Fast...?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	HelenaD
Fast...?
Jag håller med Majoslava lite. Det ena måste väl inte utesluta det andra? Om jag tar mig och min man som ett exempel. Vi är oförklarligt barnlösa och hade tid för IVF-uppstart i slutet av september i år. Vi bokade av den. Vi vill adoptera istället. Skälet till det är givetvis att vi vill ha barn - samma skäl som gjorde att vi sökte oss till sjukvården från första början för utredning och senare inseminationer. MEN vi kände också att det blev fel med en IVF. Att manipulera kroppen så hemskt för att till varje pris försöka skaka fram ett biologiskt barn, när det finns så många barn som bara väntar på att få nya föräldrar. Barn som är precis lika underbara och värda att älskas som vårt bioloiska barn skulle vara. Skillnaden är att de barnen redan finns! De kan inte välja att upphöra att existera men vi kan välja att inte göra ett till barn. Vi BEHÖVER barn och de här barnen BEHÖVER föräldrar. Är det välgörenhetstänkande att vi tänker att vi då kan fylla varandras behov? Jag kan inte se det. "Hur förklarar man för sitt barn att man adopterat för att det "finns så många barn i världen som inte har ett hem" (och det blev du)." Men om man gjort allt för att få ett biologiskt barn men ändå inte lyckats... Och _sedan_ adopterar man. Hur förklarar man det för barnet? "Vi ville verkligen ha ett biologiskt barn och satsade ALLT, pengar, hälsa, tid - allt på det. Men det gick inte. Så då fick vi dig istället." Hur låter inte DET då? Hur man än vänder sig så har man ändan i bak. Jag tror faktiskt inte att någon lösning är perfekt... För till syvende och sist så står det minst en stor tragedi bakom varje adoption: tragedi för barnet som varit med om det värsta ett barn kan vara, att bli av med sina föräldrar. Jag tror att de flesta (alla?) adopterade någon gång känner just den där osäkerhetskänslan: "Var det just MIG de ville ha - för MIG?". Oavsett orsakerna till adoptionen. Fast det tror jag ärligt talat att de flesta (alla?) biobarn känner också... För inte heller dem kan man ju välja om man ska vara krass :) Att däremot _enbart_ skaffa barn för att det finns så många som behöver ett hem, låter ju helknäppt. Som att skaffa katt från ett katthem trots att man avskyr katter, bara för att det finns så många där. Men gör någon verkligen så?
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv