Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi var dit igår,

Skrivet av Becka
i april gick alltså besöket inget vidare... Men nu hade jag på ett bättre sätt kunnat förbereda Elvira på vad dom skulle göra, att hon skulle sitta stilla och dom skulle titta där in i öronen, så hon VISSTE vad som skulle ske vilket gjorde en stor skillnad.

Dessutom sa jag genast vi kom in att hon har fått diagnosen Dysfasi och har svårt med talet och förstår inte allt tal och kan missförstå, så säg t.ex. inte "Det kommer inte att göra ont!" - för då uppfattar hon troligtvis bara ordet "ont" och då blir det ju motsatt effekt.
Så jag var bestämt och sa som det var direkt och att det inte gick bra förra gången vi var här, och då jag inte nu lät dom bestämma allt och ta kommandot bara för att dom råkade var Öronläkare - så blev det nu en heeelt annan sak. De var så förstånde sååå och de fick titta in i öronen och konstaterade att rören ännu satt så hårt fast och hade typ växt fast i trumhinnan så vi skulle inte pina flickan utan de skall ta bort dem under lättnarkos i januari istället.

Angående din fråga om Dysfasi, så för att förklara det kort (det finns massor av olika former av Dysfasi) så är Dysfasi då man har problem emd talet, inte enbart har en försenad talutveckling som 2åring alltså, utan kommit upp i åldrarna och som Elvira nu, pratar som en sen 2åring då hon är 4½ år.
Dysfasi är inget fysiskt alls utan jag brukar jämföra det rätt mycket med Dysleksi igentligen, Läs & Skrivsvårigheter alltså. De som har svår Dysleksi brukar ha problem både med att läsa skrift, förstå skrift och att själva sätta ner meningar på papper så det blir rätt. Då man har Dysfasi har man svårt med talet, att få ut orden som man har i huvudet rätt ur munnen, man vet inte hur man skall göra för att det skall låta som man vet att det gör. Sedan finns det svårare och lindrigare Dysfasi. Man brukar räkna med att ung.3% av befolkningen har fått diagnosen Dysfasi.

Elvria har även vissa svårigheter med att förstå långa invecklade meningar som man ropar från ett annat rum, utan jag måste sätta mig ner på hennes nivå och säga korta meningar och ha ögonkontakt - då går det in.
Elvira är som vilken 4-årig tjej som hellst annars, har humor och busar och älskar djur, gillar gymnastik o.sv. Det hon har svårt med är talet alltså, det kan bli ett rätt så stort "handikapp" ändå eftersom folk direkt förutsätter att hon kan tala eftersom hon är så stor nu.
Om ma inte har nått tilläggs-handikapp så har man enbart en Dysfasi, se flesta har "enbart" som dysfasi, som dessvärre kan leda till vissa koncentrations-svårigheter också, varför skulle en 4åring sitta still och lyssna om man intetkan kommunicera och prata tillbaka liksom.

Dysfasi är ofta nått som man måste lära sig att leva med, precis som Dysleksi. Nuförtiden får man dock mycket hjälp hos Logopeder, egen assistent i dagis/skola och ofta hjälp av stödtecken då man pratar (enkelt teckenspråk sammtidigt som man använder sammtidigt som man pratat vanligt).
Ibland växer Dysfasin bort och de kan prata som vem som hellst som 15åring typ, men ibland har de problem med att kunna tala hela sitt liv. Afasi är då man inte talar alls överhuvudtaget. Elvira pratar mycket och gärna, men det är väldigt otydligt och grötigt.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv