Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Svar

Skrivet av Jen m 2 underbara pojkar
Min äldste son var precis 2,5 år när lillebror föddes med planerat snitt. Jag började redan under graviditeten att vänja honom av med att jag bar på honom. Det gick väldigt bra.

På BB låg jag på ett dubbelrum, dvs jag delade med en akutsnittad tjej. Storebror kom på besök redan dagen efter och var så stolt så!

Eftersom jag hatar allt vad sjukhus heter så åkte jag hem redan 1 dygn efter snittet. Det gick bra men min man tyckte att jag var knäpp.

Min man hade sparat semester så han var hemma i en månad efter snittet. Vad det var skönt! Han tog allt ansvar (lyft etc) med stora pojken så kunde jag koncentrera mig på lillen och mig själv.

Det enda jag hade problem med dom första månaderna var faktiskt amningen. Inte det att den inte fungerade utan att storebror blev svartsjuk. Var min man hemma var det inga problem, men eftersom han jobbar skift så var jag ensam med barnen på kvällarna varannan vecka och det var jobbigt. Så fort jag satt och ammade så var storebror och balanserade på allt möjligt! Livsfarliga grejer! Sedan så fick jag magsjuka och efter det så blev amningen inte sig lik......
Men annars så gick allting bra!

« Tillbaka till trådstarten