Inte i ursprungsinlägget..

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	lm
Inte i ursprungsinlägget..
men jag svarade på Majoslavas första inlägg, om att hon är tveksam om det enda rätta motivet till adoption är att själv vilja bli förälder. Ja jag tycker att det enda rätta motivet till att adoptera är att vilja bli förälder. Ang det där med att välja sina föräldrar (som är en hypotetisk fråga...) Likväl som de flesta prövar att få biologiska barn först, likväl är ju det bästa för ett barn om det kan leva ett gott liv med sina biologiska föräldrar. När det inte är möjligt vare sig för människor att få biologiska barn, eller för barn att växa upp hos sina biologiska föräldrar så ser man sig om efter andra alternativ. Det jag försöker säga är att jag har personligen inget problem att man adopterar först efter att man prövat få biologiska barn. Det blir då något av ett andrahands val. Först provar man med biobarn- sedan adopterar man. MEN det fina är att när man satt igång adoptionsprocessen och så småningom får sitt barn så är ju _det barnet_ förstahands valet.(hoppas jag) Nej jag tror inte att bioföräldrar _alltid_ är bättre än adoptivföräldrar, inte om man går ner på individnivå. Men om valet hade funnits att kunna växa upp hos sina biologiska föräldrar i sitt födelseland så hade det naturligtvis varit det bästa för barnet. Det är ju bara att titta adoptionslagstiftningen i många länder. Först försöker man hitta närstående till barnet. Sedan adoptivföräldrar i barnets hemland och först i tredje hand försöker man hitta adoptivföräldrar i annat land. Sammanfattnings vis: Jag tror att adoption i grunden måste bygga på en het längtan efter att bli förälder. Jag har inget problem med att adoption blir ett andrahands val efter att man försökt få biologiska barn. Jag tror att när man väl startar adoptionsprocessen så blir det det enda rätta valet och det barn man får blir just det barn man önskat. Jag tror att det bästa för ett barn är att kunna leva ett bra liv med sina biologiska föräldrar i sitt födelseland. Att kunna åstadkomma något bra med adoption, ge ett barn som är i behov av föräldrar en mamma och en pappa, samt att låta vuxna som hett längtar efer barn bli föräldrar tycker jag är fint och jag ser inget välgörenhetsmotiv i det. Välgörenhet är för mig något man gör i välvilja för någon man tycker synd om, ett ojämnlikt förhållande där den ena ger och den andra tar (tacksamt) emot.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv