Mathias

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Rudolfina
Mathias
"Rudolfinas resonemang leder faktiskt fram till en oerhört dyster framtid för alla de grupper som hon rubricerar som svaga eller underordnade ni är för alltid fast i den här miserabla tillvaron eftersom ni är hjälplösa offer för omständigheterna och rika, vita och medelålders mäns överordning." Du har fullständigt missförstått mig! Min önskan och avsikt är den rakt motsatta: att alla ska ha så lika chans som möjligt att påverka sina liv, oavsett social bakgrund. För detta krävs 1)en korrekt analys (dvs. ett erkännande av att det _är_ inte lika lätt, eller ens möjligt, att göra akademisk karriär som ensamstående trebarnsmamma från arbetarklassen (t.ex.!) som det är för en ung man från en välbärgad familj - i allmänhet (det finns alltid enstaka undantag) och 2)gemensamma samhällsåtgärder som syftar till att ge utjämna t.ex. klasskillnader, genom att ge sk svaga grupper bättre förutsättningar på olika vis (ja, även om det kan svida i plånboken på nån krösus). I ett högborgerligt utopia så blir det som du säger; de som inget har förblir utan. Men det är ju just det jag vill undvika! "Så min fråga till Rudolfina är: Vi har alla olika förutsättningar och möjligheter men gynnar det någon att vi förstärker dessa sociala strukturer genom att överlämna vårt eget ansvar för vår livssituation och makten över våra livsval den enda verkliga möjligheten för oss att förändra och förbättra våra liv?" Vem i all världen menar du att vem ska lämna över vilken makt till? Och hur skulle det gå till? I filosofisk och psykologisk mening är jag övertygad om att varje individ sliter med sitt liv så gott han eller hon kan. Men jag pratar om politik - samhällsfrågor. Hur ska vi, i ett visst samhällssystem, verka för att den sociala bakgrunden (eller för all del könet) inte ska behöva stigmatisera en människa för resten av hennes liv - såsom det är i utpräglade klassamhällen? De som tjatar om individuellt ansvar brukar på den frågan svara ungefär: "inte alls". Och det är DET som är min poäng.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv