Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

jag förstår dig

Skrivet av Älskar man sina föräldrar trots allt ?
det är just det oxå att man ser när man träffat en normal kille från normala förhållanden , vad man kunnat haft. Min killes familj träffas ofta, någon tar tag i och ordnar middagar, lekdagar, semestrar osv. Vi har aldrig haft det så, utan det ordnade jag, eller försökte i en stökig släkt, när jag gick i högstadiet. Jag började förstå då att vi var annorlunda som aldirg hade familjemiddagar, satt tillsammans och åt med tända ljus coh så. Tack o lov för sambons familj. Nu försöker jag bjuda min släkt på middagar coh sammankomster och de är såklart glad aoch överväldigade. Men det är ju just det att de inte i mina ögon, kan uppföra sig. far pratar
o a v b r u t e t om sitt liv och vardag och höjer bara rösten en aning om någon försöker bryta in och kommentera. När mor ska komma med sin man som varit alkoholist så vågar man kanske inte ta fram någon likör eller dricka vin till maten. Vi gillar att dricka lite och sjunga till maten. Min famlij känns som utomjornignar när jag jämför dem med andra. JAg ska sluta jämföra dem och ta dem som de är. Det går inte att lära gamla hundar att sitta... och de kandske faktiskt är nöjda med sitt liv.

« Tillbaka till trådstarten