Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tja...

Skrivet av Kerstin
Är han 9 år?

Han har kommit hem efter att ha varit borta i en främmande omgivning?

En hunds minne är ganska kort, dvs de lever i nuet. För honom är det "nytt" att komma "hem" igen. Även om han känner igen sej. Det -kan- ju ha ändrats en hel massa...

En rottweiler är avlad att vara just vakthund. Bland annat. Man har tagit tillvara deras egenskaper att vakta och varna, och vidareutvecklat dem. Det är bland annat det som är deras "jobb-beskrivning"...

Min snabba tolkning är som följer:

Han har varit i en annan flock. Han har (möjligen) stigit i självkänsla och (egen) betydelse. Nån måste ha jobbet att vakta reviret, och eftersom han tycker ni är rätt dåliga på det, så har han tagit på sej det jobbet själv. De skapar gärna små uppgifter åt sej, de kära rottisarna...

Det du kan göra är, när ni är på samma våningsplan, att "tacka honom för arbetet" med att vakta, och så att säga tala om "ja, bra du säger till, men jag är här nu och sköter den uppgiften som det sej bör". Så när han skäller, säger du tack, ger honom ett kex, och talar om att "gå ifrån dörren nu, du gjorde ditt jobb"

Om du gör detta konsekvent, inser han att du tar över rollen som husets väktare. Sen bör du förstås stimulera honom på andra sätt också, så han inser att det lönar sej att lyssna på dej, att han får betalt för det. (lydnad, trix, spår, sök, uppletande i både smått och stort)

Har han dock blivit uppmuntrad att vakta där han bott i 3 månader, kan det bli svårt att vänja honom av vid det. En uppmuntran behöver inte vara ett "bra, duktig du är som skäller" utan -all- form av uppmärksamhet, människor som stimmar runt och öppnar dörren, som kollar i fönstren vad han skäller på, som härjar med honom att han ska vara tyst.... -ALL- kalabalik runt vaktandet är för honom en bekräftelse på, att det verkligen behövde vaktas...

Så, ett coolt "tack, men det räcker, ta ditt kex o slappna av" och lugn o konsekvens, kan få din vaktande hund att slappna av. Det han behöver är en trygg förvissning om att det inte är han som styr och beskyddar flocken. Trots att det är just det han är skapt att göra...

Min rottweiler började skälla/moffa vid misstänkta ljud, när mitt ex flyttade. Då blev -han- plötsligt den äldsta "mannen" i huset, iaf i hans ögon... Men det hände inte så ofta, och med ovan beskrivna "tack" så slutade han snart, när han insåg att jag fortfarande var kapabel att avgöra när det behöver vaktas.

Därmot kan det komma ett bjäbb om det hörs ett plötsligt ljud när det annars brukar vara tyst. Då mest i förvåning. Men det får vi leva med, det är trots allt en levande varelse.

Ingen av mina hittills 4 rottweilers har varit särskilt benägna att skälla hemma, däremot så vaktade de bilen med sina liv. Vilket tyvärr var jobbigt det också, men utrymmet var litet och det fanns ingen möjlighet för dem att göra annat, om de upplevde hot utifrån. (Som hundar som passerade, människor skällde de aldrig på)

« Tillbaka till trådstarten