Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu har jag läst mitt tidigare

Skrivet av Jessica
inlägg och det var som jag kom ihåg det. Jag har inte skrivit att något barn är skrämmande. Däremot så finns det bilder som jag tycker är skrämmande, och det står jag för. Jag tror faktiskt att du också förstod vad jag menade, men du tog chansen att låtsas att missförstå och disskussionen är ju inte alls så dum faktiskt.

Det finns ingen som inte vill ha ett friskt barn. När det ändå är så att man får ett sjukt barn och man står inför att man kanske måste göra en operation så vill man självklart att det inte ska synas något, håll med mig, du vill väl inte att ditt barn ska se annorlunda ut? även om man blir frisk med en shunt så skulle vi ju helst vilja att den var osynlig, eller?

När Ludde blev sjuk så var en av de första tankarna att tänk om han blir mobbad i skolan nu bara för att han kanske kommer att ha en slang på huvudet. Detta tänker jag fortfarande på. Allt som avviker från det normala (ja, ja vad är normalt?) kan man bli retad och mobbad för. Det är många barn här som ska gå på vanligt dagis och i vanlig skola och det finns många elaka människor.

Jag skäms verkligen inte över min son, tvärtom så är jag nog mycket stoltare över honom än vad många andra mammor är över sina barn. Mitt barn har ju klarat av så mycket i sitt liv som andra inte ens vet att det finns.
Att jag inte berättar för alla jag träffar att min pojk har varit sjuk och är opererad har ju inget med att skämmas att göra, jag bara hatar att prata om sjukdomar. Om någon tar honom på huvudet och frågar så berättar jag ju naturligtvis.
Jag brukar jämföra en shunt med ett par glasögon eller en pacemaker. Det är inget man vill ha, men det är nödvändigt.
Ordet vattenskalle använder jag nästan aldrig.

Om man inte vet om det ska bli en shuntoperation eller inte så tycker jag, precis som jag skrev i ett tidigare inlägg att man kanske ska undvika att leta efter bilder på shuntbarn. Jag visste inte att vi skulle behöva en operation när jag började leta bilder och en del bilder skrämde mig otroligt mycket. Jag visste ju inte ens om det skulle bli en operation, hade jag vetat det så är det en annan sak. Då vet man ju att barnet ska få en shunt och det kan vara bra att förbereda sig genom att se hur andra ser ut.
Jag blev ju väldigt postitivt överraskad efter operationen att det syntes så lite mot hur det såg ut på de bilder som jag hade sett.

Jag är jätteglad för att våran shunt inte syns och att grabben har mycket prinshår som täcker den. Då är han en liten grabb inte den där missbildade ungen.

I morgon är det 1 år sedan som Ludde hamnade i respirator, usch.
På midsommarafton fyllde han 1 år, min lilla godingbebis.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv