När ska näringslivet inse att alla barn...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Kattis
När ska näringslivet inse att alla barn...
...faktiskt har TVÅ föräldrar? Det är min första tanke när jag läser detta. Väldigt länge har man ju verkat tro att barn bara har en förälder, nämligen mamman. Hon har förutsatts sköta all marktjänst så att pappan har kunnat göra karriär och jobba 80-timmarsveckor trots pyttebebis därhemma... Men nu verkar det som om man inom näringslivet helst vill förutsätta att barn inte har några föräldrar överhuvudtaget. Ska man lyckas uppnå en chefsposition krävs det, oavsett kön, att man är villig att satsa allt på jobbet och kanske träffa sitt barn någon enstaka timme på kvällen, på sin höjd. Sett utifrån barnets synvinkel kan jag inte se att det är särskilt mycket bättre att mamman jobbar ihjäl sig än att pappan gör det. Ett litet barn behöver ju inte "kvalitetstid" som det så fint brukar heta, utan KVANTITETSTID med BÅDA sina föräldrar! Därför tycker jag det är hög tid att näringslivet accepterar det här och gör det möjligt för båda föräldrarna att gå ner i arbetstid under småbarnsåren, utan att det ska behöva inverka menligt på den fortsatta karriären. Om det är dåligt att småbarnspappor jobbar häcken av sig och praktiskt taget aldrig är hemma (vilket jag verkligen tycker att det är) så är det ju lika dåligt om småbarnsmammor gör detsamma. Jämställdhet ska väl inte innebära att mammor ska behöva bli lika frånvarande föräldrar som pappor tragiskt nog så länge har varit? Verklig jämställdhet får vi aldrig förrän normen blir att alla barn har två föräldrar, som de behöver lika mycket och som delar lika på ansvaret för familj och hem. Sedan är det naturligtvis urlöjligt att man förfasar sig mer när en kvinna går tillbaka till jobbet med en tremånadesbebis hemma, medan man tycker det är helt okej att papporna gör exakt samma sak. Och hur länge man ammar, eller om man ammar överhuvudtaget, är ju självklart varje kvinnas ensak och inget som utomstående överhuvudtaget har rätt att lägga sig i! Men jag kan inte tycka att det ur barnets synvinkel är optimalt att föräldern tar ett vd-jobb vid ett storföretag när barnet bara är tre månader, oavsett om det är mamman eller pappan som gör det. Inte så som arbetslivet ser ut idag med krav på total satsning och total tillgänglighet. Varför ska jag applådera mammor som abdikerar från sitt föräldraansvar när jag kritiserar pappor som gör detsamma? Visst är det ju fullt möjligt att pappan i det här fallet stannar hemma med bebisen, men jag tycker alltså inte det är en bättre lösning än det skulle varit om det hade varit på det traditionella sättet med mamman hemma och pappan på vd-stolen. Ett litet barn behöver att i nlugn och ro få knyta an till båda sina föräldrar och jag tror det blir väldigt svårt om en av dem är frånvarande, fysiskt och/eller mentalt, under större delen av det första levnadsåret. Men jag tycker samtidigt att det är så otroligt fel och hycklande att kritisera det lilla fåtalet mammor som gör det här valet, medan alla mängder av pappor som i åratal har satt karriären före familjen går skottfria!
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv