Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag hade...

Skrivet av Jenny
i ditt fall nog använt mig av möjligheten till "planerad vaginal förlossning".

Jag födde mitt första barn vaginalt och är stolt och glad över det. Det var en upplevelse jag inte hade velat vara utan. Visst det gjorde ont men jag klarade mig på lustgas ( som jag fick först när jag var 8 cm öppen).

Tyvärr fick jag en stor bristning (kände inte när jag brast dock) och p.g.a risken att gå sönder så igen och då kanske inte läka ihop lika bra ska jag denna förlossning snittas, (den bristning jag drabbades av är det tydligen bara runt 5 % som drabbas av).

Dock är jag rädd för att jag kommer "sörja" en vaginal förlossning lite, för mig var det en fantastisk upplevelse. Jag kommer nog "sakna" den där känslan av att " nu är det på G, detta ska jag klara" Att känna värkarna komma och kämpa sig igenom dem och veta att för varje värk så kommer man närmre målet...

Om du känner att du inte klarar av den vaginala förlossningen så får du ju snitt, om du vill ha eda så är det ju "ordnat". Kanske föder du fram ditt barn vaginalt och då tror jag du kommer vara mycket stolt över dig själv!

Men bara du kan veta hur du känner och även om du får våra känslor här så är det dig själv du ska lyssna på i slutändan!

Lycka till!


« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv