inget att jämföra med, eftersom Amanda är vårt enda barn. Jag kan bli riktigt glad när hon trotsar och jag tjatar, för att det känns som att så här är det nog för alla. Alla framsteg känns positiva, även när hon busar, trotsar, blir sur på oss, osv, för det visar att hon utvecklas och blir självständigare.
Jag håller med om att det är glädjande, de speciella behoven känns inte så överväldigande då. |