Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hej Edvins mamma

Skrivet av Fumlan
Hej, det verkar konstigt att läkarna inte tänkt i banor av ätstörningar med tanke på de symptom du beskriver. Du ska inte skämmas för ätstörningarna. Är du rädd för att de inte ska ta det på allvar?

Vilka är det som inte tar dina ätstörningar på allvar? Är det släkten t ex. Jag har struntat i orden från min mamma exempelvis. Hon fattar inte att det inte är samma sak, att som hon äta för många kakor ibland, och att ha ätstörningar på riktigt. Att må riktigt uselt för att man kräks varje dag.

Jag kan inte ge dig nåt bättre råd än att våga säga sanningen, eller om du har någon förstående som står dig nära, be den personen prata med läkarna.

Vad bra att du inte har hetsätit nåt på länge, det är verkligen starkt gjort. (Jag åt en chokladkaka igår och var så nära att gå och kräkas.) Det du får höra från läkare och det du för höra från personer runtomkring dig är inte samma sak. Min erfarenhet är att personer runtomkring en har lätt för att förneka och tycka att "det är väl bara att ta en promenad om du mår dåligt". Så skulle aldrig en läkare säga. Det här tårtexemplet är ju något som du kan ta upp ifall du pratar med läkarna. Att du inte har så bra stöd hemifrån. Om du får prata med någon kurator eller liknande kanske du kan få hjälp med hur du ska omvända dem att ta dig på allvar. En person med bulimi, hetsätning osv blir aldrig riktigt frisk är min åsikt. Man kan ha jättebra kontroll över sina ätstörningar och känna sig fullt frisk, men det kan komma återfall. Då är det sjukt att de runtomkring en inte lyssnar när man själv signalerar att det är en risksituation.

Lite svammel från mig på lördagskvällen.

KRAM

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv