Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kejsarsnitt utan att tveka

Skrivet av Anna K med Flipp & Vendela
Min äldsta dotter föddes med akutsnitt, 21 dagar över tiden efter en misslyckad igångsättning. Hon mådde inte helt bra när beslut om snitt fattades och värkarbetet hade helt och hållet stannat av (känns det igen?). Jag hade hållit på i två dygn utan att lyckas få ut henne.

Denna gång blev det ett planerat snitt, 15 dagar efter B/F. Jag gick också på Aurorasamtal och vi kom fram till att jag INTE skulle sättas igång men att jag skulle försöka vaginalt. Jag var livrädd för akutsnitt men hade fått för mig att jag måste vara "duktig". När jag gått 12 dagar över tiden mådde jag riktigt dåligt (fysiskt) och gick till barnmorskan som konstaterade att bebisen inte sjunkit ner i bäckenet och att min livmodertapp var opåverkad och att jag inte öppnat mig. Ett snabbt ultraljud visade att bebisen vägde över fyra kilo. Jag fick remiss till Danderyd där en läkare konstaterade att jag inte öppnat mig alls, livmodertappen var opåverkad och bebisen låg högt upp och inte trängt ner i bäckenet. Den läkaren sa direkt att jag skulle snittas, hon sa att det förmodligen skulle sluta i akutsnitt även denna gång om jag försökte. Jag fick inskrivningstiden medan jag var där och läkaren bokade operationssal medan de tog en CTG-kurva.

Det behöver inte bli likadant för dig, men det låter ju onekligen som om det skulle kunna bli så och nu när jag har ett akutsnitt och ett planerat snitt i bagaget kan jag bara säga att ett planerat snitt är klart mycket lindrigare. Som natt och dag faktiskt. Både mentalt och fysiskt. Och det var otroligt skönt att slippa gå in i ett förlossningsarbete och vara rädd för att det ändå bara skulle sluta med akutsnitt.

Jag skulle, om jag var du, be om ett snitt ganska omgående och strunta i att vänta på att det antingen startar av sig självt eller att du blir igångsatt.

Lycka till, vad du än bestämmer dig för.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv