Kvinnans rätt till sin kropp och till abort

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	feminist-javisst
Kvinnans rätt till sin kropp och till abort
Jag är självklart för abort och har inte riktigt orkat gå in helhjärtat i den diskussion som varit här. Jag erkänner att jag blir provocerad av de argument som bland andra o1y och s-j fört fram och vill nu försöka klargöra _min_ ståndpunkt utan att vara det minsta argsint. :o) Jag anser att livet, det liv som lever i min kropp, börjar när jag bestämmer att det börjar. Eller annorlunda uttryckt: Om cellklumpen i min kropp är ett hett efterlängtat barn så är den det från befruktningsögonblicket. Detta "barn" är också ett barn om det föds väldigt mkt för tidigt och kvinnan (föräldrarna) bör då få lov att bestämma vilka resurser som ska sättas in och i vilken omfattning för att rädda detta barn. Likaså är detta efterlängtade barn ett barn om kvinnan får missfall tidigt under graviditeten och hennes sorg är säkert stor. OM kvinnan däremot inte betraktar cellförändringen i hennes kropp som ett barn, hon vill inte, det är inte välkommet, etc så ÄR det inte heller ett barn. Det var aldrig menat att bli ett barn, det är inte föreställt som ett barn, det är inte tänkt kring som ett barn. Barnet kan inte klara sig utanför kvinnans kropp, det är en del av hennes kropp och hon bestämmer således om denna del ska "få" bli ett barn eller ej. Hela mitt resonemang bygger på att det är våra föreställningar, tankar, känslor och bilder som avgör huruvida fostret är ett barn eller ej. Det är alltså ett resonemang som tar avstånd från medicinska eller biologiska definitioner av liv.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv