Mina tankar

Graviditet +

Gravid Gravid vecka Förlossning Namn

Föräldraskap +

Bebis Barn Barnvisor

Familjeliv +

Familj Mat Träning & Hälsa Ekonomi Nostalgi

Forum +

Forum start Bli medlem Forumarkiv

Planera barn Gravid Bebis Barn Familj Mat Hälsa Forum

Graviditet Gravid Gravid vecka Förlossning Namn

Föräldraskap Bebis Barn Barnvisor

Familjeliv Familj Mat Träning & Hälsa Ekonomi Nostalgi

Forum Forum start Bli medlem Forumarkiv

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	CH
Mina tankar
Hej Nillis! Jag har nyligen (är i v7) blivit gravid med ett donerat ägg som hade befruktats med min mans spermier och jag kan berätta att det känns fantastiskt och helt som mitt barn. På något sätt var det ju meningen att det skulle bli så här och även om jag naturligtvis har varit, och fortfarande är, ledsen att jag inte kunde få barn med mina egna ägg så känns detta som ett fantastiskt alternativ. Det är och kommer att bli mitt och min mans barn och det hade aldrig blivit till utan oss båda. Min man påminner mig om detta konstant och han är så stolt över min mage (!) och pratar ideligen med den dvs barnet. Helknäppt, men vi är så lyckliga och kommer att älska detta barn över allt annat. Det är ju vårt! Vi kommer absolut att berätta för barnet om hur det har kommit till och vi är jätteglada att vi har lyckats i Sverige så att barnet kan ta reda på donatorns identitet den dag han/hon fyller 18 år. Jag vet inte om du blev så mycket klokare, men det är så här vi upplever det nu. Det jag kan säga är att vägen hit var lång och full av funderingar och tankar. Vi ältade allt 100 ggr och nu i efterhand är jag jätteglad för det eftersom det betyder att vi är trygga i de beslut vi tagit och vi är verkligen förberedda. Det är inte enkelt det här, men bara det faktum att ni funderar och ifrågasätter tror jag är ett gott tecken och kommer att leda er på "rätt" väg. Kram! CH
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv