inkluderar ett inlägg

Graviditet +

Gravid Gravid vecka Förlossning Namn

Föräldraskap +

Bebis Barn Barnvisor

Familjeliv +

Familj Mat Träning & Hälsa Ekonomi Nostalgi

Forum +

Forum start Bli medlem Forumarkiv

Planera barn Gravid Bebis Barn Familj Mat Hälsa Forum

Graviditet Gravid Gravid vecka Förlossning Namn

Föräldraskap Bebis Barn Barnvisor

Familjeliv Familj Mat Träning & Hälsa Ekonomi Nostalgi

Forum Forum start Bli medlem Forumarkiv

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	frie
inkluderar ett inlägg
Jag inkluderar ett litet inlägg här oxå, även om ditt inlägg var adresserat till Sara... Jo, jag kan inte tala för ngn annan, men så här känner jag: Efter att ha varit JV hela mitt liv var det en enorm befrielse att kunna sluta vara det (efter att ha samlat tillräckligt mycket mod, rådfrågat andra, rannsakat mig själv (typ "Kommer mitt psyke klara av det? Elle rkommer jag bli knäpp av att ALLA jag känner kommer att ignonera mig nu?!") och funderat o frunderat o funnnnnnderat). Man får insikter oxå i efterhand. Man inser hur lurad man blivit, hur "stöpt" man har varit,(svarat likadant som alla andra 6 milj, tyckt likadant, trott likadant, inte fått ha några som helst egna åsikter eller tankar, klätt sig efter vissa "måttstock" osv osv). Att bli utesluten från Jehovas vittnen är ett _sorgearbete_ och det kan ta tid. När jag miste en nära anhörig i döden ifrågasatte INGEN det att jag ville prata om det, älta det, jag fick vara arg, ledsen, bitter, jag fick skratta åt alla minnen, gråta lite till. När jag lämnade JV så tyckte folk "BRA! Såja! Gå vidare i ditt liv! Jaha, men nu har det gått ett tag varför pratar du fortfarande om det?!" För att såren är djupa och de har inte läkt än!! De måste få läka! Och är man som jag _övertygad_ om att JV är en sekt, så vill man varna andra! Det skulle väl du oxå göra, om du rannsakar dej själv lite? Så hör man att ngn börjar bli intresserad så varnar man (nej inga JV fasoner där man åker hem till folk o bombaderar dem m information, personligen så har jag ngn gång hälsat via en vän som uttryckte sin oro över en annan vän som hade börjat studera. Den studerande tog då kontakt med mig och jag fick ge min version.) och frågar ngn här på forumet "Vad tycker ni om JV" eller ngt dyl, så tycker jag att jag har samma rätt att säga vad jag tycker om JV:na som t ex de aktiva vittnena har. Vi har två helt olika verisoner men båda har ju samma rätt att framföra dem. Eller hur? Personligen så tycker jag att alla människor är lika mkt värda, och borde få respekt, men _samtidigt_ respekt är ngt man kan förlora väldigt snabbt, och de flesta JV:n ja träffat på sistone respekterar jag inte längre. Pga deras uppförande mot mig o andra uteslutna. Ibland t om pga deras uppförande mot andra JV:n.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv