Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har inte läst...

Skrivet av myself
just _den_ boken, men väl andra, som gett mig likartade upplevelser. Känner väldigt, väldigt väl igen ditt sätt att reagera.

Vissa tider i livet orkar man (läs "jag") inte läsa den här sortens böcker medan man andra gånger känner att man har en skyldighet att försöka förstå en obeskrivlig verklighet, eller snarare att den överhuvudtaget existerar.

Hur kan man annars ändra på missförhållanden om alla stoppar huvudet i sanden?

För att ta ett annat exempel:
Fortfarande tror ganska många svenska vuxna att pedofil är detsamma som en _man_ som förgriper sig på barn och att kvinnliga pedofiler är extremt ovanligt, nästan att räkna som väldiga undantag. Eller ännu värre: De finns inte överhuvudtaget.

Vi behöver säkert ta oss ur vår naivitet (vad det än gäller), hur bekvämt det än är att leva i okunskap.

Just nu har jag själv haft mycket död och sjukdom mm omkring mig och då orkar jag sällan läsa den här sortens böcker.

En strategi för att orka, har annars varit att direkt efter avslutad läsning harva igenom en gammal välkänd och trygg bok. Spelar ingen roll om det är en dålig deckare eller annat harmlöst, bara den distraherar för stunden. Sen hanterar jag alla känslor lite i taget.

Som liten läste jag alltid Pelle Svanslös, nu blir det gärna en Jan Mårtensson-deckare. Alla är i stort sett likadana, karaktärerna i dem använder samma språk, oavsett åldrar och bakgrund och det kan vara riktigt svårt att veta om man läst boken tidigare eller inte - så menlösa är de. Och så användbara... :-)

« Tillbaka till trådstarten