de viktigaste målen i barnuppfostran brukar föräldrar tycka vara att bygga upp en inre motivation hos barnet. Alltså att barnet själv vill samarbeta och anpassa sig till det föräldrarna vill just för att barn (precis som alla vi andra) vill bli accepterade och omtyckta.

Anna Wahlgren ställer sig frågan om man måste man hindra och förbjuda. Hennes svar är JA. Hon menar att då varje samhälle har sina normer kan medborgarna inte få lov att ta vad de vill i butikerna eller skjuta ihjäl varandra på gatorna. Vissa handlingar är förbjudna, oavsett vad en del vill och inte vill. Det finns alltså normer som alla måste följa. Det människorna vinner på att följa dem är att de får vara med i gemenskapen. De som vägrar att följa de gemensamma normerna blir förr eller senare utvisade från gemenskapen.

Pedagogen Haim Ginott har beskrivit det oerhört stora inflytande vi har på våra barn. Han menar att det är vår personliga inställning och vårt dagliga humör som skapar vardagsklimatet. Vi föräldrar har en kolossal makt att göra ett barns liv olyckligt eller glädjerikt. Vi kan vara ”tortyrredskap” eller källor till inspiration. Vi kan förödmjuka eller trösta, skada eller läka. I alla lägen är det vårt gensvar som avgör om en kris ska trappas upp eller ner och om vårt lilla barn ska växa eller krympa.

Ibland när vi är som tröttast kanske vi undrar varför vi inte helt enkelt ger upp. Det finns ju tillfällen då det inte verkar göra någon nytta vad vi föräldrar gör eller säger till våra barn. Vi föräldrar har en inneboende kraft som gör att vi vill och att vi orkar. Dag efter dag och år efter år. Den här kraften är verkligen en gåva. Den finns hos oss omedvetet och hjälper oss att fostra våra barn att bli ”bra” vuxna och att lära dem för livet. Det vill säga, hjälper oss med själva kärnan i barnuppfostran.


Hur är en bra uppfostran?
Barnpsykiatern Jari Sinkkonen menar att en bra uppfostran är inte lista på saker som gjorts eller lämnats ogjorda, och den kan inte poängsättas. Uppfostran handlar om något som sker mellan två människor i ett samspel där det också råder en viss balans. I och med att det finns olika sorters människor finns det också olika förhållanden mellan människor. Ett livligt och aktivt barn utvecklas bäst med föräldrar som också är mer temperamentsfulla och där alla mår bra av att konflikter kommer lika kraftigt och hastigt som de försvinner. Skulle ett lugnt och försiktigt barn leva med sådana föräldrar skulle troligtvis barnet bli överbelastat och oroligt och uppleva det hela som mycket upprivande. Vad som är rätt eller fel kan man därför aldrig riktigt säga då vad som är bra i en familj inte passar en annan.

Tips!
Om man tycker att målet är att påverka sina barn så att de lär sig att tänka och bestämma själva så måste man som förälder själv uppföra sig därefter.

Ibland gör barn saker som är förbjudna
Undvik att säga
• Om du cyklar ut genom grinden igen skall du få se på annat.
• Går du ner till vattnet en gång till får du sitta på rummet resten av dagen.
• Om du rör tändstickorna/spisen en gång till blir det synd om dig.
• Springer du ifrån mig ut på gatan en gång till får du inget lördagsgodis idag.
• Om du kastar bollar mot fönstret igen får du inte vara med på kalaset på söndag.

Säg hellre
• Du får aldrig cykla ut genom grinden utan att mamma eller pappa är med, kommer du ihåg varför?
• Du får aldrig någonsin gå ner till vattnet utan att någon vuxen är med dig. Kom och sätt dig så skall jag förklara varför.
• Du får aldrig använda tändstickor utan att någon vuxen är med. Eld är oerhört farligt. Jag visar dig gärna hur man använder tändstickor om du frågar mig.
• Du får gå själv här bredvid mig på trottoaren men när vi går över gatan skall du hålla mig i handen.
• Kom skall jag visa dig var du kan kasta bollar utan att något riskerar att gå sönder. När saker går sönder blir jag arg och ledsen och då blir du också ledsen. Det blir bara tråkigt då.

Tips!
Meningar som börjar med OM leder lätt till hot. Försök därför att undvika den formuleringen.
Om man använder sig av hot kan barnet uppfatta det som en utmaning och tycka att det förbjudna och farliga blir ännu mer spännande. Förklara alltid för ditt barn varför det är förbjudet och låt barnet upprepa vad du sagt med sina egna ord och sitt eget sätt att tolka situationen. Stäm av att ni är överens och förstått varandra. Små barn som ännu inte förstår förklaringar måste man helt enkelt hålla sådan uppsikt över att situationer som dessa inte inträffar. Ge tydliga besked om vad barnet får eller inte får och ge gärna förslag på vad barnet kan hitta på istället.
 

 

 

Annons