Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Underbar ras!

Skrivet av HelenaD
Jag har tre whippetpojkar och är helt fast :). Mjuka, pigga hundar som gärna är med på allt och anpassar sig till alla situationer - så länge som de verkligen får vara med. Att ligga i ett angränsande rum är inget för en whippet utan precis bredvid matte är rätt ställe. Gärna under en mysig fleecepläd eller så. De är vackra, lättskötta, intelligenta och mycket, mycket trevliga.

Det enda man, enligt mig, generellt egentligen behöver se upp lite med är pälsen. Vissa whippets har väldigt tunn päls på främst bröstkorg och ben och blir då naturligt ganska lättfrusna av sig. De mer välpälsade whipparna fixar att vara ute i timmar i alla väder, med ett täcke eller overall när det blir alltför extremt. De med mindre päls är inte fullt lika tåliga. Fast det beror förstås också lite på hur man själv är. Jag vet massor av whippetägare som _gillar_ att vovven föredrar att vara inomhus när stormen viner eller kölden anfaller så fort man tittar ut. Jag erkänner villigt att det ibland visst är praktiskt ;). Fast jag vill också att vovvarna ska kunna hänga med på långturer i de mest mystiska väder, fixa att stå stilla och vänta i en pulkabacke utan att frysa halv ihjäl m.m. Så för _mig_ är det här med mycket päls extra viktigt. Mycket päls, robust kropp och en frimodig, ganska vild attityd. Jag gillar de hundarna helt enkelt :). Såna whippar finns det - och whippar som är precis tvärt om. Det finns något för alla smaker skulle jag tro.

Det låter bra om det blir lite ensamhet det första året i alla fall, för whippets brukar inte ha lätt för att vara ensamma hemma så där av naturen. De är vilda och aktiva som valpar (vissa är tydligen valpar i rätt många år... *harklar sig och kikar på femåringen och tvååringen*) och älskar att vara just med. Är det en dörr och väggar ivägen mellan den och att vara med, så blir den inte alltid så glad... Eller så roar den sig helt enkelt själv på vissa sätt som kanske inte gör matte och hussa så glada ;)

När det gäller kryptorchida hanhundar, så _kan_ testikeln i buken ställa till problem men den behöver inte göra det. Det är för varmt för testikeln att vara i buken, så den kan t ex börja producera mängder med testosteron vilket gör hunden översexuell. Risken för att det ska bildas tumörer i den testikeln ökar också. Själv skulle jag nog låta kastrera hunden, i förebyggande syfte. Det är ett lite större ingrepp när det handlar om en kryptorchid hane, eftersom det blir frågan om en bukoperation då. I gengäld får man i efterhand fördelarna med att ha en kasterad hane, samt att man plockar bort riskerna för hunden med att ha en testikel i buken. Jag hade inte tvekat och jag ska även säga att jag, när jag väntat på valp, varit öppen för en kryptorchid hane. Nu har alla hanar i de kullar jag varit spekulant haft alla kulorna nere vid leverans men det är alltså inget som skulle få mig att backa för en valp.

Vilken kennel kommer den lille ifrån? Får jag gissa? Sommarhagens? Fem valpar, två hanar varav en med just den färgen. Gissade jag rätt? I sådant fall kan jag säga att jag fått många skratt av pappans alla hyss som valp och unghund, som hans matte skrivit om i Whippetbladet. Det verkar vara en helfestlig gosse :). Jag skulle själv inte tveka att köpa valp efter honom, just för att han verkar vara en så go hund.

Kika gärna in på vår hemsida om du vill: www.kvicksand.se

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv