Olika för alla.

Skrivet av	Hanela
Olika för alla.
Vist det är olika hur man känner att det fungerar. Vet inte vad ditt barn har problem med. Min erfarenhet säger mig att man blir väldigt ensam till slut om man som mamma tar på sig omsorgen av barnet helt själv och det kan bli svårt att få förståelse av den andra föräldern om denne inte deltar i omsorgen. Om man har möjlighet att jobba natt eller skift har man större frihet att bestämma över läkartider mm även om man jobbar mer. Skilnaden mellan studielån + bidrag är oftast så att man känar mer på att jobba vilket gör att man inte behöver börja jobba lika mycket som den som studerar drar ner på takten om man inte vill. Men den som drar det tyngsta lasset blir avlastad och hinner återhämta sig. Det här med att bäva inför att börja jobba handlar om att som mamma våga släppa taget litegran och bygga upp en vardag i en annan form och få den att fungera. Att söka både barnets och ens egna begränsningar, det är inte lätt och förutsättningarna förändras hela tiden både i familjen och i samhället. Behöver man inte jobba så fungerar det ofta lite lättare praktiskt men jag är inte helt övertygad att man som person, både barn och vuxen, mår bäst av det. Sedan är det få förunnat att kunna göra så oftast har man en ekonomi redan när man får barn att båda skall jobba och den är inte alltid lätt att förändra.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar