Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Och vem betalar för barnen?

Skrivet av Barbarella
Bäste Mathias.
Ställer mig lite undrande till din fråga. Skulle den snedfördelade arbetsdelningen i hemmet vara ett resultat av att kvinnan inte bidrar ekonomiskt? Vet inte om jag personligen köper den förklaringen då majoriteten av kvinnorna faktiskt förvärvsarbetar och på så sätt inbringar disponibla inkomster för familjen. Du har dock rätt i att kvinnor i lägre utsträckning arbetar heltid utan jobbar deltid och siffrorna för män visar att de främst jobbar heltid och i lägre utsträckning arbetar deltid. Så långt skulle man kunna säga att vi är överens.

Den statistik som du troligen hänvisar till visar att under 2003 _förvärvsarbetade_ (siffrorna gäller per vecka / miljoner timmar).män 73,5 timmar och motsvarande siffra för kvinnor var 53,6. (Källa SCB; Totalt arbetade timmar 1976-2003) Men som sagt det handlar om förvärvsarbetade timmar och inte bara arbetade timmar. Den statistiska sanningen är att utslaget på veckan arbetar kvinnor och män lika mycket dvs. 8 timmar per dag. Fast kvinnornas arbete rör sig i mycket större utsträckning om obetalt arbete och för män om betalt sådant. (Källa SCB; På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2004) Vidare står det även i den skriften att "Kvinnor kombinerar ett betalt arbete med vård av barn och hem. Män kombinerar ett betalt arbete med ekonomisk, politisk och facklig makt." (ibid s 4) Tiden för arbete är som sagt kanske fördelad lika mellan könen men innebär i slutändan ändå att mannen får en ökad makt vilket ändå bör räknas som en fördel för dem.

Du skriver att kvinnor inte tar ansvar för försörjningen och det tolkar jag som att du refererar att kvinnan förvärvsarbetar mindre än mannen. I ditt inlägg verkar det vara ett utslag av att kvinnor inte vill arbeta eller ta ansvar för inkomsterna och försöker undkomma det genom att vara hemma med barnen och genom att arbeta deltid. Sanningen är snarare att kvinnan får _betala_ för att deras kropp är skapad att vara den som bär på barnet under graviditeten och föder (ett kroppsligt faktum som inte går att bortse från.) samt att kvinnan är den som i större utsträckning är hemma med barnen. Dessa verklighetsscenarion leder till att kvinnor generellt ligger efter i löneutvecklingen i jämförelse med män, en obalans som inte justeras efter tid utan hänger kvar genom den yrkesverksamma åldern. (JämO:s rapport om föräldraskap) I samma rapport står det även att barnafödande och föräldraledighet spelar en central roll i den strukturella lönediskriminering som kvinnor blir utsatta för på den svenska arbetsmarknaden. Det faktum att kvinnor dessutom i större utsträckning arbetar deltid leder även det till negativa effekter i arbetslivet genom att det innebär att kvinnor i mindre utsträckning blir befordrade. Inte heller handlar det om att kvinnan fritt väljer att vara hemma med barnen och då får ”skylla sig själv” utan avhandlingar visar att det snarare är ett val som sker utifrån ”den sociala könsrelationen” och att kvinnan inordnar sig i ett mönster baserat på förväntningar.

Vad leder det ovanstående till då? Min analys blir _inte_ att kvinnan tar ett lägre ansvar för inkomsten i familjen utan snarare är det hon som får betala det höga priset för att ett par väljer att skaffa barn. I slutändan är inkomsten bland annat det som lägger grunden till pensionen. Kvinnan får inte bara betala priset medan hon arbetar genom lägre lön och sämre möjlighet att göra karriär, hon får även betala priset som pensionär när hon öppnar sitt pensionskuvert och ska försöka att få pengarna att räcka till både hyra och mat. Tar man dessutom i beräkning att Sverige har en relativt hög skilsmässostatistik och att kvinnan riskerar att på ålderns höst vara ensamstående är det enkelt att säga att hon finansiellt har dragit en nitlott genom att skaffa barn. En man behöver dock inte oroa sig i lika stor utsträckning för hur ekonomin ska se ut, han kan luta sig tillbaka och tacka sin lyckliga stjärna att han ”slapp” vara hemma med barnen. Därför kan man inte säga att kvinnan inte tar ansvar för inkomsterna och man kan _definitivt_ inte heller säga att verkligheten förhåller sig så att män arbetar mer än kvinnor.

Med Vänlig Hälsning
Barbarella

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv