Jag är ny på sidan och har en son född i aug. 02. Noah som han heter är en riktigt envis en och för några månader sedan hade vi en riktig fajt varje kväll för att han skulle sova. Han bara hade fått för sig att sova är det tristaste som finns och han klev helt sonoka ur spällsängen så fort vi lagt ner honom. Vi gjorde först så att bara vara konsekventa och sätta ner honom igen och säga godnatt och tänkte att han ger sig väl...men tji fick vi. Han kunde hålla på i timmar och tillslut beslöt vi att säga till honom tydligt och klart att om han stiger upp tar vi nappen, och han får tillbaka den när han lägger sig på kudden igen. Detta framkallade höga protester men vi stod fasta. Satte i honom i sägen igen och när han la sig på kudden fick han tillbaka nappen. Detta kämpade vi med fram och tillbaka. Men tillslut efter jag vet inte hur länge gav han upp och måste ha insett att det inte var värt det (men det tog tiiiiiiid!!) och sen gick läggningsproceduren smidigt igen med sina återfall här och var men han hade fattat att det inte var nån idé. Sen var det frid och fröjd tills för ett tag sen. Då var han hur pigg som helst på kvällen och jag fick dra ner middagsvilan till max 1 timme. Det har varit bökigt att komma rätt igen och just nu bråkar han ofta med middagsvilan också men det går någorlunda bra på kvällen. Det jag vill ha sagt med denna långa utläggning är att jag tror att konsekvens är det enda raka. Man måste bestämma hur det ska va sedan står man fast vid det oavsett barnets reaktion. Det kan bli dramatiskt i början men barnet själv mår bäst av att få hjälp till den sömn det behöver och att känna att föräldern vet vad som gäller. Var inte rädd för att sätta en gräns vid läggningen både du och barnen har igen det på sikt.