Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ingen konflikt egentligen

Skrivet av Susanne med Viggo 21/7
Jag tycker inte att just långtidsamning är det stora stötestenen i den här frågan. Däremot är ju hela processen med att få barn, från att man försöker bli gravid tills att barnet blivit lite större, väldigt könsuppdelad. Kvinnan måste från början sköta sin kropp och inte dricka alkohol etc. Hon anpassar sitt leverne efter barnets behov redan innan det finns till. Pappan behöver oftast inte göra avkall på sitt sätt att leva förrän barnet är fött. Sedan får man snabbt en arbetsfördelning i föräldraskapet. Kvinnan står för maten och det mesta av den tidiga omvårdnaden. Mannen är framförallt den som har hand om det mätta och nöjda barnet och därmed kan börja upptäcka världen med skojiga lekar osv.
Den här uppdelningen fortsätter sedan för många resten av livet, kvinnan fixar mat och omvårdnad och mannen tar med barnen på äventyr.

Nu hårddrar jag ju resonemanget alldeles fruktansvärt, men ni kanske förstår min poäng. Amningen är ju det som redan från början gör föräldrarna olika, för om pappan redan från början också kan ge mat så finns det egentligen ingen anledning till att inte han kan vara en lika bra och viktig förälder som mamman redan från start.

Jag är själv uppfödd på flaska och min pappa kommenterade det en gång med ett lyckligt skimmer i rösten att då kunde ju han också ge sina barn mat redan från början. Som den likhetsfeminist jag är vill jag självklart undanröja så många hinder som möjligt för ett jämställt föräldraskap, men samtidigt kan vi inte bortse från att det finns vissa biologiska skillnader vi inte kan göra något åt - kvinnan är de facto den som bär barnet, föder det och kan amma det. Mannen kan göra allting annat å andra sidan och vissa saker bättre, som att vagga barnen till sömns utan att lukta mjölk osv.

Sedan tycker jag att föräldraförsäkringen borde utformas så att båda föräldrarna ges möjlighet att vara lediga tillsammans i början om man vill det. Min främsta jä,ställdhetsinvestering hittills i livet är att jag och min man var hemma tillsammans lite mer än två månader nu när vår son föddes.

mvh,
Susanne

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv