Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag jämför faktiskt inte -

Skrivet av Lingling
- män med barn, det beror på hur man läser.
Och barns ansvar, tar det först, barn är barn som bor hemma alltifrån nyfödda till hemmavarande vuxna barn. Jag kräver inget ansvar av min 3½åring, men jag talar om att han bör plocka upp saker från golvet så att ingen trampar på dem - och det händer att han gör det:) Men en tioåring antar jag kan göra mer, eller en tonåring, de har inte total överblick, och inte heller totalt ansvar, men det är det de bör lära sig, eller hur? Barnen däremot tycker föräldrarna är taskiga som börjar ställa krav och anser att de kan få ha sin röra osv.
Vuxna barn som bor hemma bör defintivt ta ansvar.

Toleransnivåer, precis det finns. Min man tar ett större ansvar än jag gör hemma, men jag märker också att vi ser olika saker, jag blir irriterad på ett matbord som inte röjts efter frukost, han på en stökig diskbänk ... vi prioriterar olika vad som ska göras först. Den som blir mest irriterad först gör ngt åt det, eller säger till den andr*.

Att ´´strejka´´ kräver att man står ut medan man väntar ut ngn.
Jag har sett många inlägg där män anser att kvinnor får acceptera ´´deras sätt´´ - där deras sätt ibland helt enkelt betyder att jobbet inte görs, eller att saker förstörs ... och de låter väldigt likt hur jag kunde låta emot min mamma ... Däremot har jag inte vad jag minns hört eller sett att kvinnor kräver att män ska accpetera _deras_ sätt att göra saker. Så visst verkar män ha/ta sig ett problemformuleringsprivilegium.

Det tråkiga är väl att det den som hävdar att problemen är kvinnornas fel säger att det är dåligt att vara ansvarstagande, hjälpsam och omtänksam ...
att det är brister.

Vad var det Gerda Antti sa? Älska din nästa - men spar hälften till dig själv? Minns inte exakt.
nej jag ska svamla vidare en annan gång.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv