Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi hade ju tur...

Skrivet av Anna m Elias & Selma
... Min bror och hans flickvän bodde hos oss när Selma föddes eftersom de stod utan bostad. Vi hade iofs bestämt att mamma skulle komma ändå eftersom hon har bättre kontakt med Elias. (Han var ju lika gammal då ungefär som Louise kommer att vara när Ytte tittar ut)

Jag oroade mig MASSOR innan hur det skulle bli om jag fick värkar när jag var ute med Elias någonstans, eller ensam hemma etc. Till slut förlikade jag mig med tanken att det faktiskt skulle kännas ok att ta med honom till förlossningen. Trots allt.

Som tur var fick jag värkar strax efter 23 men ringde ingen eftersom jag inte fattade att det var "på riktigt". Efter en timme ringde jag både mamma och förlossningen för då visste jag att det inte var förvärkar iaf. När kl var runt halv två hade jag lyckats skölja schampot ur håret (fattar inte varför jag skulle tvätta håret?) samtidigt som jag fick krystvärkar. (Hjääälp!) Vi mötte mamma i dörren och åkte iväg. Vi hann vara 19 min på förlossningen innan Selma föddes så det gick ju rätt fort.

Jag "visste" att det skulle gå fort, kände det på mig, och om du misstänker samma sak så åk in/agera(ring vid första minsta känning för det kan gå FORT när det väl sätter igång.

Kram å lycka till!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv