Familj

Ge ditt barn gåvan att slippa vara felfri

Allt för föräldrar Redaktion Allt för föräldrars redaktion

söndag 04. juli 2021

Hur reagerar du när ditt barn kritiserar dig? När du får kritik för att du lägger dig i för mycket, för att du svikit ett löfte, eller för att du ”alltid” är på mobilen? Lyssnar du och försöker förstå, går du automatiskt i försvar, eller går du rentav till motangrepp så ni möts som två fyraåringar i sandlådan? Här är första delen i artikelserien om föräldraskapet som utgår från Martin Cervalls bok Att leda barn med dialog och öppenhet (Roos & Tegner). Denna artikel behandlar kritikhantering.

Att ge och ta kritik är något av det svåraste som finns i mellanmänskliga relationer. Det är obehagligt att ge kritik, för man vill ju inte såra eller riskera att göra saken värre. Och det är obehagligt att få kritik, för då måste man möta sin egen imperfektion – tänk om jag inte duger?

Kritik bottnar i ett problem, ett behov som är i kläm. När ditt barn klagar på att du lägger dig i för mycket handlar det förmodligen om barnets behov av självständighet. När du kritiserar ditt barn för kläderna på golvet eller röran i köket så handlar det om ditt behov av avlastning i hushållet.

En bra utgångspunkt är att fokusera på vad problemet är istället för att fokusera på skuldbeläggande och på vems fel det är – och framförallt att det INTE ÄR MITT FEL!

”Ditt barn förväntar sig inte att du ska vara felfri”

Kampen om att slippa få skulden, att inte beläggas med fel, är djupt rotad hos många av oss. Tyvärr leder det sällan till något gott i våra relationer, eftersom vi fokuserar mer på att värja oss mot kritik än på att möta problemet som den andre har. Men ditt barn förväntar sig inte att du ska vara felfri. Däremot förväntar han sig att bli hörd.

Kanske kan du minnas situationer från din egen barndom. Goda minnen då någon lyssnade på dig engagerat och med närvaro. Mindre trevliga minnen då du inte kände dig hörd; när det du ville prata om kom i skymundan bakom en barriär av försvarsreaktioner. Inte förväntade du dig en felfri förälder? Du ville ju bara att mamma eller pappa skulle lyssna på dig, eller hur?

Visst vore det skönt att i hjärtat och ögonblicket kunna acceptera att man gör fel ibland, att känna att det är okej? Även om det kan ta tid att nå ända dit, så kan man åtminstone träna på att stoppa sina automatiska försvarsreaktioner när man får kritik. Stoppa de där fraserna som bara rinner över tungan när man känner sig attackerad som ”nej, det sa jag inte alls!”, ”men det gjorde jag ju bara för att…” osv.

Men det beror väl ändå på hur kritiken framförs? En tonåring kan minsann häva ur sig både det ena och andra när ilskan tar över. Ja, vi är ju inte mer än människor och det finns en gräns för hur mycket man ska behöva tåla. Problemet är bara att detta också kan bli en ursäkt för att förkasta all kritik. Genom att fokusera på hur den framförs behöver man inte ta itu med problemet. Så låt oss lägga detta åt sidan en stund; fokusera mindre på hur ont ditt barns kritik gör och istället fokusera på vad hennes problem är. Du kan säkert i din vuxna, reflekterande backspegel se att du inte alltid sa saker på bästa sätt när du försökte kommunicera med dina föräldrar.

”Ditt barn skäller inte på dig för att det är roligt, utan för att det är något fel.”

Istället för ”jag får kritik – jag måste värja mig” kan du ha hållningen ”något jag gör är ett problem för mitt barn – jag vill förstå vad det handlar om”. För en sak är säker; ditt barn skäller inte på dig för att det är roligt, utan för att något är fel. Ibland kan du som förälder förstås få klä skott för något annat, som t.ex. något jobbigt i skolan. I andra fall så är det något som du gjort. I inget av fallen är det till någon hjälp för ditt barn om du går i försvar. Du måste inte alltid hålla med om kritiken, men du behöver i alla fall inte argumentera emot på en gång.

Om du lyssnar på ditt barn och visar en vilja att förstå så ger du också ditt barn en möjlighet att hantera sina känslor, att ta udden av upprördheten samt en av de största gåvorna du kan ge ditt barn – att känna sig hörd.

Som förälder är det bra att både kunna ge och ta kritik och samtidigt vara ett föredöme för sitt barn. Man har helt enkelt en gyllene möjlighet att sätta en god kritikkultur genom att visa sitt barn att det är ok att göra fel, det är det som är att vara mänsklig.

En god kritikkultur gör det alltså möjligt att hantera många av vardagens utmaningar. Men det kanske mest fantastiska är att en god kommunikation kring kritik och problem stärker relationen mellan dig och ditt barn, istället för att skada den.