Familj

Teknologi Vivianne krönika barn påverkan

Krönika: teknologins framfart kan ha negativ inverkan på familjens umgänge

Dator, mobil, iPad, alla dessa tekniska prylar är en stor del av vår vardag nu. Utvecklingen går framåt, världen blir allt mer teknologisk och teknologin smyger sig naturligt och nästan obemärkt in i våra liv. Vi är knappt medvetna om att vi direkt tar upp mobilen för att läsa Aftonbladet på morgonen eller att se vilka som har lagt ut vad på Instagram eller Facebook. Vi gör det automatiskt.

Utveckling i sig är fantastisk och ger oss stora möjligheter. Jag är medveten om att man också måste anpassa sig och integrera det i sin vardag. Jag har inte något emot att vår iPad, dator eller mobil har ersatt morgontidningen, att vi ser mindre på tv och att biblioteken och radion håller på att dö ut (även om jag saknar allt lite). Varje era har sin tid. Det jag inte har förståelse för, och inte vill acceptera, är hur frekvent vi använder dessa prylar. Vilket behov de väcker hos oss, nästan ett beroende. Bara för att en mobil konstant är tillgänglig betyder det inte att man konstant ska surfa på den. Social media regerar och styr med en dragningskraft som är svår att kontrollera. Detta har givetvis störst inverkan på den yngsta generationen. Våra barn föds in i detta och för dem det är ett naturligt sätt att leva sina liv på. De har inte sett eller upplevt något annat. Därför blir vårt ansvar som föräldrar ännu större. Vi guidar i mångt och mycket och visar vad som är acceptabelt och inte i familjen genom gärningar och en sund dialog där vi inte bara bestämmer utan även förklarar varför.

"Bara för att en mobil konstant är tillgänglig betyder det inte att man konstant ska surfa på den."

För mig får teknologin aldrig gå ut över umgänget, den personliga kontakten. Jag vill umgås mycket med min familj, med min man och mina barn. Jag vill prata mycket med dem och se dem i ögonen när jag gör det. Inte göra det parallellt med surfandet på internet. Jag vill att vi hittar på många roliga aktiviteter tillsammans, spenderar tid utomhus och verkligen lyssnar på varandra. Inte att tiden mest ska konsumeras av tv, datorspel och sociala medier.

Jag har varit med om att ett barn suttit och spelat gameboy hela tiden vi var ute med en jeep på safari i Afrika. Vi såg lejon, zebror, giraffer och noshörningar men han var bara intresserad av sitt spel. Än mer förvånande var att hans föräldrar inte sa ett ord, det rörde dem inte i ryggen. Jag är kanske konservativ när det gäller detta, men det skulle vara fullständigt oacceptabelt för mig att min dotter skulle göra något annat än att ta in sin omgivning i samma situation. Finns inte på kartan att hon skulle få surfa på sin mobil eller spela spel då. Vad är poängen med att vara där om man inte är närvarande och tar in nuet? Jag tyckte det hela var sorgligt, nästan lite tragiskt. Inte bara att han fick spela på sitt gameboy, än värre var att han ville det.

Jag förstår att det ofta är lätt att kasta mobilen till sitt barn och säga ”varsågod, roa dig själv”. Det tar varken tid eller energi, men är det verkligen det man vill, det man innerst inne tror är bäst? Ska det inte vara kul att umgås tillsammans, guida, upptäcka och visa vad världen har att erbjuda? Vill man inte ta den tiden? Om inte, bör man inte göra det i alla fall även om det är lite jobbigt ibland? Det är då man skrattar, kommer varandra närmare, utvecklas. Jag menar inte att teknologin är vår fiende, den ger oss fantastiska möjligheter. Det ska inte vara förbjudet eller negativt att titta på film eller spela spel. Det är en naturlig del i vår vardag. Tänker man dessutom till och anstränger sig lite så kan det dessutom vara riktigt lärorikt och positivt vilket är fantastiskt. Jag brukar exempelvis se till att min dotter får in språkkunskap när hon vill titta på en film genom att sätta på engelska eller ryska t.ex. Det krävs inte mer än så och då blir det plötsligt både underhållande och pedagogiskt. Att låta barnen spela spel som lär dem saker, bra saker, får dem att aktivera sin fantasi. Två flugor i en smäll helt enkelt, val vi kan göra. Ge dem lite tid att vänja sig så det inte blir för abrupt. Att få spela klart banan eller se klart avsnittet förebygger en fientlig inställning och visar respekt.

"Vi vuxna är inga undantag, tvärtom. Vi måste leva som vi lär."

Det handlar dels om det och dels om tiden och de tillfällen man låter barnen sitta med mobilen eller datorn. En dator får aldrig bli ett substitut för umgänge (givetvis finns det undantag, vi är bara människor) och det måste finnas tillfällen då det är oacceptabelt att familjemedlemmar gör något annat än umgås. För mig är det så i alla fall. Matbordet är för mig ett exempel på helig familjetid. Man sitter, äter, pratar, lyssnar, umgås och fokuserar enbart på varandra. När barnen har fått titta på sin film är det dags att avbryta och göra något annat. Rita, lägga pussel, läsa böcker, berätta sagor, spela ett spel. Det viktiga är att de engagerar sig i en annan aktivitet som de vill göra och lägger ifrån sig det andra. Som förälder bör man ha koll på tiden ens barn spenderar med dessa prylar och se till att den är begränsad. Det får inte bli hela deras värld, det enda de gör eller vill göra. För att underlätta det måste det finnas roliga och lättillgängliga alternativ. Vi måste engagera oss i våra barn, med våra barn, spendera tid tillsammans med dem och med varandra. Det ska vara självklart och naturligt att umgås och allt detta ska givetvis gälla alla i familjen. Vi vuxna är inga undantag, tvärtom. Vi måste leva som vi lär. Dels för oss själva och dels för att föregå med gott exempel för våra barn, de tar trots allt efter oss.

För mig är det livskvalitet att umgås med min familj, det är det bästa och roligaste jag vet. Det är hela poängen med att ha en familj. Jag vill ha personlig kontakt med min omgivning, se folk i ögonen när jag pratar med dem. Jag vill leva i nuet och inte missa det som sker kring mig i stunden och jag vill göra det tillsammans med min familj. Jag vill att livet ska vara personligt och att kontakten ska vara nära och frekvent mellan människor. Teknologin är en del av våra liv men det är inte våra liv. Enbart vi bestämmer hur vi hanterar den och hur stor del den får ta upp. Vissa saker får helt enkelt inte, och kan inte, ersättas då de är för viktiga i livet. Vi måste anstränga oss för att hitta balansen mellan båda världarna. För våra barn, för oss, för familjen och för samhället i stort.

Av: Vivianne Treschow

Toppbloggare på Allt för föräldrar

blogg.alltforforaldrar.se/viviannetreschow

2016-02-02

Powered by Labrador CMS