Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Både och

Skrivet av Raggsockan
när jag var yngre och radikalare så skulle jag hållit med fullständigt. Jag förstod absolut inte kvinnor som fann sej i ett ojämligt förhållande, visst fick de skylla sej själva.

men jag har blivit äldre, tycker inte allt är lika sjlvklart längre. Jo, å ena sidan så tycker jag att man har ett personligt ansvar för sitt eget liv. Jag har en stark tilltro till den fria villjan, och förmågan att skapa sej ett bra liv även ifall man inte är född med sillversked i mun. Och självklart har man ett ansvar för hur ett förhålland man lever i ser ut.

Å andra sidan... Känner så många kvinnor i min absoluta närhet som när de kommmit över trettio valt barn och familj framför det ultimata jämlika förhållandet, som man aldrig sett skymten av. Några har fortsatt att "slåss" för jämlikhet, och i några fall har det slutat i skillsmässa. Andra har fortsatt i förhållanden fast det det gnisslat rejält emellanåt. Medans en del har bytt fokus, tagit huvudparten av föräldraledigheten, VAB, och huvudansvaret för det traditionnellt kvinnliga som barn och hem, medans mannen gjort karriär. Och som belöning har det blivt ett mer harmonisk hemliv.

Visst finns det jämlika förhållanden, men dem som jag har sett kan jag enkelt räkna på ena handen fingrar.

Vilket ansvar har då männen? självklart har de samma ansvar som kvinnan att få det att fungera, både praktiskt och känslomässigt. Men det är nog så att det är lättare att upptäcka ojämlikheter när man själv är den som hamnar i underläge. Tror faktiskt att de flesta män inte ser hur det ser ut, och då är det svårare att ta ansvar.

De män som jag sett som har lättast att ta ansvar är de som pga skillsmässa eller annat varit ensamstående föräldrar. Även om de/han aldrig skulle drömma om att kalla sej feminist, så har den erfarenheten öppnat ögonen.

« Tillbaka till trådstarten