Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej Lilla My

Skrivet av Trigger m Evelina 7/2-03
Har följt din amningskamp på avstånd och vad glad jag blev när jag såg att allt slit gett resultat!

Har ni talat med ngn läkare om hennes magproblem? Evelina sov bara i bilen eller i rullande vagn från 3-9 veckors ålder. Hon skrek en hel del faktiskt och gick absolut inte att amma till sömns.

Vi fick veta, när vi var på akuten efter att hon skrikit 6 timmar i ett sträck, att typiskt för kolikbarn är att de skriker när som helst på dygnet och utan uppehåll. Evelina kunde sluta skrika en kvart eller så och sedan börja om igen. Enligt den läkaren hade hon inte kolik. Jag tror att hon påverkades mycket av min nervositet. Jag var konstant nervös och spänd som en fiolsträng av rädsla att ngt var allvarligt fel, att jag gjorde fel osv.

Jag var också fundersam huruvida Evelina var överkänslig mot mjölk, så jag började med att utesluta all synlig mjölk för att se om hon blev ens lite bättre, men det gjorde ingen skillnad.

Jag åt inte gasframkallande mat som kål, bönor, paprika, starka kryddor osv och det hjälpte väl lite. Det som funkade bäst för oss var regelbunden kolikmassage (vår BVC-sköterska visade oss) morgon och kväll. I kombination med Minifom så märkte vi att det iaf lindrade litegrann.

När Evelina var 7 veckor började vi ge upp hoppet. Vi sov i skift och rullade vagn på nätterna - på dagarna var jag ute och gick nästan hela tiden för att hon inte skulle skrika. Visst ammade jag också, men för oss funkade det bättre att amma var tredje timme (eftersom Evelina då var mer hungrig och kunde ligga längre stund vid bröstet och det blev lite mer vila för både henne och mig)
Jag vet att man inte ska amma efter klockan, men det funkade bäst för oss att göra så. Oftare än varannan timme ville hon ändå inte äta utan vägrade ta bröstet om man erbjöd det.

Detta fortsatte till hon blev 10 veckor då det helt plötsligt försvann! Hon kunde sova långa stunder (upp till ett par timmar!!) i stillastående vagn. Hon kunde somna om man gungade henne i sin säng. Hon kunde somna om man bar henne i sele. Lycka!!

Det här blev mest berättelsen om Evelinas första månader, men kanske känner du igen dig och kanske får du lite hopp. Kanske är det något jag berättat som du inte provat.

Hoppas verkligen att lilla Jonna får må bra i magen riktigt snart.

Stor kram från mig!

« Tillbaka till trådstarten