Små barns utveckling: Barnets tidigaste uttal

Förståelsen kommer före uttalet eftersom det tar längre tid för barnet att lära sig att producera ljuden än att förstå dem. Det första barnet lär sig förstå av språket är kroppsspråket och satsmelodin.

Allt eftersom barn lär sig att koppla samman speciella ordfragment med föremål och händelser, lär det sig ord. I denna process utvecklas talet som ett uttryck för personlig kommunikation till tal som ett uttryck för kontakt med världen omkring.

Redan på ett-ords-stadiet använder barnet ord för saker (substantiv) t ex boll, docka, bil, kaka, mamma. Händelser och handlingar (verb) t ex dricka, äta, sova, öppna, gå. Att peka ut saker, t ex där, den, titta. Utrop t ex oj, aj, oh, bang, bom.

För det lilla barnet krävs det mycket förståelse och tankearbete innan det kan koppla ihop vilka ord som hör ihop med vilka saker. Enligt bl a Clark & Anderson formulerar barnet ett preliminärt förslag på en idé om, vad ordet kan betyda när de hör ordet för första gången. Idén om vad ordet betyder testas sedan vid olika tillfällen.

De första orden brukar vara ord för viktiga personer, djur, kläder, mat, leksaker och viktiga händelser. T ex mamma, pappa, vovve, kisse, sko, kaka, hej-då. Av de 100 första orden är ca 70 procent substantiv (ord för saker) och ca 30 procent är verb (ord för handlingar).

De första orden på saker brukar vara sådana barnet kan leka med eller som rör sig. Det är alltså vanligare att barnet säger boll, bil och vovve än att barnet säger bord, glas och stol. Ordet lampa är däremot ett ord som ingår i de flesta barns allra första ordförråd.

Barnet samlar ord

Det så kallade ett-ords-stadiet är framförallt ett stadium, då barnet samlar på sig en mängd ord. Barnet iakttar omgivningen med hjälp av alla sina sinnen och alla dessa intryck måste ”katalogiseras” i någon form av system för att det inte skall bli kaos. Denna katalogisering stöds och underlättas troligtvis av språket.

Genom att barnet pekar och ställer frågor till oss, lär det sig vad olika saker kallas. ”Dä?”, ”Ä dä?” (d v s ”vad är det?”) och ”Dä!” (d v s vad är det eller titta där) kommer du att få höra många gånger.

Under ordsamlarstadiet är många barn relativt tysta. Jollret har avklingat och barnet säger bara ett fåtal ord. Ibland kan nog detta stadium upplevas som om barnet stod still i sin utveckling. Så är inte fallet. En anledning till att barnet är tystare är att ljudandet har fått en annan och viktigare dimension. En annan anledning är att barnet lägger ner mycket kraft och tid på att samla och lära sig olika ord.

Barnets tidigaste uttal

Allteftersom barnet utvecklas blir också uttalet mer och mer konsekvent, d v s det låter likadant varje gång. Det finns vissa saker som brukar vara gemensamma för många barn.

• De upprepar ofta de första konsonantljuden i orden. TV blir t ex te-te och panna pan-pan.

• Den stavelse som inte betonas försvinner helt. Banan blir t ex nan, elefant blir fant och sko blir ko.

• Konsonanter som uttalas långt bak i munnen byts ut mot konsonanter som görs långt fram i munnen. Sju blir t ex tu och skäll blir täll.

• Ord som börjar och slutar med en konsonant tappar ibland den sista konsonanten. Katt blir ka och bil blir bi.

• Ord som börjar med två konsonanter tappar lätt en av dem. Spela blir pela och bra blir t ex ba .

Ett enda ord kan betyda många olika saker

Det här stadiet, som tidigare sagts, kallas ibland för ett-ords-stadiet. Ibland hör man ordet holo-fraser i samband med detta stadium. Holo är grekiska och betyder hel eller fullständig, och med det menar man att barnet vill uttrycka en hel mening. Men då barnet ännu inte rent språkligt klarar av det så resulterar det i ett enda ord.

Med hjälp av olika tonfall kan barnet uttrycka olika känslor, meningar och frågor med ett enda ord. Låt oss ta några exempel:

”Mamma!”. Hurra, mamma kommer, toppen mamma har vällingen klar. ”Mamma”. Mamma är här, det här är min mamma, Jag sitter hos mamma. ”Mamma?”. Du ser inte ut som mamma, Var är min mamma, jag tyckte jag hörde min mamma.

Bil kan betyda; Jag ser en bil, där kommer en bil, jag vill åka bil eller jag har en bil.

Tips!

Tolka barnets ett-ords-satser utifrån det sammanhang ordet sägs i. Sammanhanget avgör ofta, vad barnet egentligen menar.

”Att barnet börjar använda ord i sin kommunikation med andra människor får ingalunda tolkas så, att barnet nu skulle ha lämnat gesternas, kroppsspråkets, jollrets och skrikets stadium och nått det verbala språkets stadium. Gester är det spontana, naturliga och primära uttryckssättet för små barn. De kombineras och ersätts successivt med språk i ord, men hela tiden finns gesten och kroppsspråket kvar som en förstärkning och ett komplement till det verbala språket, också hos den vuxne.”

Att fylla i barnets meningar

Som vuxen brukar man ofta fylla i, förtydliga och utvidga barnets ett-ords-satser till hela och fullständiga meningar. Man brukar säga att vi vuxna gör expansioner av barnets ett-ords-satser. Om barnet säger boll svarar vi: ”Ja, mamma skall kasta bollen till dig” eller ”Vill du att mamma skall kasta bollen till dig?”. Om barnet säger: ”Pappa saga” fyller vi i barnets mening och säger: ”Ja, Pappa skall läsa en saga för Axel”.

Detta beteende har till viss del ett pedagogiskt värde för barnet, det får höra fler ord och se hur orden sätts ihop. Men det viktigaste är att det är ett sätt att skapa klarhet i vad som menas och avses och att på så sätt klargöra kommunikationen. Genom att förtydliga barnets påstående kan man som vuxen få en bekräftelse av barnet att man uppfattat meddelandet riktigt. Det viktigaste är att man är på barnets våglängd och att man skapar förståelse och kontakt.

Kom ihåg!

Den vuxnes pedagogiska funktion i detta sammanhang är inte viktigast. Kontakten är det avgörande.

Ordförrådet fortsätter växa

Ordförrådet växer ganska långsamt i början men sedan sker ett genombrott, och antalet ord barnet lär sig ökar mycket snabbt. Barnet fullkomligt suger i sig ord som det söker förstå för att senare själv kunna använda dem. Nu liksom tidigare arbetar barnet aktivt med att tillägna sig språket och plötsligt sker explosionen. Barnets ordförråd vidgas, nya ord tillkommer nästan varje dag.

Utvecklingen från ord 1 till ord 50 kan ta upptill sex månader och vissa barn kan när de är två år kanske uppemot 500 ord.

De här enstaka orden kan ha många olika funktioner. Verben uttrycker ofta bön eller befallning. Barnet kan t ex be om hjälp med något som är svårt att klara själv: ”Öppna!”, eller be att få något: ”Låna!” (vad som skall öppnas eller lånas får framgå av det sammanhang där ordet yttras).

Ibland vill barnet bara dra uppmärksamheten till något och använder då gärna utpekande ord som ”Titta!” ”Där!”, men också substantiv, verb och interjektioner kan användas i denna funktion. Vill ett barn göra någon uppmärksam på att nallen ramlat ur vagnen kan han lika gärna ropa ”Oj” som säga ”Titta”, ”Där”, ”Ramla” eller ”Nalle”. Ofta åtföljs ordet av någon gest.”

Barn upplever en stor glädje i upprepningar och därför frågar barnet om sådant det redan vet. Tillfredsställelsen att få det bekräftat på nytt av den vuxne är stor. Glädjen över att få delta i ett språkligt samspel med den vuxne i ett samtal med frågor och svar kan också ligga bakom detta upprepade frågande. Ibland upprepar ett barn ett frågeord om och om igen, i hopp om att den barnet talar med skall bolla tillbaka frågan, så att barnet får visa sina kunskaper genom att själv besvara den.

Ragnhild Söderbergh ger följande exempel: Barnet: ”Dää?” (pekar på en klocka) Den vuxne: ”Ja det är en klocka.” Barnet: ”Dää?” (pekar på klockan igen) Den vuxne: ”Ja vad är det?” Barnet: ”Kocka. Kocka.”

Utdrag från boken Små barn pratar. Texten är publicerad i samarbete med smabarnsutveckling.se.