Det är kanske mig du syftar på

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Anna
Det är kanske mig du syftar på
när du skriver att familjehemmen måste må väldigt dåligt och ha väldigt dåligt självförtroende när de attackerar tillbaka på såna inlägg (som att en viss person skrev att familjehem tar barn från bio.föräldrar - som svar på när jag var glad för att vi är på väg att KANSKE bli ett famlijehem). MEN, det kanske inte alls är mig du syftar på heller. Nån annan här har kanske också "attackerat". Kan du svara mig , om det nu var mig du syftade på, varför jag INTE ska ge svar på tal när jag blir totalt nergjord som människa för att jag gjorde det stora misstaget att delge på denna sida att jag var glad för att det var på G med att vi kanske ska bli familjehem. Varför skulle jag inte få reagera? Varför skulle jag ha dåligt självförtroende för att jag svarar på ett inlägg? Du säger ju själv att du tar illa upp när nån skirver om fulla morsor mm, varför ska inte jag få ta illa upp när nån är otrevlig mot mig? Som svar på vad du skrev längre ner, så kan jag ju tala om för dej att jag inte heller tycker att det är fel att soc. hjälper föräldrar som behöver det. Givetvis inte. Det är ju det de är till för. Men precis som EJE skrev så har jag erfarenheter av ett visst mått av "dalt". Ibland ser man bara föräldrarna och inte barnen. Ibland fokuserar allt kring föräldrarnas problem och att barnen far illa tycks inte vara så viktigt. Jagtycker absolut att man ska hjälpa, men varför inte i vissa fall, låta barnen fålugn o ro och trygghet i ett familjehem tex medan föräldrar får hjälp med det de behöver nån annanstans och så fort föräldrarna mår bättre ska barn o föräldrar givetvis träffas. Så småningom får manhoppas att barnet och föräldrana kan åteförenas - kanske med fortsatt kontakt med familjehemmet som ett litet stöd. Mend et beror ju problemens svårighetsgrad. Ditt problem och det du tar illa vid dej av, är ju Du. Det finns massor med andra exempel, där saker o ting inte är som du upplevt det. Jag känner inte dej och inte nån annan här heller och jag dömmer inte dej personligen som förälder bara för att jag återberättar några saker som jag har erfarenhet av. Var snäll och döm inte mig heller som eventuellt blivande familjhem.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv