Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vi har pojkar här..

Skrivet av sisla
Jag blev för drygt 1 år sen styvmamma på halvtid till tvillingpojkar som nu är 9½, och du undrade främst om äldre flick-tvillingar men jag svarar ändå :-)

Dessa pojkar uppfattar jag som väldigt beroende av varann och rätt så ihopklistrade. Jag har också skrivit om det tidigare här på sidan.. Vet av pojkarnas pappa att varken han eller mamman tidigare reflekterat särskilt mycket över att man skulle uppmuntra tvillingarnas självständighet. Min sambo har en trasslig relation till sin egen bror, och har väl därför alltid varit bara LYCKLIG över hur nära och fin kontakt hans söner har med varann. Jag har själv ett ensambarn som ju tvingats bli mycket mera självständig eftersom hon inte haft nåt syskon att luta sig mot.

Det jag kan säga är att de här pojkarna under hela uppväxten varit med varann, aldrig varit ensamma med nån kompis eller ens hos nära släktingar. De enda gånger de varit isär tidigare har varit när en är sjuk, då går den andre till skolan. Alla vuxna omkring dem har också varit väldigt rädda för att vara "orättvisa" eller att göra någon av pojkarna ledsen, avundsjuk osv, vilket lett till att de alltid fått nästan samma saker i presenter och likadana kläder, bara olika färg osv.

Jag har nog varit rätt så påstridig i detta med att uppmuntra gossarna att bli mera "egna" individer, så det senaste året har de vid några tillfällen varit hos varsin kompis. Vi ordnade också varsin fritidsaktivitet åt dem i höstas, men de gick inte klart hela terminen ens, utan valde att avbryta. Det är tydligt att man inte kan stressa fram någon självständighetsutveckling utan att de snarare reagerat med att dras tätare ihop nu när vi (jag) haft detta separatistprojekt i gång. Jag försöker nu backa och ta det lugnare.. Men upprörs ändå av att så stora barn med självklarhet fortsätter säga "vår bästa vän Pelle", "han vill inte ha mer nu" (om brodern blir erbjuden en pannkaka till), "vi gillar denna låten" (utan att ha en aning om huruvida brorsan faktiskt håller med) osv..

Dessa gossar går i samma klass, och har alltid varit i samma grupp, tyvärr måste jag säga. Nu har det med tiden visat sig att den ene är mer "popppis" och att han dessutom har lättare för sig i så gott som alla skolämnen. Det blir hela tiden jobbiga jämförelser mellan dem, och eftersom de har samma läxor etc så blir det sorgligt tydligt för den ene att han inte riktigt hänger med lika bra som brorsan.. Jag tror de bitarna hade varit lättare att tackla om de inte gick i samma klass, men det verkar otänkbart att sära på dem nu. Värt att fundera över..

Tycker det låter jättebra som du gör, att redan nu sära på dina töser emellanåt. Låta dem upptäcka glädjen i att ha helt EGNA erfarenheter att berätta om, som syrran inte kan avbryta i.. t ex. Men det låter inte som att du behöver oroa dig så mycket ännu.. Ta det lugnt och se tiden an. Fortsätt göra som du gör bara. Det är ju också oerhört värdefullt med den trygghet som tvillingarna kan finna hos varann. Både plus och minus med tvillingskapet förstås..

OJ! Vad mycket jag skrev..

« Tillbaka till trådstarten