Oj vad jag känner igen mig

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Karolina med Isak -03
Oj vad jag känner igen mig
Har en liten kille i din sons ålder med myror i benen här hemma. Särskilt när han är trött så är det helt omöjligt att sitta stilla. Vi gör så att vi serverar mat han tycker om. Då sitter han faktiskt kvar och äter. Inte är det många maträtter som funkar (just nu tre, samt gröt) men han ÄTER i alla fall, och vi har valt att prioritera detta framför det hurtiga "man ska äta det som de vuxna äter, annars får det vara". För det andra så har vi inga krav på att sonen ska äta när vi är borta. Mat serveras, men när han inte har tid att sitta still (vilket händer efter tre tuggor) så är det OK. Så länge jag eller min man äter, så sitter vi kvar vid matbordet. Sonen försöker ofta dra upp oss men vi säger "mamma/pappa äter nu" tills han förstår att vi inte reser oss. Som du skriver kan det bli vilda protester ibland, men för mig är stunden vid matbordet helig och jag går bara inte med på att hoppa upp mitt i för att kasta boll. Till sist så ska jag komma med en bekännelse vad gäller att följa efter med en tallrik mat... Vi gör det med gröten före läggdags. Ofta är det helt omöjligt att få pojken att sitta stilla då. Samtidigt så vet jag att om han inte äter den gröten blir natten jättejobbig. Så om sonen inte äter gröten vid bordet i köket så får han den i vardagsrummet i stället. Inte bra men det är en kompromiss just nu.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv